Skivor

Skelethal – Unveiling The Threshold

Lämna en kommentar

ARTIST: Skelethal
TITEL: Unveiling The Threshold
RELEASE: 2020-11-20
BOLAG: Hells Headbangers

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Fredrik Sandberg

Hej och välkomna till Sverige 1992! Eller ja, nu är förvisso SKELETHAL fransoser, och deras andra platta ”Unveiling The Threshold” släpps nu i november 2020. Men det krävs inte alltför lång lyssning på verket ifråga för att slå fast bortom allt rimligt tvivel att fransmännen har lyssnat sin beskärda del – och lite till – på svensk 90-talsdöds. Att akter som ENTOMBED och DISMEMBER har varsitt altare i SKELETHALs replokal är ingen vågad vadslagning.

Hur väl förvaltar Lille-sönerna arvet efter dessa dödsmetallens anfäder, då? Jo, tack, med den äran, faktiskt. Det som serveras är en köttig och mustig gryta med klassisk traktor-dist, guttural growl och driven tvåtakt som basingredienser, och en liten nypa högre tempo som toppning på kryddningen. Den organiska ljudbilden har säkrats genom att bandet själva har spelat in materialet i sin replokal i Tourcoing i utkanten av Lille, innan man sedan har lämnat över inspelningarna till Greg Wilkinson och Earhammer Studios för mixning.

Nyskapande är det inte. Det är å andra sidan inte en BLT sandwich heller, men inte desto mindre äter man den med behållning. En fin balans mellan tempo och driv å ena sidan och härligt svulstig köttighet å den andra, gör att ”Unveiling The Threshold” faktiskt aldrig blir enahanda eller tråkig. Detta även om man känner ett visst mått av déjà vu – för visst har man hört detta förut, eller…?

Således landar jag i följande: Vill du upptäcka något nyskapande och oväntat är detta inte plattan för dig. Alls, faktiskt. Men vill du bara få mosha loss till lite gammeldags, hederlig old school-döds av god kvalité, ja, då erbjuder SKELETHAL definitivt en skeletthand så god som någon att hålla i medan du låter dig ledas längst vänsterhandens väg.

 

Skivor

Red Moon Architect – Emptiness Weighs The Most

Lämna en kommentar

ARTIST: Red Moon Architect
TITEL: Emptiness Weighs The Most
RELEASE: 23/10 2020
BOLAG: Noble Demon

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Det finns få saker som förhöjer och förgyller hösten så mycket som en riktigt bra platta från ett bra band som lirar doomig melodisk dödsmetall. Och vid sidan av svenska DRACONIAN så är, såklart, Finland ett land som excellerar inom den här genren.

RED MOON ARCHITECT har hållit igång den melankoliska stuvningen sedan 2011, och det är helt enormt på vilken nivå de har presterat sedan debuten ”Concealed Silence” kom 2012. Med femte skivan inom räckhåll vågar jag påstå att de har gjort ytterligare en skiva som kommer att få gamla fans att jubla, och vinna nya lyssnare, för det här är förbannat bra.

”Emptiness Weighs The Most” är en skiva som gjord att lyssna rakt igenom. Varenda lyssning jag har gjort av plattan har känts som en enda varm omfamning, fylld av tröst och medkänsla. Jo, precis den känsla som jag, och många med mig, vill ha när det gäller inte bara det här året utan också förväntar sig av band inom genren.

Att musiken lunkar på utan att jag tappar intresset för en enda sekund beror såklart på att RED MOON ARCHITECT skriver oerhört fina låtar som inte bara befäster vad genren handlar om, utan också visar att det går att hänföra med små förändringar inom formeln.

Jag upplever att RED MOON ARCHITECT verkligen visar hur sammanfogade de är som band på den här skivan. Alla element harmonierar och förstärker varandra. Det fantastiska gitarrspelet från Matias Moilanen och Taneli Jämsä tillåts inte dominera över den fina sången från Ville Rutanen och Anni Viljanen och kompet gör exakt det som jag förväntar mig – backar upp på ett föredömligt sätt. Jag tycker att Jukka Jauhiainen på bas och Saku Moilanen lirar som ett instrument och glänser i stor ödmjukhet i varje låt.

Jag tror att ni har begripit att ”Emptiness Weighs The Most” är en skiva som gjord för årstiden, och att den bör kollas in.

https://youtu.be/1WLRGDEzZ7o

Skivor

Mors Principium Est – Seven

Lämna en kommentar

ARTIST: Mors Principium Est
TITEL: Seven
RELEASE: 23/10 2020
BOLAG: AFM Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

När det gäller melodisk döds, det vet ni ju sedan tidigare, då finns det ett antal problem som kan ställa till det för band inom genren. Att hålla sig på rätt sida av de synnerligen konservativa lyssnarna brukar vara ett sådant, tradigt och – i många fall – undermåligt låtskriveri med inte tillräckligt bra melodier samt att inte helt stagnera under genrens regler utan kunna prestera låtar som håller.

MORS PRINCIPIUM EST har, om vi kollar på något så ytligt som snittbetyg på Metal Archives inte haft dessa problem under någon större utsträckning, och med förra skivan ”Embers Of A Dying World” drämde de i med storsläggan och presterade ett album av mycket hög klass.

”Seven” som släpps på fredag fortsätter på samma höga och jämna nivå. Skivan har snurrat på repeat i mina lurar det gångna dygnet, och jag har inte tröttnat än på den. Gitarrarbetet från Andy Gillion är av sådan klass att jag är beredd att utnämna hans insats som en av årets bästa – det är episkt, melodiskt och riffen drivs hem med en sådan makalös övertygelse. Och att hans arbete sitter är viktigt då resten av de instrumentala insatserna är programmerade. Nu märks inte detta alls då dagens teknik är så pass sofistikerad, och i de väsentliga delarna så ångar ”Seven” av kreativ kraft så det räcker och blir över. Mest imponerad är jag av Gillions ypperliga insatser som solist – han ligger hela tiden på rätt sida och levererar solon som gör att jag vill höra mer, men han lirar inte på bekostnad av låtmaterialet.

Ville Viljanen på sång gör en insats av graden som jag förväntar mig av honom. Han har en fint raspig stämma som kontrasterar fint mot musiken och ömsom skaver ömsom stöttar resten av musiken.

”Seven” är en av de mest melodistinna plattorna ni kommer höra i år – att MORS PRINCIPIUM EST sannerligen är ett band som just nu presterar på hög nivå förstår ni av mitt betyg, och gillar man melodisk döds så ska man kolla in den här skivan.

 

Worship the Riff!