Alla inlägg av Martin Bensch

Skivor

Blood Incantation – Absolute Elsewhere

2 kommentarer

ARTIST: Blood Incantation
TITEL: Absolute Elsewhere
RELEASE: 4/10 2024
BOLAG: Century Media

BETYG: 10/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Såklart förhåller det sig med mig som för väldigt många andra lyssnare av BLOOD INCANTATION. Jag gillade ”Hidden History Of The Human Race” en hel massa och fattade inte poängen med ”Timewave Zero” alls. Respekterade, ja, absolut – det måste man göra när ett band så uppenbart gör vad de vill och struntar blankt i om folk gillar det eller inte.

Men frågan är om jag inte gillar bandet mest som de tar sig just nu, på ”Absolute Elsewhere”? Jag tror nästan det.

För såklart prickar bandet in rätt så många poänger redan innan jag lyssnat på skivan. Omslaget är ju episkt snyggt och det är två långa låtar som utgör skivan. Måste vara rena drömmen att ha på vinyl, dessutom.

Att bandet sedan slevar upp lika mängder av gammeldags MORBID ANGEL och NILE som ljuvt progressiva tongångar med fullständigt episkt gitarrspel. Första stycket The Stargate [Tablet I] är en av de enskilt bästa låtarna jag hört på hela året. Paul Riedls avgrundsdjupa sång som skickar oss rakt ner i 90-talet och växlingen mellan det dödsiga uttrycket och det progressiva hade kunnat bli så fel i många andra bands händer, men här känner jag mig, kanske inte trygg, men definitivt exalterad och investerad.

Jag upplever BLOOD INCANTATION som ett band som, likt en riktigt bra författare, verkligen vet hur hantverket ska bedrivas. Det finns ytterst få stunder på den här skivan som jag känner att bandet inte har koll på vad de vill göra. Eller stryk det, ni har ju sett betygstian redan – detta är en makalöst bra skiva!

Största delen av lyssnandet på ”Absolute Elsewhere” känns mer som en väldigt äventyrlig galaktisk utflykt, ett tillstånd att sjunka ner i, eller drömma sig bort med. Hur många death metalband kan skryta med att lyckas med det?

Skivor

Lastkaj 14 – Djävulskorset

Lämna en kommentar

ARTIST: Lastkaj 14
TITEL: Djävulskorset
RELEASE: 25/10 2024
BOLAG: Second Class Kids Records

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Det är med bra grindcore som med bra punk – man verkligen känner  att det är bra.

LASTKAJ 14 kan vara landets bästa punkband just nu. Med en hög produktionstakt med för det mesta bra verkshöjd har de skämt bort oss med soundtracket till motrörelsen mot de rådande omständigheterna sedan starten av sin bana. Jag skriver inte karriär, för detta är ju punk, och att skriva att LASTKAJ 14 spelar punk känns också lite fel. De lever punk, är kanske mer korrekt. För det är inte bara så att de gör egen förträfflig musik, de belönar också andra band med stipendier – djup credd på det.

Med ”Djävulskorset” så snart efter EP:n ”Trallcrucifixet” inte bara häpnade jag över i vilken takt bandet skriver musik, utan också över hur satans bra ”Djävulskorset” är.

Formeln kanske ni känner till sedan innan. Det är mycket fokus på sången – med tre sångare som kan sitt hantverk är det så fantastiskt kul och njutbart att lyssna till bandet, det är massivt med tvåtakt och det är bräddfyllt av känsla. Antingen om bandet skriver om solidaritet på verkstadsgolvet, personlig kamp, orättvisor eller att hantera sin ångest med gräsklippning så gör de det med en djup innerlighet som känns betydligt tyngre än många andra band.

”Djävulskorset” är en skiva som jag inte tröttnat på trots försvarlig lyssnartid – upptäck den du med om du inte gjort det.

Skivor

Tribulation – Sub Rosa In Æternum

Lämna en kommentar

ARTIST: Tribulation
TITEL: Sub Rosa In Æternum
RELEASE: 1/11
BOLAG: Century Media

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Nånting som jag alltid har gillat med TRIBULATION är att de sannerligen gör vad som faller dem in. De har en plan, och de är inte rädda att följa den. Att bandet mer och mer har dragit åt det gotiska sedan den traditionella death metal-debuten som ångade av 90-talet, gör att ”Sub Rosa in Æternum” känns ganska logisk.

Instället för att tänka på ENTOMED och DISMEMBER får vi nu tänka Nick Cave och  SISTERS OF MERCY. Dock med omisskännlig TRIBULATION-vibe.

”Sub Rosa In Æternum” känns framför allt som en extremt cool skiva. Inte på det där krystade sättet som motverkar syftet, utan på ett sätt som gör att jag hör ett band som låter fyllt med självförtroende. Tainted Skies har exempelvis så mycket sparsmakat men finessfyllt gitarrarbete att jag baxnar. Körerna och sköna GHOST-vibbar som samsas så bra med Johannes Anderssons fint raspiga sång (som jag är så glad över att de är med på skivan).

Här finns också ett härligt tillbakalutat sväng i både Saturn Coming Down och efterföljande Hungry Waters som jag gillar mycket, även om jag mer gillar när bandet drar på lite som i Drink The Love Of God som nog är den enskilda låt på skivan jag lyssnat mest på. Här finns vissa transportpartier – jag tänker framför allt på Murder In Red – som drar ner intrycket av skivan något. Men till stora delar känns ”Sub Rosa In Æternum” som en skiva som utan att övertyga lika mycket som ”Where The Gloom Becomes Sound” samlar ihop till så många triumfatoriska poäng att det inte är svårt att sätta en betygsåtta. Det är helt enkelt fortfarande ohyggligt intressant att följa med TRIBULATION.