Kategoriarkiv: Skivor

Aborted – Global Flatline

Aborted2012ARTIST: Aborted
TITEL: Global Flatline
RELEASE: 2012
BOLAG: Century Media

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Henrik Nygren

Ett multinationellt band skulle man kunna kalla ABORTED, då medlemmarna härstammar från länder som Belgien, Frankrike, Israel, Storbritannien och USA. Bandet har bytt medlemmar ganska frekvent sedan starten 1995, därav är enda kvarvarande originalmedlemmen Sven de Caluwé på sång. ABORTED har ett högt anseende inom death metal- men även grindcorescenen och har därmed växt fram till ett av kugghjulen inom dessa med sitt kompromisslösa mangel.

Jag får erkänna att mina tidigare erfarenheter av ABORTED är bristfälliga, dock minns jag tydligt att de gjorde ett bestående intryck och att jag var duktigt imponerad när jag såg dem live, förband till BEHEMOTH på The Rock i Köpenhamn för några år sedan. ”Global Flatline” studiogiv nummer sju, inleder med Omega Mortis ett kort spökliknande intro bestående av röster som informerar om en annalkande epidemi. Hursomhelst är introt väldigt effektfullt och ger en ångestladdad stämning, lite samma känsla som genomsyrar filmen ”The Road”. Efterföljande titelspåret är ren uppvisning i hur man snickrar ihop en låt i death-/grindtappning. MORBID ANGEL-influenserna är påtagliga, jag tänker främst på det långsamma släpande riffandet med typiska gitarrstämmor, ackompanjerat av dubbla baskaggar. Detta varvas med tvåtakt, blastbeats, riffande i världsklass samt growl av varierande art.

The Origin Of Disease fortsätter i samma tappning och imponerar nämnvärt, andra låtar som måste nämnas är Coronary Reconstruction med sitt egensinniga låtarrangemang samt Our Father, Who Art Of Feces, klockren titel och en refräng som sitter som en smäck. ”Global Flatline” ger ett genomarbetat intryck, då inte en enda av de tretton spåren ger en känsla av utfyllnad. ABORTED kompletteras av Eran Segal och Mike Wilson på gitarr, J.B Van Der Wal på bas samt Ken Bedene på trummor, som för övrigt har ett förflutet i det amerikanska bandet ABIGAIL WILLIAMS. Det finns verkligen ingenting att anmärka på när det kommer till själva trakterandet av instrumenten, framförandet är klanderfritt. Inte heller produktionen som är signerad Jacob Hansen finns det något att klaga på, distinkt men med en kvarvarande dynamik och djup i ljudbilden.

Det är få band inom Death-/grindgenren som imponerar på mig, och då menar jag inte själva musicerandet i sig utan låtskrivandet. Framförallt för att det verkar vara ett ändamål i sig att stapla det ena tekniska riffet efter det andra, snarare än att fokusera på att skriva minnesvärda låtar. Men även att väva in melodier i manglandet för att ge ytterligare dimensioner till musikskapandet. Det finns naturligtvis undantag och jag tänker bland annat på NECROPHAGIST samt THE FACELESS. ABORTED tillhör givetvis denna kategori, vilket de visar prov gång på gång under ”Global Flatline”. Detta året inleder starkt och då det är ett antal favoritband som väntas släppa nya plattor under årets gång, blir det nog inget lätt uppgift denna gången heller att sammanställa en årsbästalista.

/ Henrik Nygren

 

I Am Hunger – Odium

i_am_hunger_-_odium-2011ARTIST: I Am Hunger
TITEL: Namn
RELEASE: År
BOLAG: Snapping Fingers

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Amelie

Visst finns det likheter här med band som BRING ME THE HORIZON och AUGUST BURNS RED, t.ex. i titellåten Odium, och ilsken RAISED FIST-hardcore, som i A Limitation of Infinity. Med likheter men inte sammanfall med någonting annat, är I AM HUNGER sig själva i hög grad och med debuten ”Odium” ger de sig in i musikleken med största självförtroende. Och med all rätt. Detta är bättre än månget etablerat band i genren.

Den från Trollhättan kommande gruppen bildades för två år sedan och har i debuten ett eget och genuint uttryck. Sången (Fredrik Forsberg) är både kraftfull och mjuk. Snygg produktion och låtmaterial med bredd gör det hela till en stark platta. Att sedan ”Odium” har årets kanske häftigaste och definitivt mest intresseväckande omslag skadar ju inte helhetsintrycket. I AM HUNGER är ännu ett intressant band att följa framöver.

Moloken – Rural

Moloken RuralARTIST: Moloken
TITEL: Rural
RELEASE: 2011
BOLAG: Discouraged Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Det hör verkligen inte till vanligheterna att jag lyssnar, än mindre går igång på sludge. Men MOLOKEN får mig övertygad om att denna subgrenre faktiskt inte är totalt genomusel.

Att lyssna på ”Rural” är som att träda ut i en distad ödemark eller att beskåda ett monolitiskt ångestfjäll i skymningen då fimbulvintern skall sänka sig över människornas boning.

Öppnande The Titan Above Us har en inledning lika suggestiv som lång – och jag har inte ett vitten emot detta. Musiken släpar sig framåt med ett driv som egentligen kontradikterar allt jag trodde mig veta om genren – suveränt.

Jag gillade bandets förstlingssläpp ”Our Astral Circle” riktigt mycket, men jag tycker faktiskt att ”Rural” är en om möjligt ännu bättre platta. Det jag framför allt uppskattar är att bandet vågar låta musiken ta tid på sig – och de gör det utan att det blir tråkigt för en enda sekund. Detta beror såklart på att grundidéerna är så pass solida att inte en enda låt känns stel eller intetsägande.

Gitarrspelet från Patrick Ulmefors och Kristoffer Bäckström är ömsom smekande vackert, ömsom brötigt yxigt som i exempelvis Walz Of Despair som drönar fram likt en sårad och deprimerad jättebälta.

Ödsligheten i MOLOKENs musik är något som jag både attraheras av och ryggar tillbaka ifrån – ”Rural” är inte en partyplatta på något sätt – ändå är det mycket befriande att lyssna på musik som bejakar det inre mörkret och vågar vara så ångestframkallande som en platta mäktar med. Det, mina damer och herrar, är den sanna styrkan med ”Rural”.