Alla inlägg av Martin Bensch

Cerebral Bore – Manaical Miscreation

manaical-miscreationARTIST: Cerebral Bore
TITEL: Manaical Miscreation
RELEASE: 2011
BOLAG: Earache Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Brutal Death Metal – prick det är det som man får från CEREBRAL BORE. Kanske inte är så konstigt då bandet tagit sitt namn efter ett synnerligen brutalt vapen från spelet “Turok 2” och är

A piece of alien technology, the Cerebral Bore fires a small projectile consisting of several small hook-like protrusions, a drill head, and a powerful explosive charge. The weapon finds, detects and locks onto the brain-waves of potential targets. When shot, the projectile spirals towards the victim’s head, burrowing deep inside their skulls (forcibly evicting blood and brain matter through a suction channel), and then finally exploding.

Musiken låter som man förväntar sig att den ska låta, men å andra sidan tror jag inte det är någon som förväntar sig att den brutala dödsmetallen ska komma med några gigantiska förändringar i sina uttryck överhuvudtaget. Det är inte här CEREBRAL BOREs förtjänster ligger, inte heller är det i innehållet i lyriken som mest handlar om död, blod, kannibalism och olika fysiska övergrepp med varierande straffpåföljd. Utan det som i alla fall jag tänker på som verkligen knäcker är Simone Pluijmers rent galna vokala kapacitet –  hon fullständigt blåser banan ren på jag vet inte hur många vokalister på ett sätt som får mig att imponeras av den mänskliga fysionomins möjligheter. Och innan ni nu hinner invända att det är hur lätt som helst att få en skiva att låta bra, låt mig då förekomma er och berätta att hon är prick lika imponerande live.

“Maniacal Miscreation” innehåller ju också ett antal fina låtar, och även om inte hela skivan håller toppklass så är det svårt att inte uppskatta låtar som The Bald Cadaver, Entombed In Butchered Bodies, Flesh Reflects The Madness och 24 Year Party Dungeon där bandet visar fin talang för låtskrivande förutom grym instrumentalism.

“Maniacal Miscreation” är en skiva som inte tillför något nytt till subgenren rent musikaliskt, men som jag verkligen inte tycker att man kan avfärda on a whim. Den uppenbara spelglädjen och Pluijmers mer än väl godkända insats gör att skivan sticker ut lite från mängden.

 

Mastodon – The Hunter

The Hunter MastodonARTIST: Mastodon
TITEL: The Hunter
RELEASE: 2011
BOLAG: Warner Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Första icketematiska plattan från Atlantas MASTODON. Jag får erkänna att jag saknar det stora anslaget som bandet har haft på sina tidigare plattor. Å andra sidan är det fullständigt logiskt att har man gjort 4 plattor på specifika teman så vill man förändra sig.

Hade nu inte bandet hyst så pass begåvade lirare som det faktiskt gör hade detta kunnat gå betydligt sämre. För trots övergivandet av konceptplattan som modus operandi styr MASTODON upp skivan med en hel del bra musik. Att bandet har kunnat slappna av och så att säga bara ha roligt hörs. Emellanåt blir det för avslappnat, och jag ställer mig tvekande till låtar som Curl The Burl och The Creature Lives där bandet verkar gå på autopilot. Framför allt den senare är så dålig att jag nog vill utse stycket till den sämsta låten bandet har gjort överhuvudtaget.

Tack och lov vägs klavertramp av detta slag med råge upp av låtar som inledande Black Tongue, febrigt drivande Stargasm som även bjuder på skön melankoli emellanåt, The Hunter som med sitt vemod blir en verkligt plågsam lyssnarupplevelse, och briljanta Spectrelight vars furiösa piskdriv får mig att studsa omkring i ren lycka.

Produktionen är föredömligt köttig, framför allt gillar jag att basen kommer fram alldeles perfekt. Tillbaka är också trummisen Brann Dailors fullständigt galna trumspel som fick stå tillbaka något på föregångsplattan “Crack The Skye” – och detta är såklart något jag uppskattar mycket. En myckenhet av sjungande är också utmärkande på plattan – har man hört bandet live vet man att detta är lite av gruppens akilleshäl; ibland låter det kanonbra, ibland inte fullt så bra, och det ska bli mycket intressant att höra hur bandet reder ut detta live.

Mina invändningar till trots – “The Hunter” är en platta som verkligen inte ligger på den nedre delen av betygsskalan – det finns för många verkligt starka låtar på plattan vilket gör att jag saknar konceptidén endast litegrann.

Marionette – Nerve

Nerve MarionetteARTIST: Marionette
TITEL: Nerve
RELEASE: 2011
BOLAG: Pivotal Alliance

BETYG: 5/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag recenserade MARIONETTEs förra släpp “Enemies” för två år sedan. Trots vissa brister så tyckte jag att skivan hade sina förtjänster och var riktigt imponerad av begagnandet av harmonier som gruppen uppvisade. Därför var det med glädje som jag tog mig an uppföljaren “Nerve”.

Jag kan konstatera att nivån på bandets musicerande i sanning inte har sjunkit under de två åren sedan jag hörde bandet senast – det är fortfarande väldigt snygga ackordmässiga lösningar som bandet bjuder på. Jag har alltid gillat musik med lite episkt anslag utan att för den sakens skull totalt snöa in på symfonisk musik. I MARIONETTEs musik får man en väldigt väl avvägd mix av det episka och det mer köttigt metallartade, vilket jag verkligen uppskattar. Nytt är att bandet har rekryterat både ny sångare i Alexander Andersson och ny trummis i Jimmie Olauson och de sköter sig alldeles utmärkt.

Jag vill så gärna tycka om “Nerve” men tvingas konstatera att det inte har hänt mycket i MARIONETTEs värld de gångna två åren. Det presenteras fortfarande ganska habil musik på plattan, men originaliteten är inte speciellt hög. Det kommer snarare bli så att om man lyssnar på skivan så kommer man förmodligen tycka att den låter helt okej, men den är inget man kommer att komma ihåg om två år. Så känns det i alla fall för mig efter 10 genomlyssningar.