Skivor

Despite – In Your Despite

Lämna en kommentar

despite2009ARTIST: Despite
TITEL: In Your Despite
RELEASE: 2009
BOLAG: Tractor

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Amelie

Godkänd Göteborgsdöds
Melodisk death metal tilltalar mig alltid, och inledande spåret Mindplague på DESPITEs första fullängdsalbum talar till mig just i termer av melodeath i välkänd göteborgsanda. Förväntningarna stiger med det sköna andraspåret Rein, men tyvärr kommer de delvis på skam vartefter resterande spår på ”In Your Despite” presenterar sig.

I tider då det känns som det går tretton på dussinet av svensk melodisk döds, krävs något eget för att musiken ska fastna, något utöver det som bjuds på annat håll. ”In Your Despite” innehåller en samling bra metallåtar, varken mer eller mindre. Inget sticker ut och inget faller ur ramen. Ja, det korta instrumentala mittenspåret Mechantical är annorlunda, men tar å andra sidan inte någon självklar plats i sammanhanget. Över huvud taget saknar jag en känsla av sammanhang. Plattan består av ett antal bra låtar där de främsta är ovan nämnda Rein, med myckent skönt gitarrlir samt avslutande explosiva 2-minuterskaskaden No Fucking Way. Sju bra låtar ger dock inte automatiskt ett bara album. Då hjälper det inte heller att Knut Agnred (från Galenskaparna/After Shave) oförmodat gör ett galant inhopp med rensång i inledningslåten Mindplague.

DESPITE bildades 1998 och om bandet hade släppt denna skiva då, för tio år sedan, skulle den antagligen fått, och varit värd, större uppmärksamhet. Nu försvinner, tyvärr, ett gediget dödsmetallhantverk i floden av liknande musik av likaledes god kvalitet. Att ett album tidsmässigt är kortare än gängse, har väl ingen betydelse i sig men det innebär i det här fallet att hoppet om att något ska sticka ut och tända till, ändas efter knappa 25 minuter. Så en inledande nyfikenhet på och entusiasm över DESPITEs debut resulterar slutligen i en viss besvikelse. Ändå, ingen som suktar efter god melodisk döds behöver känna sig bedragen efter ett införskaffande av detta album.

/BiblioteKarin

Live

Live: Darkane

Lämna en kommentar

ARTIST: Darkane
LOKAL: The Tivoli
DATUM: 4 april, 2009

Helsingborg som metalstad gör mig förundrad ibland. Lördagens (4/4) konsert med DARKANE gör att jag ställer mig frågande om folk inte vet att de har chansen att se ett av landets bästa band som dessutom inte ger så många konserter i sin hemstad. The Tivoli borde vara fullpackat till sista plats av headbangande metalheads – men är det dessvärre inte.

Anförda av Jens Broman äntrar bandet scenen och öppnar med Impetious Constant Chaosett, om du frågar mig, verkligt starka korten från senaste släppet ”Demonic Art” och redan här blir det påtagligt hur otroligt spelskickligt bandet är. En tre månader lång turné med SOILWORK i USA har gjort sitt till att finslipa tajtheten för varenda låt bandet framför denna kväll sitter som en smäck: Convicted, Execution 44, Demonic Art, Secondary Effects, Emanation Of Fear, Leaving Existence – alla är de kanonlåtar som borde få vilken publik som helst att gå bärsärkargång av glädje.

Men publiken på The Tivoli är inte med på noterna – längst fram står det två rader, sedan är det ett tomrum i mitten av golvet framför scenen, och därefter står nästa klunga – och detta drar såklart ner upplevelsen. DARKANE är dock rutinerade nog att bara plöja på, trots att de i mina ögon förtjänar ett bättre bemötande och uppslutande av sin hemmapublik. Om jag nu hade haft som uppgift att recensera publiken hade jag inte gett godkänt, för bandets insats har jag inget att anmärka på. Det blir trots detta ett medelbetyg eftersom få andra musikgenres kräver publikens energiska medverkan som metal, för att bli en riktig höjdare.

Skivor

Adagio – Archangels in black

Lämna en kommentar

Adagio2009ARTIST: Adagio
TITEL: Archangels in black
RELEASE: 2009
BOLAG: Listenable

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Mats Manhammar

Franska ADAGIO är tillbaka med sin fjärde studioplatta. Denna gång har man med sig en ny sångare och ett lite mörkare sound.

ADAGIOs musik kan beskrivas som neoklassisk progressiv metal. Den är både teknisk och komplex. Skivan innehåller allt från keyboards och dubbeltramp till klassiska inslag i form av orkestrala partier och små mellanspel på flygel. Här och där kan man t.o.m. hitta enstaka partier med growl och blastbeats. ADAGIOs medlemmar är tekniskt mycket skickliga och vi bjuds på många härligt snabba gitarrsolon.

På ”Archangels in Black” har ADAGIO återgått till ett lite mörkare sound. Bandet har försökt skapa en mörk atmosfär både textmässigt och musikaliskt. Jag välkomnar verkligen denna utveckling. Låtarna har titlar som Vamphyri, Undead och Twilight at Dawn och man sjunger alltså bl.a. om död, mörker och vampyrer. Tidigare nämnda Vamphyri samt The Astral Pathway tillhör mina favoriter, men låtmaterialet håller hygglig klass överlag. Finske Christian Palin har inför denna skiva ersatt Gus Monsanto bakom mikrofonen. Christian var enligt gitarristen, låtskrivaren och bandledaren Stéphan Forté aktuell redan förra gången bandet bytte sångare. Den gången sprack det dock på hans dåliga engelska uttal. Enligt uppgift ska han ha jobbat på det, men bitvis är hans engelska fortfarande riktigt risig. Utan texthäfte hade det varit helt omöjligt att hänga med i svängarna. Rösttekniskt är Christian duktig, men hans dåliga uttal saboterar tyvärr totalupplevelsen.

Gillar du teknisk metal med många gitarrsolon och inslag av klassisk musik bör du definitivt kolla in den här skivan. En mycket stark sexa delar jag ut till ADAGIO. Om de vässar låtskrivandet lite till och skickar Christian Palin på språkresa så kommer betyget sannolikt att höjas minst ett snäpp till nästa skiva.

/Mats Manhammar

 

Worship the Riff!