Etikettarkiv: Napalm Records

Skivor

Year Of The Goat – Trivia Goddess

Lämna en kommentar

ARTIST: Year Of The Goat
TITEL: Trivia Goddess
RELEASE: 12/9 2025
BOLAG: Napalm Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Med ett omslag som var lite lockande, men också en smula frånstötande, och med ett bandnamn som jag sett i förbigående men inte fäst mig vid tryckte jag igång ”Trivia Goddess” för ganska exakt två veckor sedan. Nu vill jag bara säga – fan ta er Year Of The Goat!

Bandet från Norrköping har nämligen lyckats göra en skiva som satt sig så till den milda grad i hjärnbarken att låtar poppat upp i skallen på jobbet, strax innan jag ska till att somna, när jag vaknat under natten och när jag har cyklat hem från jobbet. Och det har varit både underbart och fruktansvärt.

Jag hade inte hört en ton av det här bandet innan denna skiva, och nu får det ju bli att kolla upp resten av diskografin, för detta är riktigt bra, tungt svängande och sprakande ockult rock som sannerligen ger mersmak.

Lyssna bara på svänget i titellåten! Det är ju stört omöjligt att inte gilla detta, och även om jag gillar denna låt som bara den så finns det låtar som jag uppskattar än mer och som skjuter ut skivan i stratosfären.

Skulle jag välja ut två låtar som de två bästa så blir det tveklöst Mét Agwe som handlar om en varelse som har sin hemvist inom voodoo, specifikt Haiti och som ses som en varselse knuten till havet och King Of Damnation. Den första har både ett tungt bluesigt sväng och rent magiskt bra sång där bandet släpper på utav bara fan. Lägg till detta gitarrspel som får det att vattnas i munnen.

Den andra är ännu tyngre, men med bibehållen bluesighet, och bandet jobbar så skickligt med att sänka och höja intensiteten att det är svårt att tröttna på att lyssna på skivan.

Överlag är ”Trivia Goddess” en skiva som det är svårt att slita sig ifrån. Att skriva musik som är av denna kvalitet hade räckt för många band, men det jag verkligen uppskattar med Year Of The Goat är att de är så bra sångare – här finns två huvudsångare som levererar totalt, och ett helt koppel med bakgrundssångare som lyfter sången än mer.

”Trivia Goddess” är en fantastiskt bra skiva som jag tvivlar på att jag kommer slita mig helt ifrån. Den excellerar i sväng och hantverkskicklighet på ett så påtagligt sätt att om man gillar band som med lätthet och ackuratess lyckas få musik som känns så hemtam att ändå verka så fräsch som här – ja då har man en skiva att se fram emot här. Kolla in den.

Skivor

Avantasia – Here Be Dragons

Lämna en kommentar

ARTIST: Avantasia
TITEL: Here Be Dragons
RELEASE: 28/2
BOLAG: Napalm Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Ibland tänker jag att det är en smula bra att jag är sölig med att recensera skivor. ”Here Be Dragons” är AVANTASIAs tionde album. Inte dåligt med tanke på att bandet/projektet mest började som en grej för Tobias Sammet att göra mellan EDGUYs skivor, och mängden vokalister som gjort inspel på både skivor och konserter är, ska vi säga, försvarligt.

Jag drog igenom skivan en gång. Herrejävlar, tänkte jag, detta är ju svinbra! Betygsåttan började fladdra i skallen. Som ni ser landar skivan på ett betyg ner. Fortfarande bra, men inte lika bra som några av bandets andra skivor. Som ”Moonglow” från  2019 som jag tyckte var så bra att jag satte den på plats två på årsbästalistan över det året. Eller, såklart, ”The Metal Opera” del 1 och 2.

Men ”Here Be Dragons” är en bra skiva, det fula omslaget till trots, och att Jørn Lande inte är med.

Ni kan konceptet vid det här laget. Det är prima power metal med många gästande vokalister. Ofta lyfter de låtar till otroliga nivåer, ibland känner jag att de förtjänar bättre låtar. Som Tommy Karevik från KAMELOT i The Witch som ju inte är direkt dålig, bara lite meh!

Eller Roy Khan, också med ett förflutet i KAMELOT i avslutande Everbody’s Here Until The End.

Men vad är då bra?  I stort sett allt annat. Michael Kiske, Ronnie Atkins, Bob Catley, Adrienne Cowan, Kenny Leckremo, Geoff Tate och Tobias Sammet svarar för besjälade sånginsatser i de låtar de är med i. Jag smälter inombords av både Tate och Catleys röster på grund av deras insatser i QUEENSRŸCHE och MAGNUM, två band med viss betydelse för mig, och det är ju stört omöjligt att inte bli helt yster till sinnes, vilja dricka öl och hoppa i takt till en låt som Against The Wind som har ett magiskt driv, en svinbra refräng och satans fina symfoniska melodier. Eller varför inte Avalon där Adrienne Cowan får driva upp oktaverna i en nästan patenterad AVANTASIA-låt.

Men jag kan inte annat än undra varför Sammet inte har valt att till exempel välja bort Creepshow till förmån för Return To The Opera som ligger som en sorts extralåt på den version av skivan jag lyssnat på.  Maken till ystert spel på basen får ni leta efter på den här skivan.

Tobias Sammet har gjort bättre skivor än denna, men det går inte att komma undan från faktumet att ”Here Be Dragons” är en förbannat sympatisk skiva – en skiva som har fått mig att återvända till den dagligen sedan den släpptes. Jag tycker att ni ska ge den en chans om ni inte redan gjort det.

Skivor

Nestor – Teenage Rebel

Lämna en kommentar

ARTIST: Nestor
TITEL: Teenage Rebel
RELEASE: 31/5 2024
BOLAG: Napalm Records

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Robert replikerade att NESTOR *är la knappast din grej?!”.

Mitt svar: ”Skojar du? Älskar NESTOR”.

Jag har lyssnat orimligt mycket på bandets första skiva, som jag tyckte hade några riktiga stänkare till låtar – 1989, Fireside, den otroligt ostiga balladen med Samantha Fox Tomorrow. Det var oförblommerad nostalgi parad med en bra känsla för att skriva låtar som satte sig. Därför har jag både längtat och bävat för nytt material med bandet. Som ni förstår av betyget så tycker jag att detta är bättre än ”Kids In A Ghost Town” som Robert delade ut en betygsåtta till när den kom 2021. 

Kvar är den totala nostalgin – och då menar jag inte bara hur skivan låter, utan den nostalgi som finns i låttexterna. Det fylls på med revanschlusta, att här ska det minsann inte ges upp inför Jante utan det ska visas att det visst går att make it men också vara sentimental när det gäller forna flammor och känslan av att återvända till sin hemstad.

Ostigt räcker liksom inte till för att beskriva vad NESTOR sysslar med. Och ändå är det oerhört svårt, ja nästan omöjligt, att inte gilla detta trots att skivan är drabbad av viss balladsjuka.

”Teenage Rebel” är en skiva som slinker ner utan minsta tuggmotstånd för mig – de lite dryga 41 minuterna som skivan varar tycker jag snarare är helt perfekt i längd, jag har tenderat att låta skivan bara starta om  för låtarna ligger på en jämnare och högre nivå än på debuten. ”Teenage Rebel” var helt klart värd väntan för oss älskare av 80-talet. Kolla in den.