Etikettarkiv: Noble Demon

Skivor

Marianas Rest – The Bereaved

Lämna en kommentar

ARTIST: Marianas Rest
TITEL: The Bereaved
RELEASE: 16/1 2026
BOLAG: Noble Demon

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Finland, melankolins högborg när det gäller metal. Få länder kan skryta med att härbärgera så många band som vet hur slipstenen ska dras för att få mina känslor att vibrera.

Marianas Rest är en helt ny bekantskap för mig, men bandet har hållit igång sedan 2013, och har inte gjort det till en sport att vila sig i form. ”The Bereaved” är bandets femte fullängdare.

Inte heller känns bandets musikaliska fora helt obekant – detta är dödsig doom med rejäla slevar av den där typiska finska melankoliska tonen som så många fler än jag uppskattar.

”The Bereaved” handlar, brett upplagt, om döden i dess olika former – ett ämne som väl lämpar sig för den här typen av band.

Och detta är till stora delar väldigt bra. Det är inte svårt att dras med i låtar som Pity The Living som har – förutom en sanslöst bra stämning – ett solo som höjer låten till fantastiska nivåer. Eller Rat In The Wall som har ett mäktigt driv och oerhört fint keyboardarbete (inte så konstigt då det är Aapo Koivisto som lirar i Omnium Gatherum som sköter detta hantverk) och – återigen – svinfint gitarrspel.

Överlag är Marianas Rest helt fantastiska när det gäller att kavla ut finfina melodiska slingor i gitarrerna, och det är detta tillsammans med den förträffliga produktionen som gör att det verkligen inte gör ont att lyssna på ”The Bereaved”.

Men jag kan ändå inte slita mig helt från känslan att jag har hört detta så många gånger förr. Gillar man den här typen av melankolisk döds och verkligen vill ha en skiva som man hört innan, ja då är ”The Bereaved” en skiva som man kommer sätta ett högre betyg på än det jag satt.

”The Bereaved” visar ett band som kan sitt hantverk, och som försöker bryta sig loss litegrann från den etablerade formen i en låt som Diamonds In The Rough som är rakare, kortare och, dessvärre aningens för slätstruken för att jag ska acceptera den rakt av. Då grottar jag hellre ner mig i andra låtar på skivan som Divided eller Again Into The Night.

”The Bereaved” är en sympatisk skiva som har många förtjänster och jag tycker att ni ska kolla in den i vilket fall – det finns betydligt sämre plattor inom subgenren  – och ibland är det härligt att bara sluta ögonen och åka med i den härligt melankoliska känsla som finns i drivor på den här skivan.

Skivor

Kaunis Kuolematon – Kun Valo Minussa Kuoli

Lämna en kommentar

ARTIST: Kaunis Kuolematon
TITEL: Kun Valo Minussa Kuoli
RELEASE: 28/11 2025
BOLAG: Noble Demon

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Det finns vemod, och så finns det finskt vemod. Har man inte blivit varse detta innan så kan jag i det närmaste lova att det kommer man bli när man lyssnar på Kaunis Kuolematons senaste skiva ”Kun Valo Minussa Kuoli” som betyder när ljuset i mig dog.

Detta finska melodiska doom/dödsband har hållit igång sedan 2012, men detta är första gången jag stöter på bandet. Jag önskar att jag hade upptäckt bandet tidigare, för jag gillar verkligen det jag hör på den här skivan.

Det är musik så massivt fylld med känsla att det är en smula förunderligt att jag inte finner skivan utmattande. Kaunis Koulematon har nämligen en så självklar pondus i sin musik att den snarare kan upplevas som vilsam, ja, trösterik. Jag har inga svårigheter att spela plattan om och om igen.

Att all sång, oavsett om det gäller growlet från Olli Saakeli Suvanto eller den rena sången från Mikko Heikkilä (Dawn Of Solace), framförs på finska gör att ytterligare nerv tillförs skivan.

Riffen och solona från Mille Mussalo och tidigare nämnde Mikko Heikkilä sitter som en keps, och höjer flera av låtarna till fantastiska nivåer. Att man dessutom använder sig av piano gillar jag oerhört mycket.

Produktionen är rena drömmen – mustigt fullödig och helt rätt för låtmaterialet.

Trots att ”Kun Valo Minussa Kuoli” klockar in på 50 minuters speltid så känns ytterst lite överflödigt på skivan. Gillar man doomig och vemodig döds så är detta en skiva som man bör kolla in.

Skivor

Dawn Of Solace – Affliction Vortex

Lämna en kommentar

ARTIST: Dawn Of Solace
TITEL: Affliction Vortex
RELEASE: 2025-02-14
BOLAG: Noble Demon

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Fredrik Sandberg

Ni vet hur man avseende vissa band (och särskilt inom vissa genres) verkligen kan höra vilket land akten ifråga kommer från? Så där som en del amerikansk ”radiometal” eller nu metal verkligen skriker USA, till exempel. Vissa band kan man på samma sätt verkligen höra att är från Finland. DAWN OF SOLACE är ett av dem. Den där teatraliskt pompösa svulstigheten, den vemodiga, stillsamma sorgen, det kraftfulla malandet…? Check.

Firma Toumas Saukkonen (som står för allt utom rensång) och Mikko Heikkilä (som står för honungshals) döljer verkligen inte sitt ursprung. För den som gillar band som AMORPHIS, SWALLOW THE SUN och CHARON innebär det således att denna fjärde fullängdare från vad som från början var Saukkonens sidoprojekt till BEFORE THE DAWN torde falla i god jord.

”Affliction Vortex” inleds förvisso med ett sådant där instrumentalt intro som många älskar att hata, och jag får väl erkänna att även om jag inte direkt är allergisk, så tycker även jag att det ofta andas lite utfyllnad. Så även här. Men när första riktiga låten Murder väl drar igång, så är det ett av årets hittills vackraste spår som möter oss som lyssnar.

Överlag är låtmaterialet starkt, med skönhet och melankoli som ledord snarare än aggression eller komplexitet. Heikkiläs eteriska stämma är löjligt vän och len, så till den milda grad att Saukkonens hetsiga growl nog faktiskt hade behövts liiite oftare än vad som nu bjuds.

För det är väl det som är min enda noterbara invändning mot ”Affliction Vortex”, att helheten nästan blir lite väl polerad och… tja, snäll? Några fler skaviga nummer likt Perennial och avslutande Mother Earth hade förmodligen gjort gott. Trots att de i sig inte är de starkaste numren, lyfter den lite råare energi de erbjuder helheten på ett förtjänstfullt sätt.

Samtidigt vill jag på inget sätt förringa skönheten i den mjukt vaggande, sprött vackra ljudbild finnarna annars bjuder på. Skivan är packad med eleganta mollharmonier, beväpnad med en svulstig produktion när gitarrerna väl krämar på, och så kvarstår förstås det faktum att Heikkilä är en högst välsignad sångare. I spår som Rival och Dream når DAWN OF SOLACE samma höjder som i Murder, och då snackar vi riktigt, riktigt bra grejer. En hel platta på den nivån hade varit årsbästalistan, inget snack.

Nu återstår det att se. Ännu är skivan inte där, men jag märker att den uppvisar tendenser av att växa på mig. Oavsett hur det blir med den saken är ”Affliction Vortex” absolut en platta man bör spana in, särskilt om man gillar sin musik vemodig, elegant, och.. .tja, finsk.