Kategoriarkiv: Skivor

Skivor

Native Construct – Quiet World

Lämna en kommentar

Native ConstructARTIST: Native Construct
TITEL: Quiet World
RELEASE: 2015
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Så här skriver Metal Blade i utskicket om NATIVE CONSTRUCT:

Native Construct is the product of collaboration between several students that began in 2011 at the storied Berklee College of Music in Boston, Massachusetts. Fueled by a desire to breathe new life into the modern metal genre, Native Construct artfully blends a wide spectrum of compositional influences, ranging from classical all the way to prog metal and musical theatre. The result is a wonderfully unique sonic texture, made up of extended-range guitars, theatrical vocals, and a full complement of symphonic instrumentation. Guitarist and composer Myles Yang’s passion for innovation, coupled with his extensive academic study of arranging and compositional techniques, makes Native Construct a truly distinctive up-and-coming metal act.

Jag vet vad jag tänkte när jag läste orden Berklee College Of Music: här kommer nästa DREAM THEATER. DT började också sin bana på detta mer än välrenommerade lärosäte. Det finns vissa beröringspunkter: pretentionen att vara svår – NATIVE CONSTRUCT blandar och ger från en mängd genrer. Är du genrepurist kommer du att avsky detta. Här samsas: jazz, fusion, symfoniska ansatser, singer/songwriter, death metal, blastbeats och episkhet. Och om ni undrar: ja, det förekommer saxspel.

Utmattande – javars. Men också extremt kul, och oerhört befriande. Det är väldigt modigt av ett band att vara prick så här tillkrånglade, och på något märkligt sätt reda ut det. Samtidigt känner jag – har inte BETWEEN THE BURIED AND ME redan gjort detta? Jo, så är det – och det blir också en akilleshäl för NATIVE CONSTRUCT – för trots att detta är sjukt kul att lyssna på (helt ok att hoppa på mig för detta, jag kommer inte att ge vika) så peakar musiken på ”Quiet World” inte på skalan för originalitet. ”Quiet World” är dock tillräckligt genomarbetad för att vågen till slut och till stora delar tippar över till skivans fördel. Inte minst för att musikerna i sig är vansinnigt begåvade och verkligen vågar ta ut svängarna maximalt.

Är du på nyfiket humör tycker jag att du ska kolla in ”Quiet World” – om inte annat för att testa hur mycket hjärnan pallar att utsättas för. Genrepurister gör klokt i att hålla sig borta.

 

 

Skivor

Unleashed – Dawn Of The Nine

2 kommentarer

Unleashed - Dawn Of The Nine - ArtworkARTIST: Unleashed
TITEL: Dawn Of The Nine
RELEASE: 2015
BOLAG: Nuclear Blast

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Skiva nummer 12 för ett band som i rimlig mån får anses ha gjort en del för scenen. UNLEASHED recenserade jag för ett antal år sedan, då ”As Yggdrasil Trembles” släpptes 2010. Jag blev aningens besviken på den skivan – kanske en smula orättvist – och lät UNLEASHED falla glömska för min del. När promon för ”Dawn Of The Nine” kom var jag därför inte alltför sugen. Men så kollade jag in skivan innan ”Odalheim”. Och vips var aptiten väckt.

”Dawn Of The Nine” bjuder inte på några större överraskningar, om det nu var någon som trodde det. Det låter väldigt mycket som det brukar (ska?) om Johnny Hedlund med manskap. Tematiken med vikingar och död är intakt. Precis som förväntat med andra ord. Och det är en bra sak. När du vet vad du kommer att få, och bandet lyckas styra upp låtmaterial som inte känns redundant, då blir det en väldigt trevlig upplevelse.

Det UNLEASHED visar upp på ”Dawn Of The Nine” är att de är ett band som inte är speciellt nöjda med att luta sig tillbaka och vila i vissheten att de har en tillräckligt bra bakkatalog för att inte anstränga sig. Här finns rikligt med arbetsmoral och yrkesheder för att kavla upp ärmarna och göra jobbet.

Riffen – snyggt uppstyrda av Tomas Olsson och Fredrik Folkare – sitter som nitar utan att för sakens skull vara utan förfining. Det jag verkligen gillar med gitarrspelet är mångsidigheten. Bisvärmsriff, snygga harmonier och utpräglat sväng samsas på ett självklart vis med mer brutalt köttiga tongångar. Kolla in They Came To Die för detta, och få på köpet en fullständigt fullödig låt som rimligtvis borde få rätt många band att glo avundsjukt på UNLEASHED. Extra poäng för det distinkta avslutet och det förträffliga trumspelet från Anders Schultz.

Efterföljande Defenders Of Midgard har en inledning som av någon anledning får mig att tänka på MORBID ANGEL och ett synnerligen njutbart driv och sväng.

”Dawn Of The Nine” är en helgjuten skiva där de enskilda delarna samverkar på ett ljuvligt sätt för att skapa en större helhet. 25 år in i karriären visar UNLEASHED att de fortfarande är en kraft att räkna med, och jag kommer noga akta mig för att släppa bandet ur mitt synfält hädanefter.

Skivor

Ages – The Malefic Miasma

2 kommentarer

ARTIST: Ages
TITEL: The Malefic Miasma
RELEASE: 2015
BOLAG: Black Lodge

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Amelie

AGES ”Malefic Miasma” bjuder, i en mäkta imponerande debut, på svårartat beroendeframkallande musik i den melodiska black metal-skolan. Detta ger mig känningar av band som ENSLAVEMENT OF BEAUTY (och mycket bättre än så kan det inte bli i min bok) och även 90-talets DARK TRANQUILLITY, i t ex Abscent Tribulation. Jag älskar inte allt förbehållslöst (men nästan!), t ex pratsången som förekommer här och där lämnar mig relativt oberörd, men ajaj vad det slår an i andra fall, som t.ex. i inledande At The Behest Of Reason, skönt mullrande Apotheosis eller gunget  i Ardent Storm.

AGES bildades 2011 och består idag av vokalist och gitarrist Andreas ”Hvergelmer” Olander och trummisen Daniel ”Eldhrimnir” Beckman, båda tidigare i bl.a. MAGOG och EVANGELI, band som lades ner efter några demoinspelningar under 00-talet. Via Youtube konstaterar jag att MAGOG tycks ha spelat en råare black metal medan EVANGELI, som levde fram till 2008, har ett sound mer melodiskt och mer likt dagens AGES. Basisten Brice Leclercq kompletterar uppställningen. Leclercq som tidigare spelat i en nästan oräknelig massa namnkunniga band på den mörka skalan, såsom DISSECTION (2004-2005), NIGHTRAGE (fram t.o.m. albumet ”Sweet Vengance” 2003) och som livemedlem i SATYRICON. För att nämna några.

De 41 minutrarna ”The Malefic Miasma” består i känns aningen snålt tilltaget för ett fullängdsalbum kan en tycka, och jag längtar redan, och hoppas, att bandet snart ska producera nytt material. Men gladeligen låter jag plattan snurra ytterligare ett varv och njuter musikens skarpslipade skönhet än en gång.

Jag vet inte när jag senast, om alls någonsin, gett en debutplatta så här högt betyg, men tvekar inte att dela ut en betygsnia till detta alster, och att samman med det spå bandet en ljus och ärofull framtid. För egen del spår jag AGES och ”The Malefic Miasma” i mina högtalare både ofta och länge framöver.