Alla inlägg av Werock.se

Skivor

Accept – Blood Of The Nations

Lämna en kommentar

Accept 2010ARTIST: Accept
TITEL:  Blood Of The Nations
RELEASE: 2010
BOLAG: Nuclear Blast

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Janne Sandstén

Med stor spänning och ett uns av tvivel trycker jag på play för att inhalera det klassiska heavy metal-bandet ACCEPTs nya platta ”Blood Of The Nations”. Det är över 14 år sedan senaste plattan ”Predator” såg dagens ljus så förväntningarna är rätt höga med tanke på den bejublade spelning gossarna bjöd på i våras som gav en god fingervisning mot kommande album.

Jag trodde jag tillhörde den skara som inte kan tänka sig ett ACCEPT utan Udo Dirkschneider men när jag hör den f.d. TT QUICK-sångaren Mark Tornillo blir jag glatt överraskad. Den lilla killens sång och tillvägagångssätt är utomordentligt väl anpassad till ACCEPTs stil. Tornillo har en bättre räckvidd än sin föregångare vilket visas tydligen när han inte morrar som UDO, fast när han väl gör det är det skrämmande likt.

Plattan brakar loss med öppningsspåret Beat The Bastards en riktig muskelbit av klassisk ACCEPT-manér vilket inte går att ta miste på, visst tusan är det här ACCEPT. Plattan dundrar vidare med tunga Teutonic Terror, The Abyss och sju och en halv-minuters Shades Of Death och den vackra ballad-liknande pärlan Kill The Pain.

Skivan är fylld med vackra och smutsiga ACCEPT-riff och en hel del mycket väl byggda gitarrsolon av en väloljad gitarrduo bestående av Hermann Frank och Wolf Hoffmann. Bandet har använt sig av producenten Andy Sneap för att lägga ner rätt frukter i korgen. Andy Sneap, som har jobbat med bland annat MEGADETHs två senaste verk.

ACCEPT har uppenbarligen funnit den heliga elden igen och gjort en kompromisslös och äkta heavy metal-skiva. Det är bara att acceptera att ACCEPT är tillbaka med ett album som är mer än acceptabel, det är nästan fenomenalt.

Bästa spår: No Shelter, Beat The Bastards

/ Janne Sandstén

Skivor

Pray For Locust – Swarm

Lämna en kommentar


ARTIST: Pray For Locust
TITEL: Swarm
RELEASE: 2010
BOLAG: Supernova Records

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Henrik Nygren

PRAY FOR LOCUSTs debut är en thrashsaga som imponerar stort då bandet bara existerat lite mer än ett år. Bandet har onekligen legat i då de både har hunnit vara ute och turnera samt sätta debuten ”Swarm” på pränt. Denna stockholmska kvintett består av Tintin Andersens, vars growlande stundtals får mig att tänka på Dez Fafara i DEVILDRIVER, Jerry Engström samt Stefan Schyberg på gitarr, Kvasi på bas och slutligen Simon Corner på trummor. Med en stor mix av musikaliska influenser både från hardcore samt metalscenen, låter de som ett MACHINE HEAD om Robb Flynn hade growlat istället. ”SWARM” har en fet och distinkt produktion vilket passar musiken klockrent.

Swarm bjuder på tio skapelser av blandad kvalité. Kolossen A Mothers Love är ett energiknippe som heter duga, med furiöst driv i verserna och en blytung refräng, vilket gör den till en perfekt låt att ha i lurarna på gymmet. Andra låtar värda att nämna är ettrigt, precist gitarrljudande Let Them Bleed, Parasites vars smittande refräng påminner mycket om PANTERA samt den släpigt tunga Jane Doe med sin taktiska uppbyggnad.

Med en stor variation på tunga och snabba partier kryddat med den viktiga ingrediensen minnesvärda låtar har PRAY FOR LOCUST släppt ett av årets mer intressanta album. Kritiken riktas åt att debuten plågas något av ett ojämnt låtmaterial, dessutom hade mer variation i sången gynnat låtarnas framtoning. De har en bit kvar tills de når upp till Göteborgs stoltheter THE HAUNTEDs kaliber, men potentialen är uppenbar och det är med spänning jag kommer följa bandets framtida utveckling.

Skivor

Burzum – Belus

Lämna en kommentar

ARTIST: Burzum
TITEL: Belus
RELEASE: 2010
BOLAG: Byelobog

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Shadows

Efter 27 år är Varg Vikernes eller BURZUM som hans enmansband heter tillbaka. Någon kanske invänder och, med rätta, menar att “Dauði baldrs” och “Hliðskjálf” spelades in och släpptes senare. Faktum är dock att Varg då satt i fängelse och att albumen spelades in med mycket begränsad tillgång till utrustning och resultatet då blev därefter. För mig är BURZUM de album Vikernes spelade in i frihet som knapp 20-åring i Bergen under 1992 och 1993. “Burzum”, “Det Som En Gang Var”, “Aske”, “Hvis Lyset Tar Oss” och “Filosofem” tillhör de starkaste, mest innovativa och bästa som släppts inom extrem musik. Nu, efter nästan tre årtionden, var det alltså dags igen.

Jag vågade inte hoppas. Det var ju så lång tid sedan han spelade in något och ännu längre tid sedan det han spelade in något bra. Vilken inriktning skulle den nya musiken ha och skulle hans röst hålla? Skulle han ens använda den eller skulle det bli ett instrumentalt album?

Med ”Belus” i spelaren har vi nu äntligen svaret. Texterna på skivan kretsar kring gudarna inom den nordiska mytologin och där Belus skall motsvara Balder. Skivan består av åtta låtar och drygt 50 minuter musik varav första spåret, Leukes renkespill (Introduksjon) är en ren introduktion utan vare sig musik eller sång.

Varje låt har en direkt koppling till den nordiska mytologin och som exempel kan nämnas att inledningsspåret behandlar Loke och hans inblandning i planeringen av Balders (Belus) död. Övriga tolkningar får lyssnaren själv stå för. Som jag skrev ovan är Leukes renkespill (Introduksjon) en inledning och det är först i Belus’ dødsom musiken kommer igång. Redan från första tonen men framförallt efter det att Varg börjat sjunga råder inte längre något tvivel. BURZUM är tillbaka och det på bästa sätt. Den monotona musiken med distade gitarrer och relativt enkelt trumkomp kombineras med en insats vid mikrofonen som bara kan jämföras med den på BURZUMs tidigare alster. Sången är här dock inte riktigt lika extremt distad och blandas på ”Belus” med både skönsång och pratsång. Jag hade gärna sett att Varg lämnat den senare utanför skivan men den bidrar ändå i viss mån till att förstärka budskapet som till exempel i Glemselens Elv:

Jeg vil komme tilbake.
Jeg vil komme igjen.
Når vinterens ånder er svake,
vil jeg komme hjem.

Annars tillhör Kaimadalthas Nedstigning, Sverddans och Keilohesten skivans starkaste låtar och gemensamt för dem är att de är lite mer rakt på, har ett lite högre tempo och att de har det medryckande drivet som till exempel “Det Som En Gang Var” utmärks av.

Att ”Belus” skulle vara lika bra som albumen som släpptes för nästan 20 år sedan var en omöjlighet.

Ungdomens experimentlusta, nyfikenhet och desperation finns inte där längre och rösten håller inte på samma sätt. Vikernes har dock visat att han trots så lång frånvaro från musiken och samhället och trots att han blivit ordentligt mycket äldre fortfarande besitter något speciellt. ”Belus” är riktigt bra och om den inte jämförts med hans tidigare mästerverk är jag övertygad om att den fått betydligt bättre recensioner även om den faktiskt mottagits väl även nu.