Etikettarkiv: heavy metal

Stallion – Slaves Of Time

ARTIST: STALLION
TITEL: Slaves Of Time
RELEASE: 2020
BOLAG: High Roller Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Tyska STALLION besjunger under de första fyra låtarna hur det är att spela i ett heavy metal-band. Det handlar om att väcka monstret för en livespelning utan nåd, peppen att komma till en ny stad i samband med turné och att satsa allt. Låttitlarna på dessa fyra spår är således Waking The Demons, No Mercy, Time To Reload och All In. Det är, kort sagt, inte speciellt komplicerat eller avancerat vare sig det gäller lyrik eller musik och det är inte utan att man kan dra lite paralleller till vårt svenska BULLET. Heavy metal och livsstilen blir liksom ett självändamål, och ibland är det precis vad doktorn ordinerar.

STALLION består av Pauly (sång), Äxxl och Clode (gitarr), Stämpfe (bas) samt Aaron (trummor), och de ser på promobilderna ut på pricken som du kan tänka dig; en korsning mellan RUNNING WILDs Rock’n’Rolf i unga dar och halva publiken på valfri rockfestival. Jag gillar det, för ska man spela musik med lika delar nitar, V-formade gitarrer och svett så är det bäst att det är äkta och inte blir parodi. Och STALLION är äkta, från start till mål på “Slaves Of Time”.  Allra bäst är faktiskt halvballaden Die With Me, en låt som känns rätt tafflig första gången man hör den – speciellt i början – men växer till ett urstarkt epos.

Är du på humör för hårdrock som hyllar hårdrock så är STALLION ditt soundtrack!

War Dogs – Die By My Sword

ARTIST: WAR DOGS
TITEL: Die By My Sword
RELEASE: 2020
BOLAG: Fighter Records

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Åhhhh… det här kunde ha blivit så jäkla bra!

Spanska WAR DOGS spelar klassisk hårdrock, NWOBHM, och de har rönt hygglig med uppmärksamhet i denna skribents sociala nätverk med sin debut “Die By My Sword”, en platta som går rakt på sak utan krusiduller. Det är en fin skiva och en lovande debut, men det bestående intrycket av den här plattan är lik förbaskat att det är bra… men kunde varit fantastiskt – och allt är sångaren Aberto Rodriguez fel.

Sjysst?

Inte mycket, men faktum kvarstår: detta är en fin platta där gitarrspelet (Eduardo Antón och Enrique Mas)  bjuder på fina melodier och tvillingspel, basspelet (Manuel Molina) stundtals galopperar som den mest ystra Steve Harris-basen medan trumspelet (José V Aldeguer) är effektivt och svängigt. Låtarna är dessutom bra, där spår som Master Of Revenge, Castle Of Pain eller Gorgon Eyes är fina saker. Prblemet är bara att efter ett par fem-sex varv med “Die By My Sword” så inser man att det hela är rätt platt, och det beror på att sången över tid är för tråkig. Ovarierad, monoton och ganska banal. Och det är verkligen synd, för med en siren av toppklass bakom mikrofonen så hade WAR DOGS varit ett av Europas mest intressanta band framöver.

Nu?

En okej debut som mest blir trevande, och som kräver ombyggnation eller enorm utveckling för att blir riktigt spetsig framöver.

Enforcer – Zenith

ARTIST: ENFORCER
TITEL: Zenith
RELEASE: 2019
BOLAG: Nuclear Blast Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

ENFORCER balanserar sin musik på en skör tråd. Det är nämligen inte helt enkelt att spela melodibaserad heavy metal på liv och död utan att det pendeln slår över i melodifestival och nästan komik, och att man (oftast) klarar det tricket gör mig full av beundran. Redan i öppningsspåret Die For The Devil är ett alldeles lysande exempel, löjligt lättlyssnat och med en refräng som biter sig fast utan att vara en stenhård riffkaramell – och samtidigt kan man riktigt känna hur allt är på riktigt för ENFORCER. Det är ingen lek, och när Olof Wikstrand sjunger om att det är dags att dö för djävulen så förstår man att det är ett uttryck för den inre glöden och övertygelsen han har. Ingen gimmick.

Utmaningen – och anledningen till att det inte delas ut högre betyg – är såklart att om man vågar gå på slak lina så faller man kanske ibland. På “Zenith” finns ett par riktigt starka låtar (One Thousand Years Of Darkness, Forever We Worship The Dark, Ode To Death), och ett par där det kanske inte håller hela vägen (Regrets, Sail On). Vågen balanserar sedan ut det hela, några i vågskålen med “toppen”, några  i “utfyllnad” och så ett par mittemellan ger 7 av 10.

Och ändå.

Jag tycker att ENFORCER är så jäääävla coola. Det är heavy metal med näven i luften, med eld i själ och hjärta. En långhårig snubbe i jeansväst som står längst uppe på ett berg och hyttar med näven, typ. Och vem gillar inte sånt?