Pain Of Salvation – Scarsick

ARTIST: Pain Of Salvation
TITEL: Scarsick
RELEASE: 2007
BOLAG: Insideout Music

BETYG: 4/10
SKRIBENT: KissJocke

PAIN OF SALVATION är för den oinvigde ett band från Sverige som enligt egen utsago spelar ”riktig” progressiv musik ur aspekten kvalitet, en bra mix av känsla och teknik i musiken. De tar upp viktiga ämnen i sina texter såsom sociala frågor, miljöfrågor och den psykologiska aspekten i människors natur och deras relationer.

De har innan detta album släppt tre fullängdare: ”Entropia”, ”One Hour by the Concrete Lake” och ”The Perfect Element I”.
Bandet härstammar från REALITY som bildades 1984 av den då blott 11-årlige Daniel Gildenlow. 1991 ändrades namnet till nuvarande PAIN OF SALVATION.

Då jag gillar band som spelar ”proggmetal” (om än inte alla sådana band) var det med stor spänning jag slog på denna skiva, väl medveten om att man inte lyssnar in sig på en sån här skiva i brådrasket. Å andra sidan brukar skivor som är svåra att lyssna in sig på hålla i längden.
Efter ett antal genomlyssningar kan jag konstatera att detta inte riktigt än min typ av musik, PAIN OF SALVATION spelar någon typ av wacko-metal som är en blandning av FAITH NO MORE, SYSTEM OF A DOWN, RED HOT CHILI PEPPERS, CLAWFINGER, PANTERA och någon slags funk-metal-ABBA.

Det blandas friskt mellan stilar precis som ovan nämnda band och det finns på skivan i alla fall några bra låtar såsom öppnande Scarsick och Spitfall samt den avslutande Enter Rain. I dessa låtar håller de sig till en bra mix av aggressiv progmetal och lugna partier.
En liten avstickare är annars den roliga och sköna funk/disco/metal låten Disco Queen. Dock så tycker jag att de faller i samma fälla som så många andra progressiva band, de tappar fokus på låtarna och fastnar ofta i långa stillsamma, flummiga pretentiösa partier som gör att låtarna dör av helt. Synd då det finns många bra partier på skivan.

Potentialen finns där, se bara till att vara lite mindre pretentiösa och
flummiga nästa gång och fokusera på låtarna istället så kommer det i alla fall att tilltala mig mycket mer.

Worship the Riff!