LUGNET. DESCEND. SORCERER. WOLF. Intervjuer, en spelning med vardera band och en hel hög med extra videos.

179 kronor för fyra band undertecknad har koll på, men inte sett live någon gång (märkligt faktum, men sant!) och pandemi på det så suget efter livemusik närmast kan beskrivas som en uttorkad öken. En industri i behov av allt stöd som går att uppbringa. Sällan eller aldrig har beslutet att kliva på ett evenemang varit enklare, och det ska sägas med en gång: STREAM BLOODY STREAM levererade och förgyllde hela helgen! Detta initiativ från SORCERER och deras management torde bli en förebild för andra akter att följa, och för oss som loggat in är det fyra svenska akter med ganska olika uttryck som bjuder upp till dans.

LUGNET står tryggt rotade i sin ruffiga hårdrock, där 70-talets sväng möter 80-talets melodi, och är kanske det optimala bandet att starta en sådan här kväll med. Det är charmigt och lättlyssnat på ett sätt som gör att det är enkelt och kul att inviga även familjen i kvällens kommande begivenhet. Inte så hårt att det skrämmer, men med bra låtar och en jäkla spelglädje dominerar bandet scenen med en självklarhet som möter törsten efter ett livemusik på ett alldeles utmärkt sätt.  Bandets självbetitlade debutplatta från 2016 är en pärla som borde ingå i grundskoleutbildningen, men lik förbaskat är det kanske framförallt avslutningen med Nightwalker och Kill Us All efter varandra som sätter spiken i kistan vad gäller eventuella tveksamheter mot det streamade formatet. Där och då är bandet glödheta på ett sätt som går igenom skärmen, och polletten trillar ner till fullo: detta kommer bli en kväll att minnas.

DESCEND är kvällens progressiva akt, och går förstårs hårt på sin senaste (och alldeles lysande) platta “The Deviant”. Spår som Blood Moon och The Purest One sätter scenen innan man avtäcker magnifika Lily. Kontrasten när man presenterar sin starkaste låt som den som är mest “black metal” (sant!) samtidigt som man i intervjuer innan berättar att låten skrivits i en lägenhet fylld av liljor och med den doften som tema är underbar, och ger ett extra djup. Låten är fantastisk även i liveformat såklart – bra låtar har en tendens att bara växa när de framförs “på riktigt” – och är en höjdpunkt i bandets spelning. Som åskådare saknar man kanske den där råa kraften och känslan som bara kan komma av att befinna sig på plats, men produktionen är fläckfri och att man kan följa trumspelet via kameran placerad ovanför Emil Nisselä är en extra krydda, liksom att Andreas Lindströms & Alexander Wijkmans gitarrer ligger perfekt i varsin hörlur medan Raul Vicentes basspel känns proffsproducerat. DESCEND imponerar i sitt gig, kanske speciellt frontmannen och sångaren Nima Farhadian som rör sig lätt och ledigt mellan skör rensång och driven growl. Har du inte koll på detta gäng sedan innan är det bara att skaffa sig det.

SORCERER spelar doom metal som ligger så nära heavy metal att man liksom inte kan skilja det hela åt, och allra bäst är man när liksom balanserar på knivseggen mellan dessa två genrer. Att då inleda spelningen med The Hammer Of The Witches från senaste plattan “Lamenting Of The Innocent” visar på fingertoppskänsla och lägger förväntningarna på en härligt hög nivå. Anders Engberg är en sångare och frontman som är självklar, och redan i andra låten Dance With The Devil är det tydligt att vi höjt oss en nivå vad gäller erfarenhet och närvaro. Det kan inte vara helt enkelt att interagera med enbart kameror istället för människor på plats, men som “digital publik” är man nöjd. Man dras in på ett väldigt fint sätt. Refrängen på en av denna skribents personliga önskelåtar med bandet Sumerian Script är ett fint exempel, kanske en aning högre tonläge på sången än på skiva… men gosse, vilken träff det är! SORCERER är tydligt ett band som är tajta tillsammans. Justin Biggs, ny basist med kanada som hemland och Rickard Evensand medverkar i intervju och det framgår tydligt att denna tajthet kommer från hårt jobb och träning, så när Kristian Niemann & Peter Hallgren tydligen har samma inställning till hur man ska närma sig ett hantverk kan inte bli annat än bra. Som i min absoluta favoritlåt Abandoned By The Gods, en sån vansinnigt bra låt att den borde komma med varningstext där hela bandet bara.. ställer skåpet där det ska vara. Åh, vad jag skulle vilja se det här gänget “på riktigt”, för även om det här var riktigt riktigt bra så vill jag ha mer!

Sist men antagligen kommersiellt störst är veteranerna i WOLF, vars heavy metal är den perfekta avslutningen på en kväll som denna. Man kastar ut Shoot To Kill och Midninght Hour direkt, nya från senaste “Feeding The Machine” och följer upp med Shark Attack, ett tydligt tecken på att här tas inga fångar. Nytt material, fullt ställ är det som inleder avslutningen av den här kvällen, bland annat senaste skivans kanske bästa låt The Raven. Mer än något är detta den av kvällens spelningar som inbjuder till moshande och luftgitarrer, dels för att musiken är lockande i just den aspekten, och dels för att WOLF i allmänhet och kanske frontmannen Niklas “Viper” Stålvind verkligen ger järnet – man kan nästan tro att han har pacerat ut en egen fejkpublik på plats med tanke på inlevelse och kommunikation. Imponerande, och som sagt: lockande. Man dras med! Över spelningens totala 45 minuter serveras så småningom ett par av bandets klassiker också (speciellt Evil Star är fin), och det är nog klokt. Nostalgi är en icke obetydlig del av av hårdrockarens liveupplevelse, och hör till.

Sammantaget är Stream Bloody Stream en fin upplevelse. Det som saknas i närvaro jämfört med liveframträdanden uppväger man med extra intervjuer och material från banden, och som åskådare är det kanske det perfekta receptet på en lördagkväll. Igen, tack!