Alla inlägg av Martin Bensch

Skivor

Shade Empire – Poetry Of The Ill-Minded

Lämna en kommentar

ARTIST: Shade Empire
TITEL: Poetry Of The Ill-Minded
RELEASE: 2017
BOLAG: Candlelight Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Finska, extremt pompösa, SHADE EMPIRE återkommer med en storvulen och maffig skiva i form av “Poetry Of The Ill-Minded”. När jag recenserade bandet förra skiva “Omega Arcane” som kom 2013 så föll bandets musik mig verkligen på läppen. Visst, det kanske var aningens för likt ett annat symfoniskt dödsmetallband från Italien, men hade en ton och ett tilltal som jag gillade.

Med “Poetry Of The Ill-Minded” tyckte jag först att, nja, detta kanske inte var så bra. Men jag återkom ändå till skivan, för det fanns element som jag gillade. Och helt plötsligt så upptäckte jag att jag gillade skivan.

Albumet har fått en del smällar i andra recensioner jag läst – det har klagats på rensång och användandet av trumpet och att skivan skiljer sig för mycket åt från tidigare verk – men jag håller inte med. Här finns gott om verkligt magiskt bra musik – ofta i de längre låtarna där bandet tillåter sig att ta ut svängarna lite extra. Episka och skönt pretentiösa Anti-Life Saviour är favoriten med sitt mäktiga anslag, men jag gillar också Map Of Scars vars inledning är rysningsframkallande och är en låt som stundtals dansar fram.

Men i snart sagt varenda låt finns det saker som jag verkligen faller för.

Hantverket är, såklart, bra. Trummisen Erno Räsänen hamrar lika precist som hårt som vanligt, och gitarrarbetet är fantastiskt. Det som dock får “Poetry Of The Ill-Minded” att lyfta till de övre betygsnivåerna är att skivan känns bra sammanhållen, det glöder om låtarna och framför allt så växer skivan för varje lyssning.

Kolla in den.

 

Skivor

The Lurking Fear – Out Of The Voiceless Grave

Lämna en kommentar

ARTIST: The Lurking Fear
TITEL: Out Of The Voiceless Grave
RELEASE: 2017
BOLAG: Century Media

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Att vila stilla verkar inte vara något för Tomas Lindberg – mannen mer fler slevar i dödsmetallstuvningen än någon annan. Och egentligen är vila inte direkt nödvändig när det kavlas ut ytterligare en murken rensmacka i form av “Out Of The Voiceless Grave”.

Visst, detta är musik som inte peakar i originalitet överhuvudtaget. Men hantverket, gott folk, ja det är i det närmaste otadligt. Vid sidan om sig har Lindberg en minst sagt imponerande grupp musiker. Andreas “Dread” Axelsson på bas, Adrian Erlandsson på trummor, Fredrik Wallenberg och Jonas Stålhammar på gitarr. Samtliga med CV:n som talar för sig själva.

THE LURKING FEAR imponerar på flera sätt. Jag tänker då framför allt på att bandet inte har nöjt sig med att skriva alibilåtar, utan verkligen ser till att fullständigt plöja över lyssnaren med både hastighet och tyngd. Kolla bara in With Death Ingraved In Their Bones för en magiskt uppvisning i kvalitetsdöds.

Gitarrarbetet från Wallenberg och Stålhammar är stundtals så magiskt bra att knogarna vitnar. Och det är något som jag tänker på genomgående: THE LURKING FEAR är ett band där engagemanget får skivan att glöda. Detta är inte “bara” en skiva som har skapats för medlemmarnas höga nöje (även om jag är helt övertygad om att det har varit hemskt roligt att jobba med processen), utan “Out Of The Voiceless Grave” är en skiva som vill vara lite mer.

Jag hoppas sannerligen att medlemmarna lägger prioritet på att göra mer musik under namnet THE LURKING FEAR, för detta är sannerligen aningens för bra för att bara resultera i en enda skiva.

Skivor

Dying Fetus – Wrong One To Fuck With

2 kommentarer

ARTIST: Dying Fetus
TITEL: Wrong One To Fuck With
RELEASE: 2017
BOLAG: Relapse Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Baltimores hårdaste trio är tillbaka efter 5 år med ytterligare en ansiktssmältare till skiva. Det behövs knappast någon examen i grafisk design eller lingvistik att fatta att med det omslaget och med den titeln så kommer det bli musik i den grisigare skolan.

DYING FETUS är en stabil akt – diskografin är fylld med rikligt med riffmumma – och live är bandet en finstämd maskin där tajtheten är gravt utmärkande. Jag föll stenhårt för  förra skivan, “Reign Supreme” som kom 2012, och kan efter ett antal lyssningar konstatera att “Wrong One To Fuck With” följer samma föredömliga mönster som föregångsplattan.

Musiken är denna gången aningens mer meckig, riffen mer spretiga, men här finns också bandets fina känsla för tyngd och sväng. Jag kan gotta ner mig hela förmiddagen i den kolossala inledningen till Panic Amongst The Herd, dra igång en enmansmoshpit till gravt tunga Ideological Subjugation och få kotkompression av titellåten.

Det som jag möjligen skulle vilja ha mer av så är det lite mer matighet i produktionen. Trey Williams trummor – och då pratar jag främst om virveltrumman i de långsammare partierna hade inte tagit skada av lite mer tryck. I övrigt är “Wrong One To Fuck With” en skiva som väl pryder sin plats i DYING FETUS diskografi.