Alla inlägg av Martin Bensch

Skivor

Opeth – The Roundhouse Tapes

Lämna en kommentar


ARTIST: Opeth
TITEL: The Roundhouse Tapes
RELEASE: 2007
BOLAG: Roadrunner Records

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

I dagar som dessa då fler band än någonsin är aktiva, och vi dagligen dränks i mainstreammusikens totala hyllning till ytan är band som OPETH en välsignelse. Visserligen är “The Roundhouse Tapes” ingen ny studioplatta från Sveriges kanske mest originella band – men det struntar vi i för detta, mina damer och herrar är en helvetes ståndpunkt till skiva! Utan att snöa in för mycket på låtlängd – hur många band gör plattor där de 6 första låtarna klockar in på runt timmen? Inte många – förutom OPETH. Och det bästa är att varenda ton, vartenda slag har relevans – här finns ingen utfyllnad alls.

Inspelad under OPETHs senaste turné, där bandet gjorde runt 200 spelningar, är skivan ett värdigt vittnesmål över ett band som på något märkligt vis har lyckats dra såväl inbitna dödsare som pretentiösa progmetallare in under sin fana. Själv upptäckte jag bandet genom 2005 års “Ghost Reveries”, men det tog mig inte särskilt lång tid att raskt köpa mer av bandet.

The Roundhouse tapes inleds med When och från första tonen hör man att detta är OPETH – ljudet är bra, musikerna lysande och Mikael Åkerfeldt han är – Michael Åkerfeldt. För mig är det förbluffande hur en man som har sån scennärvaro, kan sjunga så bra, och komponera såna byggen till låtar ändå kan låta så totalt ödmjuk och lugn i mellansnacket. Här finns inga traditionella utvrålade ”How the fuck are you??!!!” eller ”Get your horns in the air”. OPETH behöver inte ta till såna utspel när de har låtar som Ghost Of Perdition, The Night And The Silent Water, Windowpane och Blackwater Park och när man dessutom exekverar dem med kraft och precision.

När jag såg bandet på Roskildefestivalen 2005 blev OPETH påannonserade med orden ”It’s going to be heavy, it’s going to be beautiful”. Sällan har en påannonsering varit så korrekt, och OPETH bevisar det ytterligare med skivan “The Roundhouse tapes”.

Skivor

Aborted – Slaughter & Apparatus: A Methodical Overture

Lämna en kommentar


ARTIST: Aborted
TITEL: Slaughter & Apparatus: A Methodical Overture
RELEASE: 2007
BOLAG: Century Media

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Okej – låt mig slå fast redan från början – den här plattan är en riktig höjdare!
Aborted var ett av förbanden till Behemoth på The Rock i Köpenhamn. Det bandet levererade på scen var väldigt bra – Aborted på platta gör mig inte mindre imponerad av denna belgiska death/grind maskin. För det finns rejält mycket att gilla med senaste släppet.

Produktionen står Tue Madsen för och den är precis så bra som den brukar vara när dansken har hållit i spakarna. Proddaren står även för samplingarna, vilka märks utan att störa, plus keyboardliret. S&A:AMO är en ambitiös platta, med komplicerade låtar – det byts taktart och tempon som på en fem-öring. Trots detta är det tydligt var bandets rötter ligger – grindcoretakterna sitter som en smäck och det finns gott om riktiga rensarpartier, dödsmetallens furiösa gnidande på strängarna samt det våldsamt kompetenta trumliret kompletteras av ett growlande av sångaren Svencho som torde göra flera dödsrosslare avundsjuka. Ovanpå detta har Aborted en väldigt väl utvecklad känsla för melodi – jo ni läste rätt – man låter dock inte detta komma i vägen för en galopperade aggression utan melodierna kommer mest fram i väldigt snygga gitarrharmonier.

Som om detta inte räcker har man tagit in några roliga gästartister: Jeff Walker från Carcass kommer in och vrålar sig sönder och samman på två låtar, ”An Odious emanation” och ”A Methodical Overture”, Henrik Jacobsen (ex-Hatesphere) bänder strängar på ”Underneath Rorulent Soil”, men den som är bäst av gästartisterna är Jacob Bredahl (ex-Hatesphere) som levererar ett growl från helvetet på ”Avenious”.

Allt som allt ger detta en platta där det finns tillräckligt med matig death/grind matning för att den i stort sett skulle bosätta sig i min stereo under en veckas tid.

 

Live

Live: Dimmu Borgir

Lämna en kommentar

ARTIST: Dimmu Borgir
LOKAL: Mejeriet, Lund
DATUM: 30 oktober, 2007

Man kan anklaga norska Dimmu Borgir för mycket – men inte för att inte vara svulstiga. Normännens symfoniska blackmetal passar utomordentligt väl om man vill ta i riktigt rejält i fråga om stora gester och påkostade produktioner.

Många har sökt sig till Mejeriet denna tisdag – det är som ett svart hav har strömmat in i den alldeles förträffliga lokalen för att höra Shagrath leda sina trupper i lovprisan av den onde.

Galder, Dimmu Borgir. Foto: Martin Bensch

När jag såg bandet på Sweden Rock i somras var en av de stora behållningarna att höra Hellhammer leverera en virvelstorm av skinnpisk över sitt löjligt stora kit – ikväll är han inte med vilket är synd för trumliret sitter inte som en smäck denna kväll – ibland känns trummisens lir lite osäkert och han verkar vilja känna sig för innan han kommer loss i svåra partier. Att dessutom inte basjätten Vortex är med vilket märks när rensången i inledande ”Progenies of the great apocalypse” kommer igång – den körs playback! Dessa två faktorer gör att upplevelsen av konserten dras ner en smula.

Shagrath, Dimmu Borgir. Foto: Martin Bensch

DB är ju trots detta ett band som har en hög nivå på sina låtar – mäktigt malande majestätisk metal får vi oss rikligt till skänks denna kväll. Gruppen blandar friskt, även om man märker en viss övervikt med låtar från Death Cult Armageddon och senaste släppet In Sorte Diaboli. ”Vredesbyrd”, ”Puritania” från Puritanical Euphoric Misanthropia och hela tre låtar från Enthrone Darkness Triumphant ”A succubus in rapture”, ”Mourning palace” och ”Spellbound (by the devil) är några av låtarna bandet plöjer igenom.

Trots en imponerande låtskatt infinner sig inte riktigt den där magin man helst skulle vilja ha på varje konsert – konserten är inte dålig men den lyfter inte riktigt heller.

Dimmu Borgir. Foto: Martin Bensch