Kategoriarkiv: Skivor

Skivor

Blackwind – Flesh Inferno

Lämna en kommentar

BlackWind2008ARTIST: Blackwind
TITEL: Flesh Inferno
RELEASE: 2008
BOLAG: Regain Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Amelie

Tillåt dig föras bort av svarta vindar

”Flesh Inferno”, svensk black metal i tradition och nydaning. Kanske inte allas första musikval, men musik som alla kan bestämma sig för att välja.

Sundsvallsbandet BLACKWINDS bildades redan 1998, som ett sidoprojekt av några av medlemmarna ur black metal-bandet SETHERIAL, och nu på tionde året kommer deras första fullängdsalbum. Noga räknat ger de ut två fullängdare i år. Förutom ”Flesh Inferno” återutges också den enda tidigare plattan, EPn ”The Black Wraiths Ascend” från 1999, tillsammans med annat äldre outgivet material, i ett album namngivet ”Origin”. Idag har BLACKWINDS två fasta medlemmar, Infaustus som sköter det vokala uttrycket och originalmedlemmen Lord Mysteriis (Håkan Sjödin) på trummor.

Produktionen på ”Flesh Inferno” är inte riktigt så ”skitig” som black metal ofta väljer att vara, men ändå finns känslan där, med bl a sången relativt lågt mixad i de bakre regionerna. Just sången uppehåller jag mig gärna vid. Också här är det omisskännligen black metal-stuk men med rik variation. Infaustus tillhandahåller ingen ren sång, men exekverar å andra sidan den growlade sången på ett otal sätt. Skrikigt black metal-traditionellt, djupt dödsgrowlande och däremellan allt högt som lågt. Hela ljudbilden andas en sparsamt renoverad traditionell black metal. Syntharna finns som ett understråk men dominerar inte. Ett behagligt balanserat album som borde kunna attrahera lyssnare både i de läger som gillar mer traditionell black metal och de som uppskattar det slag av nydaningar band som bland andra DIMMU BORGIR står för. Texternas uppehåller sig kring ämnena ”döden och Satan”. Traditionella black metal-teman och inte mycket att orda om.

På detta sätt blandar BLACKWINDS traditionella och nyare black metal-ingredienser till en smaklig musikalisk blandning. Några spår att uppmärksamma särskilt är tunga Plague Bringer, inledningsspåret Before Time samt titelspåret Flesh Inferno. Detta verk, bandets första egentliga fullängdssläpp, rekommenderas för alla som intresserar sig för den svenska black metal-scenens pågående utveckling.

Skivor

Grave – Dominion VIII

Lämna en kommentar

grave2008ARTIST: Grave
TITEL: Dominion VIII
RELEASE: 2008
BOLAG: Century Media

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Amelie

Betryggande döds i en vilsen värld
Death metal-pionjärerna GRAVE, ursprungligen från Visby, firar i år sitt tjugoårsjubileum och släpper sitt åttonde studioalbum, “Dominion VIII”. Tillsammans med bland andra ENTOMBED och DISMEMBER tillhör GRAVE de band som var med och formade den svenska death metal-scenen kring nittiotalets början, och som haft omvittnad betydelse för senare band, både i Sverige och i andra länder.

GRAVE, numera ett tremannaband, fyller denna platta med skön, tung rakt-på-sak death metal. Ni som gillade DISMEMBERs senaste, självbetitlades släpp bör definitivt ta er en stund med “Dominion VIII”. Den som hört GRAVEs tidigare album, inte minst de två-tre senaste, kan också känna sig väl hemmastadd. Ola Lindgren, som varit med från start som gitarrist och sedan 1995 även är bandets sångare, levererar ett hypnotiskt flöde, med tungt growlad sång uppbackad av Fredrik Isaksson på bas och Ronnie Bergerståhl bakom trummorna.

Vill man uppleva bandet live går detta för sig bland annat på Wacken Open Air i slutet av juli. På hemmaplan finns möjlighet att se dem i höst då de tillsammans med NILE och BELPHEGOR turnerar Europa med några datum i Sverige inlagda i början av oktober.

“Dominion VIII” är en väl sammanhållen platta med nio spår som tillsammans förmår fylla ut varje skrymsle i en lyssnares längtan efter tung rå dödsmetall. Albumet har en tilltalande täthet, gränsande till det kompakta. Hög standard genomsyrar hela plattan, men några speciella spår för mig är dundrande Bloodpath, rappa Annihilated Gods och avslutningsspårets malande 8th Dominion.

/BiblioteKarin

Skivor

In Flames – A Sense of Purpose

Lämna en kommentar

inflames2008  ARTIST: In Flames
TITEL: A Sense of Purpose
RELEASE: 2008
BOLAG: Nuclear Blast

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Amelie

Tradition och förnyelse i In Flames egen labyrint

Det tog ett antal varv i spelaren innan den här låtsamlingen intog sin rättmätiga plats i mitt hjärta. Men nu ligger den bra där. Det snabba stråk av besvikelse som drog förbi vid de första lyssningarna är utbytt mot en berusande känsla. Först som sist: “A Sense of Purpose” är mycket bra melodisk metal, en rad starka låtar, skickliga musiker, en känslig sånginsats i en förnämlig produktion. Göteborgsmetal av det hjärtevärmande slaget – ibland hettar det dessutom till ordentligt.

Den låt som slår an allra först, Sober and Irrelevant, är spikrakt röj på vant IN FLAMES-manér. Igenkänningen är hög, i trumspelet, gitarrerna och så Fridén som spottar och fräser fram orden: “P’t now I tremp’l in pfear” (But now I tremble in fear). Nästa låta att hugga tag är Alias, med en fångande refräng, den sitter som gjuten redan efter ett par lyssningar. Akustiska gitarrslingor bygger spänningar och kontrastverkan. I och för sig inte något nytt grepp i IF-sammanhang, men effektivt.

Ett ämne till blivande vattendelare fansen emellan är The Chosen Pessimist, en av de mest intressanta låtarna på plattan. På det drygt åtta minuter långa spåret hinner mycket hända, med ett instrumentellt “intro” på nästan två och en halv minut, och en skönsång så skön att jag måste undra om Fridén varit och tagit sånglektioner hos Thomas Di Leva… Över huvud taget tar Anders Fridén ut svängarna med rösten och varierar sången på de olika spåren i en lekfullhet som förvånar.

Den existentiella ångest som kittar ihop lyriken har Fridén delat med sig av även på tidigare plattor. Det fördröjande eftertänksamma har däremot förstärkts. De skenbart enkla raderna i några av sångerna sätter sig djupt inne i maggropen och går inte så lätt att skaka av sig. Fridéns brutalt nakna röst karvar sig in i hjärtat. “Make me feel unbreakable, lie and set me free” (Delight and Angers).

Och på detta vis faller låt efter låt in i mitt hjärta vid förnyad lyssning, det finns många detaljer att avtäcka här. Favoritlåten för närvarande är avslutningsspåret March to the Shore. Den stör och berör, lockar och utmanar.

Rekommenderas inköp av albumet? Jamen, självklart – låt dig berusas! Det här är högkvalitativ svensk metal som platsar i vilken hårdrockssamling som helst. Frågan är bara vilken version du ska välja. DVDn som medföljer digipak-utgåvan är väl värd att få med sig för de futtiga tiorna extra, men har du inte inhandlat EPn “The Mirror’0s Truth” väljer du om möjligt att införskaffa den japanska versionen av albumet, där låtarna från EPn finns med, och därmed ytterligare två riktiga höjdare, Eraser och Abnegation.

/BiblioteKarin