Alla inlägg av Robert Gustafsson

Skivor

Seth – La Morsure Du Christ

Lämna en kommentar

ARTIST: SETH
TITEL: ”La Morsure Du Christ”
RELEASE: 2021
BOLAG:  Season Of Mist

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Black metal är kanske den mest varierade genren inom hårdrocken och rymmer allt från högtravande episk & bombastiska symfonnier till smutsigt punkinfluerat.. oljud. Typ. Lyriken kan handla om allt från djävulen till politik och krig eller den inre resan inklusive lusten att ta sig själv av daga. Det går alltså nästan inte att säga att man ”gillar” eller ”ogillar” black metal då den kommer i så många olika skepnader. Vill man ha lite av allt men förpackat på ett snyggt och sammahållet sätt som minner om de klassiska referensramarna de flesta tänker på när man nämner black metal så är franska SETH och deras ”La Morsure Du Christ” ett alldeles utmärkt val.

Det blästras, det levereras snygga tremoloriff, det varvas lugnare och episka partier med rent satanistisk ondska på ett sätt som värmer fint. Låtar som Sacrifice de Sang, Metal Noir, Le Triomphe de Lucifer eller för den delen det magnifika titelspåret visar med tydlighet att sextetten från Bordeaux vet exakt vad de håller på med. ”La Morsure Du Christ” är inte bara rasande snygg vad gäller produktion och omslag, det är också en av de starkare black metal-skivorna i år. Hur man nu än väljer att definiera genren…

Skivor

Horndal – Lake Drinker

Lämna en kommentar

ARTIST: HORNDAL
TITEL: ”Lake Drinker”
RELEASE: 2021
BOLAG:  Prosthetic Records

BETYG: 10/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Bävan. Det är med bävan dessa rader skrivs. För första gången är det dags för denna skribent att dela ut maxbetyget för en skiva på WeRock, 10/10. En sådan sak ska inte tas lättvindigt, och därför har beslutet marinerat i månader från skivans release innan den inre monologen landat i att det är det enda rätta.

”Lake Drinker” är HORNDALs andra fullängdare efter 2019 års bästa svenska skiva ”Remains”, och en skiva som rönt stort medial omslag. Artiklar i DN har lyft bandets unika korståg för att belysa historien om hemorten med vilken de delar namn och beröm och höga betyg har under våren duggat tätt. För egen del är det med lätthet den skiva som snurrat flest varv 2021, och ett mycket imponerande statement av bandet som med eftertryck visar att det går att släppa mer än en skiva med historier och fokus på en litet brukssamhälle i Dalarna.

Låtmässigt har bandet tagit ett par snäpp framåt sedan senast. Spår som Rossen, Growing Graves, Town Burner, Ormön eller Horndal’s Blodbad är nästan perfekta i sitt utförande där kvartetten låter sin smutsiga, rockiga sludge bära en historia som berör. Allra bäst kommer det fram i låten Thor Bear – det är kanske inte den personliga favoriten på skivan, men belyser bandets unika sound och identitet mot historien om hur Thorbjörn Fälldin och de andra politikerna svek bygden i samband med nedläggningen av bruket.

Och här hittar vi anledningen till maxbetyget. Låtarna är – förstås – alldeles fantastiskt bra, men det är snarast en grundförutsättning än en anledning och räcker inte på egen hand. Det är historien och bandets inre eld som är pricken över i. Jag kan inte peka på något annat musikaliskt projekt som uppvisar sådan stringens och grundmurad självklarhet för att använda historiska händelser för att påvisa risken med kommersiell blindhet. För i tiden var det nedläggning av ortens bruk och fabrik som utdelade dödsstöten, framöver står striden mot amerikanska IT-jättar som vill exploatera ortens infrastruktur för att maximera sina egna effekter. Sjön Rossen kan nog få stryka med vad Google anbelangar. Tur att HORNDAL inte verkar glömma, slarva eller förlåta, och bestämt sig för att berätta för världen vad som händer.

”Lake Drinker” är skivan att slå på fingrarna såhär långt in på 2021!

Skivor

Kanonenfieber – Menschenmühle

Lämna en kommentar

ARTIST: KANONENFIEBER
TITEL: ”Menschenmühle”
RELEASE: 2021
BOLAG: Noisebringer Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Det här är ingen lek. Tyska KANONENFIEBER levererar med sin debut ”Menschenmühle” (betyder ungefär ”mänsklig kvarn” på svenska) en synnerligen dyster och blek sammanfattning av den misär som var första världskriget. I en samling svärtade dödslåtar samlar man texter, samplingar och noteringar från överlevare för att skildra eländet och skräcken i kombination med det kamratskap som krävdes för att ta sig igenom kriget. Det hela summeras kanske bäst av Platons citat som pryder insidan av skivans booklet: ”Nur die Toten haben das Ende des Kriegs gesehen”. Bara de döda har sett krigets slut.

För oss som gillar att nörda ner oss lite är det en fantastisk skiva att fördjupa sig i. Inledande Die Feuertaufe (vilket översätts till eldsdop) är ett alldeles lysande öppningsspår som väl representerar skivan. Ett intro, sen brakar det loss på ett väldigt drivet och snyggt sätt. Man tänker lätt på band som MGLA eller för den delen 1914 (speciellt med den liknande lyriken), men de tyska texterna ger en extra dimension. Låtar som Dicke Bertha (tjocka Berta var en kanon så kraftig att den var tvungen att gå på tågräls!) eller Die Slacht Bei Tannenberg (som behandlar den blodiga slakten i Östpreussen år 1914) kombinerar historia och dödsmetall när den är riktigt bra. Och skivan håller hela vägen, det är lätt att man anser just den låten som pågår är den bästa. Der Letzte Flug (Det sista flyget), In’s Niemansland (i Ingemansland), Grabenlieder (skyttegravsmusik)… listan är lika lång som antalet låtar på skivan.

KANONENFIEBER har lagt ribban för krigsbeskrivande dödsmetall ruggigt högt i samband med den här plattan. Därför kör vi på den här recensionen båda: du får en historielektion & en låt i videoform. Håll till godo!