Skivor

Borknagar – Winter Thrice

Lämna en kommentar

Winter ThriceARTIST: Borknagar
TITEL: Winter Thrice
RELEASE: 2016
BOLAG: Century Media

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

BORKNAGAR släppte “Urd” 2012, och den skivan – trots dess stora förtjänster – föll mig inte lika klockren som jag upplever “Winter Thrice”. Att det dröjt så pass länge från just “Urd” till föreliggande alster beror på att Andreas “Vintersorg” Hedlund drabbades av en fruktansvärd fallolycka med huvudfrakturer av svårartad natur. Att han ens är kapabel att sjunga är ett mindre mirakel.

BORKNAGAR har ofta kunnat skryta med en vokal räckvidd utöver den vanliga. Förutom Vintersorgs mer än kapabla sång har man i bandet den reslige ICS Vortex på bas, Lazare på keys och har också Garm med i grytan denna gång. Och det märks att dessa herrar är vad som får mig att tända till lite extra då sången genomgående är en ren njutning skivan igenom.

Musikaliskt då? Jag upplever själva musiken som mer lättillgänglig och rakt på än exempelvis den på “Urd”. Jag tycker inte detta är till skivans nackdel, då Öystein Garnes Brun har fått till en väldigt episk känsla genomgående. Som bäst är det i inledande The Rhymes Of The Mountain, Winter Thrice, When Chaos Calls och avslutande Terminus vars smattrande intro har fått mig att njuta varenda gång.

“Winter Thrice” är en väldigt stark skiva. Om du uppskattar BORKNAGAR sedan innan är den väl värd att kolla in. Har du inte hört bandet innan är detta en bra startpunkt.

Skivor

Exumer – The Raging Tides

Lämna en kommentar

ExhumerARTIST: Exumer
TITEL: The Raging Tides
RELEASE: 2016
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Återaktiverade (herrejävlar, om jag hade fått en peng för alla återaktiverade band det senaste årtiondet alltså!) tyska thrasharna EXUMER återvänder med en skiva som är det närmsta du kan komma att lyssna på EXODUS utan att lyssna på just EXODUS.

Jag ska dock vara ärlig att säga att det tyska bandet som egentligen alltid kommer att få se sig som nivån under KREATOR och DESTRUCTION – det är till stora delar mycket underhållande och, ja, trevlig thrash som bjuds på “The Raging Tides”.

Riffen från Ray Mensh och Marc Bräutigam är tajta och sitter där de ska, trumspelet från Matthias Kassner är rakt på och späckat med tvåtakt, basen kommer inte i vägen men hörs ändå bra. Och sången, ja jävlar om inte Mem Von Stein utalar fire fiiyah. Helt underbart.

“The Raging Tides” är späckad med bra låtar. Inledande trion The Raging Tides, Brand Of Evil och Catatonic är helt solida låtar som snabbt kommer till poängen, vilket för övrigt kan gälla stora delar av skivan när EXUMER väl får till det. Helt klockrent är det dock inte. Alla riff, vilka ändå är de mest springande punkterna när det gäller thrash, är inte lika bra och ibland känns tyskarna lite för spelglada för att jag ska dyrka förbehållslöst. Visst, spelglädje är ju trevligt, men thrash bör och ska vara arg och ilsken när den är som bäst.

Som en stunds bra och god underhållning funkar dock “The Raging Tides” alldeles utmärkt då den är fylld till bredden med energi, puls och tillräckligt många bra riff för att jag ska dänga till med ett betyg på den övre halvan av skalan.

Skivor

Brimstone Coven – Black Magic

Lämna en kommentar

imageARTIST: Brimstone Coven
TITEL: Black Magic
RELEASE: 2016
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 5/10
SKRIBENT: Martin Bensch

I en tid då osäkerheten och ovissheten tycks större än någonsin kan det kännas bra att se bakåt i historien. De senaste årens retrotrend har med råge tillhandahållit musikaliska snuttefiltar för de som tycker att 60- och 70-talen var årtiondena då musiken var som bäst.

BRIMSTONE COVEN gör en del saker rätt. Snygg stämsång, tidstroget ljud och rätt attityd hör till sakerna jag uppskattar med “Black Magic”.

Nackdelarna är såklart att dels känns det som om jag har hört detta förut. Risken med att skapa sådan här musik är att det finns lite utrymme för nytänkande – det ligger inte i genrens natur – och dels, och det är min andra invändning, måste du få till verkligt bra låtar för att du ska övertyga i alla fall denna recensenten. Nu bränner det bara till i enstaka låtar som titellåten, efterföljaren Black Unicorn som har ett svinhärligt sväng och otroligt BLACK SABBATH minnande The Seers. Resten av skivan lämnar mig med en känsla av mild uttråkning.

Uppskattar du retrovågen finns det en chans att du kommer gilla “Black Magic”, men du kommer med stor sannolikhet att känna att det finns bättre skivor därute.

Worship the Riff!