Kategoriarkiv: Skivor

Skivor

Agnostic Front – Warriors

Lämna en kommentar

Agnostic Front - WarriorsARTIST: Agnostic Front
TITEL: Warriors
RELEASE: 2007
BOLAG: Nuclear Blast

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Tomasz Swiesciak

Hardcoreveteranerna i AGNOSTIC FRONT är tillbaka med ännu en social pungspark med sitt nya släpp “Warriors”. Ännu en gång är familj, brödraskap och enighet det centrala ämnet i musiken. Dessa förgrundsgestalter har sedan starten 1983 varit ledande inom genren och har mer än väl bidragit till uppkomsten av begreppet hardcore. Liggandes på etiketten Nuclear Blast är denna hardcoreplatta inspelad i ökända Planet Z Studios i Massachussets av Zeuss som bland annat producerat HATEBREED och SHADOWS FALL.

Dead To Me cementerar mig med sin hårda refräng samtidigt som titelspåret ettriga riffande knivhugger mig i ryggen gång på gång. Vidare bidrar For My Family med ett storslaget anthem från New Yorks gator som uppmanar till solidaritet och gemenskap. AGNOSTIC FRONT personifierar verkligen begreppet “hardcore for life” och om något visar “Warriors” en fortsatt styrka från New Yorks gator. Man känner smärtan, svetten och all kämpaglöd som bandet levererar.

/Tomasz Swiesciak

 

Skivor

Opeth – The Roundhouse Tapes

Lämna en kommentar


ARTIST: Opeth
TITEL: The Roundhouse Tapes
RELEASE: 2007
BOLAG: Roadrunner Records

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

I dagar som dessa då fler band än någonsin är aktiva, och vi dagligen dränks i mainstreammusikens totala hyllning till ytan är band som OPETH en välsignelse. Visserligen är “The Roundhouse Tapes” ingen ny studioplatta från Sveriges kanske mest originella band – men det struntar vi i för detta, mina damer och herrar är en helvetes ståndpunkt till skiva! Utan att snöa in för mycket på låtlängd – hur många band gör plattor där de 6 första låtarna klockar in på runt timmen? Inte många – förutom OPETH. Och det bästa är att varenda ton, vartenda slag har relevans – här finns ingen utfyllnad alls.

Inspelad under OPETHs senaste turné, där bandet gjorde runt 200 spelningar, är skivan ett värdigt vittnesmål över ett band som på något märkligt vis har lyckats dra såväl inbitna dödsare som pretentiösa progmetallare in under sin fana. Själv upptäckte jag bandet genom 2005 års “Ghost Reveries”, men det tog mig inte särskilt lång tid att raskt köpa mer av bandet.

The Roundhouse tapes inleds med When och från första tonen hör man att detta är OPETH – ljudet är bra, musikerna lysande och Mikael Åkerfeldt han är – Michael Åkerfeldt. För mig är det förbluffande hur en man som har sån scennärvaro, kan sjunga så bra, och komponera såna byggen till låtar ändå kan låta så totalt ödmjuk och lugn i mellansnacket. Här finns inga traditionella utvrålade ”How the fuck are you??!!!” eller ”Get your horns in the air”. OPETH behöver inte ta till såna utspel när de har låtar som Ghost Of Perdition, The Night And The Silent Water, Windowpane och Blackwater Park och när man dessutom exekverar dem med kraft och precision.

När jag såg bandet på Roskildefestivalen 2005 blev OPETH påannonserade med orden ”It’s going to be heavy, it’s going to be beautiful”. Sällan har en påannonsering varit så korrekt, och OPETH bevisar det ytterligare med skivan “The Roundhouse tapes”.

Skivor

Darksun – The Dark Side

Lämna en kommentar

darksun2007ARTIST: Darksun
TITEL: The Dark Side
RELEASE: 2007
BOLAG: F C Metal

BETYG: 5/10
SKRIBENT: Amelie

Spanska DARKSUN – som egentligen är halva bandet NÖRTHWIND, släpper sitt tredje album – som egentligen är deras andra album. Fast på engelska. Låter det lite rörigt? Inte så farligt. Bandet bildades 2002 efter att NÖRTHWIND splittrats vilket resulterade i de båda banden DARKSUN och VEDAVAL. DARKSUNs debutalbum, “El Legado”, gavs ut 2004, och 2006 kom plattan “El Lado Oscuro”. Föreliggande album, “The Dark Side”, är en översättning till engelska och nyinspelning av “El Lado Oscuro”.

Plattan börjar med en mässande uppläsning, följt av ett pampigt instrumentalt intro. Därpå följer en rad spår med mycket bra musik. Men, och det är ett stort men, så fort sångaren, Dani González Suárez, öppnar munnen faller det hela. Tyvärr. Det låter inte bra. Dessutom ger engelskan ett taffligt intryck, rimmen faller platt. Mycket “…forever, now or never…” och “..for another, my blood brother”.

Jag blir alltså som besviken en bit in i varenda låt. Det börjar så bra, men så kommer sången och då fallerar det igen. Om detta är power metal så är det i alla fall inte mycket till “power” i González Suárez röst. Bäst klarar sig således de låtar som bygger mycket kring körer och instrumenten, bland annat storslagna orgel-, blås- och stråkinslag som i Elegy-Part 1-Confrontation. Del 2 av elegin ska bäras av sångarens röst, och då går det som det går – igen. Medan Part 3 klarar sig bättre med sina köravsnitt. I Prisoners of fate vågar sig sångaren på att pröva lite andra röstlägen vilket genast gör det hela mer intressant, och Echos of the Past håller nästan ända fram…

“Värst” blir det i det avslutande korta stycket Legend, med piano och sång som bärande element. Det enda försonande med den är att det snart tar slut. Nej, jag vill inte orda mer om detta.

Således, “The Dark side” av DARKSUN är en platta som kanske vore bättre ogjord. Kanske gör sångaren mer rättvisa åt den spanska versionen? Bra låtmaterial och kompetenta musiker dras ner av tyvärr, tyvärr, ibland rent usel sånginsats. Ändock gör sångaren en del bra saker och tillsammans med den bitvis riktigt sköna musiken ska de i alla fall ha betyg 5/10.

/BiblioteKarin