Etikettarkiv: Post-Black Metal

Harakiri For The Sky – Arson

ARTIST: Harakiri For The Sky
TITEL: Arson
RELEASE: 2018
BOLAG: Art Of Propaganda 

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag har väldigt lätt för att falla för den typ av desperat skönhet som kännetecknar HARAKIRI FOR THE SKYs musik. Ända sedan jag, likt många, upptäckte bandet med förra skivan ”III: Trauma” så har jag sett fram emot mer material att försjunka i från denna österrikiska duo.

”Arson” präglas av större ambitioner, utan att bandet för den sakens skull släpper sin grundinställning. Det är fortfarande extremt känslosam post-black metal som bjuds på, men det finns en annan desperation och ett annat allvar på ”Arson” som jag faller hårt för.

Kolla bara in The Graves We Dug, som är en episk, skimrande och svårt hemsökande 10-minutersdänga, eller den magiskt vackra inledningen på Heroin Waltz som för övrigt är en låt som får mig att omvärdera min inställning till 3-takt.

Det finns en hel massa helt underbar musik på ”Arson”. I snart sagt varje låt så finns det partier som skickar ilningar genom kroppen, och jag tänker fler gånger än en på att jag är så glad, ja tacksam, för ett band som verkligen vågar släppa fram känslor på detta sätt – och som dessutom har hantverksskickligheten att göra det.

Precis som på ”Arson” övertygar HARAKIRI FOR THE SKY mig om att de är ett band att verkligen hålla koll på framöver. Något säger mig att det här bandet bara är i startgroparna.

Altar Of Plagues – Mammal

ARTIST: Altar Of Plagues
TITEL: Mammal
RELEASE: 2011
BOLAG: Candlelight Records

BETYG: 5/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Det saknas i sanning inte ambitioner på ALTAR OF PLAGUES ”Mammal”. Ta bara antalet låtar, 4 stycken, men en speltid som klockar in på runt 52 minuter. Då förstår ni att vi pratar långa låtar.

Den musik som bandet bjuder på kan klassas som black metal även i fall här finns andra influenser också. Musiken andas desperation och förtvivlan – antingen rensar bandet på utav bara fan, men många är också de mycket stämningsladdade partierna som ljuder likt en mistlur av ångest och mörker. Det är dessa partier jag verkligen gillar och går igång på. Enda verkligt sega låten är When The Sun Drowns In The Ocean som till stora delar fördärvas av någon sorts jojk. Detta går aldrig hem i min bok.

”Mammal” är en intressant platta som inte når hela vägen fram, men är ändå tillräckligt bra och djup för att kunna appellera till en hel del. Om inte annat för sina extremt ambitiösa låtbyggen.