Skivor

Radiant Knife – The Body

Lämna en kommentar

ARTIST: Radiant Knife
TITEL: The Body
RELEASE: 28/8 2020
BOLAG: Egen utgivning

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

2020 har seglat upp till att bli ett riktigt bra år när det gäller EP-skivor. Alltfler band verkar se fördelarna med att skriva korta och koncisa skivor, och verkligen använda sig av formatet. RADIANT KNIFE från Lafayette i Louisiana har gjort ytterligare en kvist på formatet. På fredag släpper bandet ”The Body” för att sedan i början av oktober släppa ytterligare en EP, ”The Ghost” och skivorna skall ses som en enhet.

RADIANT KNIFE är en duo bestående av Greg Travasos på trummor och Stephen Sheppert på gitarr och de spelar progressiv sludge, något de gör till stora delar bra. Jag hör såklart klanger från MASTODON vilket jag inte ser som något dåligt alls. Men duon lyckas faktiskt övertyga mig till stora delar att de är värda att hålla koll på. Det är meckigt utan att tappa sväng, svängigt utan att tappa tyngd och det låter riktigt bra om bandet på den här skivan.

Helt originellt är det inte, men skivan fastnar ändå något så oerhört effektivt att det är svårt att värja sig mot den. Trots att ”The Body” klockar in på ungefär 20 minuter så känns den betydligt matig och väl sammanhållen. Allt bandet tar sig för känns väl genomtänkt och balanserat. Kolla in den.

Skivor

Unleash The Archers – Abyss

Lämna en kommentar

ARTIST: Unleash The Archers
TITEL: Abyss
RELEASE: 21/8 2020
BOLAG: Napalm Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Som jag har längtat efter den här skivan. Efter det att jag föll stenhårt för UNLEASH THE ARCHERS när de släppte tvillingskivan till ”Abyss” 2017 – ”Apex” har jag väntat hungrig på mer material från den kanadensiska power metalorkestern.

”Apex” var en fint genomarbetad skiva som jag återkom ofta till under 2017, och att historien som startades med denna skiva nu får sin minst sagt snåriga fortsättning på ”Abyss” var något som gjorde mig än mer taggad.

Mycket är sig likt. UNLEASH THE ARCHERS fina känsla för dynamik kommer ännu mera till sin rätt på den här skivan dock. En del tycker kanske att en låt som Through The Stars är lite väl mesig, men för egen del tycker jag den passar väl in i resten av skivan, och den balanserar upp de låtar som ligger runt om den som sannerligen inte sparar på krutet. Legacy har ett fruktansvärt episkt anslag som det är omöjligt att inte kapitulera inför. Just det episka har bandet tagit till nästa nivå på ”Abyss” som jag upplever som en mycket matig skiva med flera ystra krumsprång än vad som brukar återfinnas på power metalplattor. Likväl anstränger sig UtA för att inte få skivan att tippa över på klassiskt NIGHTWISH-manér, och lyckas väldigt bra med detta även om det köttas ordentligt i låtar som Return To Me där gitarristerna Grant Truesdell och Andrew Saunders går loss rejält, och Faster Than Light där hela bandet formligen vrider upp alla reglage till max och bjuder på en av de bästa låtarna bandet har gjort någonsin. Sångerskan Brittney Slayes som tillsammans med trummisen Scott Buchanan utgör stommen i bandet sedan starten 2007 visar inte bara i denna låt vilken fruktansvärt skicklig sångerska hon är. Hennes stämma löper som en röd tråd genom hela bandets väsen, och jag kan faktiskt inte få nog av hennes sång lika lite som av Buchanans trumspel som driver bandet framåt på ett fint sätt.

”Abyss” är en mycket bra skiva som jag misstänker att jag kommer återkomma till regelbundet under året. Kolla in den.

Skivor

Avatar – Hunter Gatherer

Lämna en kommentar

ARTIST: Avatar
TITEL: Hunter Gatherer
RELEASE: 2020-08-07
BOLAG: eOne

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Fredrik Sandberg

AVATAR har alltid varit ett band med personlighet. Eller som vissa kanske skulle välja att formulera det: ”spretiga”. De har blandat och gett på ett lekfullt och inför genre-gränser respektlöst sätt, och sytt ihop tyngre growl-partier med oerhört svulstiga och pompösa hjälterock-passager på ett bitvis närmast kaosartat sätt. Jag har personligen haft uppfattningen att det alltid har funnits ett stråk av genialitet där, men att det stråket alltför ofta har drunknat i den ibland snudd på plojiga glammigheten.

Entré ”Hunter Gatherer” – plattan där AVATAR visar att de har vuxit upp. Vuxit upp, och byggt muskelmassa.

Visst är sig mycket likt. De lättfästande, elegant rensjungna refrängerna finns där precis som tidigare, lyssna bara på spår som Scream Until You Wake, Child och Justice. Lekfullheten likaså, det hårda och det mjuka är bägge ständigt närvarande och kan närsomhelst tagga in varandra i ringen för att ta över fighten. Små intrikata detaljer, som det synthiga intro-partiet i When All But Force Has Failed, MARILYN MANSON-vibben på sången i versen på Colossus, visslandet i början på A Secret Door och den raspiga känslosamheten i renodlade balladen Gun, bidrar också till att hålla lyssnaren uppmärksam.

Men som sagt, AVATAR har byggt muskler. Dels genom en oklanderlig och kraftfull produktion, som känns helt rätt för materialet, dels genom att de hårdare bitarna har blivit några grader hårdare, lite köttigare. Här finns en tyngd som jag inte riktigt tycker mig ha hört tidigare . Lyssna till exempel på refrängen i inledande Silence In The Age Of Apes, det malande, ångvälts-minnande riffandet i refrängen på Colossus eller den sjösjukt gungande aggressionen i avslutande Wormhole. Drivet är det heller inget fel på, vilket öppningsspåret, snyggt nyanserade God Of Sick Dreams samt rasande energiska When All But Force Has Failed visar med eftertryck.

Jag kan inte annat än att kapitulera. Det är inte ofta jag har snubblat över plattor med lika säregen prägel, där helheten ändå fungerar så här betvingande väl. SYSTEM OF A DOWN är mästare på det, ENEMY OF THE SUN lyckades med bedriften på sin ”Caedium” (2010) och det finns säkerligen ytterligare ett par goda exempel som just för stunden undflyr mitt minne, men som sagt – inte många.

Det kommer att krävas en sjusärdeles andra halva av musikåret 2020 om ”Hunter Gatherer” inte skall återfinns på min årsbästalista när vi når julstöket i december…

 

 

Worship the Riff!