Kategoriarkiv: Skivor

Skivor

Jungle Rot – What Horrors Await

ARTIST: Jungle Rot
TITEL: What Horrors Await
RELEASE: 2009
BOLAG: Napalm Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Amelie

Amerikanska dödsmetallarna JUNGLE ROT, aktiva sedan 1994, har med sitt sjätte fullängdsalbum, ”What Horrors Await” släppt en rak, traditionell och vid sina death metal-rötter trogen platta.

Envetet, entonigt, ja rent av enahanda kan musiken låta sig beskrivas – och därtill förvånansvärt bra. Trummorna dominerar ljudbilden stort, sångaren Dave Matrises grottande growl väller över lyssnaren som en oemotståndlig musikalisk Juggernaut. Samtidigt som de subtila detaljerna skapas utrymme och tvingar sig på den vakne lyssnarens uppmärksamhet. Den trots allt rätt explosiva entonigheten vinner vid varje förnyad lyssning, och Straightjacket Life, Exit Woundes och 90-sekundersspåret Speak The Truth är några av de låtar som sätter sig snabbt. Texternas tema kring krig, blod och död går mig dock rätt likgiltigt förbi.

JUNGLE ROT når med sitt nya album i mina öron inte upp till nivån hos t.ex. förra årets alster av de svenska kollegerna i band som DISMEMBER eller GRAVE, men är ett helt okey alternativ för den som vill ha sig en färsk dos gammal hederlig döds till livs.

/BiblioteKarin

Skivor

Alestorm – Black sails at midnight

Alestorm_-_Black_Sails_at_MidnightARTIST: Alestorm
TITEL: Black sails at midnight
RELEASE: 2009
BOLAG: Napalm Records

BETYG: 5/10
SKRIBENT: Mats Manhammar

ALESTORM, alla hamnkrogars fasa, återvänder med svarta segel i midnattens timma. Frågan är bara om fansen orkar med ännu en ölindränkt seglats.

Jag måste erkänna att jag blev glatt överraskad av bandets debutskiva ”Captain Morgan’s Revenge” som, trots de minst sagt töntiga texterna, innehöll medryckande låtar som Over the Seas, titelspåret och den underbara Nancy the Tavern Wench. Den sistnämnda är ett år senare fortfarande bofast i min MP3-spelare. Jag upplevde också en underhållande (om än ruskigt otajt) spelning med bandet under förra årets Wacken Open Air. När de enda utövarna av musikstilen true Scottish pirate metal nu återvänder med sitt andra släpp (det tredje om man räknar in ep:n ”Leviathan”) är en hel del sig likt, fast lite sämre. Albumöppnaren The Quest är lite sämre än tidigare nämnda Over the Seas, skivans bästa låt Keelhauled är lite sämre än Nancy the Tavern Wench osv. Christopher Bowes pratsång är ännu lite falskare och ännu lite mer prat än sång. Då hjälper det inte att det stjäls friskt från temat till Pirates of the Carribean i instrumentala stycket No Quarter. Jag kommer på mig själv med att fundera över om världen verkligen behöver mer pirate metal, trots att genrens mästare RUNNING WILD kastar ankar för gott i sommar. Klart är i vart fall att något måste hända för att det här konceptet ska kunna överleva ett album till. När så plattans sista spår, den schlagerdoftande Wolves of the Sea, börjar ljuda i högtalarna känner jag att jag nog har hört låten någonstans förut. Texten är riktigt erbarmligt dålig och efter en blick i det medföljande häftet och ett snabbt besök på Wikipedia inser jag att det är en cover på Lettlands kalkonbidrag till förra årets Eurovision Song Contest. Ridå.

/Mats Manhammar

 

Skivor

Candlemass – Death Magic Doom

Lämna en kommentar

candlemass2009ARTIST: Candlemass
TITEL: Death Magic Doom
RELEASE: 2009
BOLAG: Nuclear Blast

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Amelie

Svängigt malande majestätisk doom
Omnipotensen flödar i inledande spåret If I Ever Die, på CANDLEMASS senaste album, ”Death Magic Doom” då texten konstaterar att:

If I ever die
The stars will drop from the sky
The gods will mourn me and cry

Och på denna högtidliga, men alltid åt (själv-)ironin gränsande, vägen fortsätter det hela albumet igenom. På vampyrtemat avhandlas t ex, i den suveräna kompositionen The Bleeding Baroness, den något bedagade adelsdamens blodtörstiga bevekelser.

Basisten Leif Edling som hållit ihop CANDLEMASS-paketet under alla år och skepnader sedan bildandet 1985, är den tongivande och styrande kraften även i detta albumet där han, liksom på tidigare plattor, skrivit alla låtarna. ”Death Magic Doom” är det andra albumet med sångaren Robert Lowe, som tycks helt hemma i bandet och i att finna uttryck för Edlings musikaliska visioner i ett imponerande vokalt spektra.

Att årets CANDLEMASS-skiva rätar in sig i raden av bandets dundrande doom metal-album behöver inte ett ögonblick betvivlas. Musiken hamras och bultas in i kropp och hjärta, låt efter låt – så blir det också en smärre mental chock när musiken i Dead Angel, låtens titel till trots, glättas till med pigg sång och noterbart snabbare rytmer. Strax därefter återställs dock ordningen med det malande spåret Clouds Of Dementia.

Möjligen vinner CANDLEMASS med denna platta inga nya anhängare för sitt doom-dundrande metal-malande musik-mangel, men för den redan frälste är det här garanterat fest och kalas rakt igenom. Själv är jag aningens ambivalent. Men trots att det är lite svårt att ta denna form av musik, och framför allt texterna, riktigt på allvar måste jag i slutänden ändå falla till föga. Helheten på ”Death Magic Doom” är svängigt suggestiv och nästan hypnotisk i sitt malande. Kanske får jag själv snart räkna mig till skaran av frälsta.

/BiblioteKarin