Etikettarkiv: 2013

Intervjuer

Intervju: System Annihilated

Vi är redan kommit en bra bit in på 2014, och kanske har du redan glömt förra året. På WeRock har vi dock inte helt släppt 2013, eftersom tekniska problem fram till nu hindrat oss från att få bjuda på en segerintervju med bandet som tog hem förstaplatsen i vår läsaromröstning ”Årets bästa svenska debut 2013”, SYSTEM ANNIHILATED. Nu är dock problemen undanröjda, och WeRocks Robert Gustafsson har fått ta pulsen på bandet!

Vad är det som gör ert album till den bästa debuten 2013?

– Vad som gör vårt album till årets bästa debut är, om man tillåts vara lite partisk, att det är åtta bra låtar. Inte för många, inte för få, inte för snabba, inte för långsamma, inte för mycket och inte för lite. Anledningen till att det är så, är nog förmodligen för att vi inte skrev dem i syftet att ”okej, nu skriver vi åtta låtar till den här skivan som ska heta så här, och så här ska det låta och så här ska det vara” utan vi skrev dem, vi tyckte det lät bra och skulle bli ett schysst album. Så då spelade vi in dem och resultatet blev en genombra platta. Tycker vi iallafall, trots att den är lite uttjatad vid det här laget. Speciellt p.g.a att vi spelade in dem ett år innan skivan släpptes, så några av låtarna skrevs för många långa år sedan. Men bra blev det iallafall!

För de läsare som inte känner till SYSTEM ANNIHILATED sedan tidigare, kan ni berätta lite om bandets bakgrund, vilka ni är och vad ni vill med er musik?

– Vi är fem killar som har känt varandra sen barnsben. Egentligen har nog System hållit igång i åtta år nu, om man går tillbaka till hedlundaskolans musiksal där vi började spela kiss och ac/dc när vi var tio, elva år. Och vi vill göra det klart och tydligt för alla att vi spelar bra låtar som alla borde höra. Vi försöker spela musik som vi själva tycker är kul att lyssna på, och hoppas helt enkelt att annat folk gillar det också. Något annat vi vill göra är att ta över världen och turnera land och rike och bara spela spela spela.

WeRocks läsare har gjort sitt val i omröstningen, men vilken skiva tycker ni själva var den starkaste debuten förra året (förutom er egen då)?

– Av de som deltog i omröstningen, så måste jag nog lägga min röst på Postures. Tyckte verkligen att de hade en cool grej, och ett snyggt omslag dessutom.

Vi och läsarna är givetvis också nyfikna på era framtidsplaner. Finns planer på kommande spelningar/turnéer, gör ni några spelningar i Sverige under våren? Blir det kanske några festivalspelningar i sommar?

– Just nu ser det inte så bokat ut på sommarfronten, men ett par spelningar här i Umeå och några mil söder har vi planerat för våren iallafall. Vi är just i skrivande stund i full färd med att försöka boka upp lite datum för sommaren!

[EDIT: Här har tiden faktiskt dragit ut så pass mycket att vi på redaktionen kan meddela att bandet bland annat agerar support till skivbolagskollegorna (och tillika vinnarna av ”Årets Bästa Svenska Debut 2010” på Werock) PRAY FOR LOCUST, när dessa den 16/5 har releasefest för kommande skivan ”In The Shadow Of The Colossus” i Stockholm.]

Det är inte länge sedan sedan debutalbumet släpptes, planerar ni redan nu för ett andra album. Vad finns i så fall att berätta om det?

– Vi har redan spelat in en singel på två låtar som vi kommer att släppa i vår. En uppföljare till ”Furor” däremot ligger nog lite längre fram, men vi filar på material och har ett fåtal låtar klara. Håll utkik så får ni ett kort smakprov i och med singeln. Vi hoppas kunna behålla samma grej och sound till nästa skiva men ombyte förnöjer så nytt blir det.

WeRock säger (sent omsider) ett hjärtligt GRATTIS!

Skivor

Alpha Tiger – Beneath The Surface

Lämna en kommentar

ARTIST: Alpha Tiger
TITEL: Beneath The Surface
RELEASE: 2013
BOLAG: Century Media

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Det är kul med skivor som tvingar undertecknad att faktiskt revidera sin uppfattning om en viss subgenre. Prick så är det med ALPHA TIGERs ”Beneath The Surface” som med mycket övertygande låtar får mig att tänka att det kan finnas guldkorn även inom powermetallen.

Det enda bandet jag med emfas har hävdat har något att erbjuda inom denna extremt tjo- och tjimmiga gren av metallträdet var HELLOWEEN under åren då Kiske var med i bandet. ALPHA TIGERs musik klingar otroligt synkroniserat med sina landsmäns. Släng in lite inspiration från AVANTASIA och IRON MAIDEN och du kommer rätt nära hur bandet låter.

Och det är faktiskt så att jag ser otroligt mycket fram emot att se bandet på Wacken i sommar för att se om de är lika bra live som på platta. I synnerhet är jag sugen på att höra om sångaren Stephan Dietrich klarar av de där extremt höga tonerna som han avlossar ständigt och jämt på plattan.

Själva spelskickligheten är inget ALPHA TIGER har problem med. Visst, de ligger inte på DRAGONFORCEs nivå, men å andra sidan kan tyskarna skriva låtar som avfärdar DRAGONFORCEs dito med lätthet. För det är sprängfyllt med bra låtmaterial på ”Beneath The Surface”. Förutom det i vanlig ordning fullständigt onödiga introt (när ska band fatta att det är en styggelse?) så bjuder samtliga låtar på verkligt imponerande verkshöjd. Jag märker att jag faktiskt tar bandet på allvar – och det är ett stort erkännande från undertecknad ska ni veta – vilket har resulterat i en sådan mängd lyssningar att jag har svårt att tro att med undantag från ”Keeper Of The Seven Keys part II” så har ingen powermetalplatta fått samma cirkulation i anläggningen som ”Beneath The Surface”.

ALPHA TIGER har helt enkelt lyckats skapa en skiva som bjuder på powermetal med substans – en ganska stor bedrift om ni frågar mig – och visar på ”Beneath The Surface” att de verkligen är ett band att räkna med. Det ska, faktiskt, bli mycket intressant att se vad bandet lyckas åstadkomma på nästa platta.

Skivor

Broken Hope – Omen Of Disease

Lämna en kommentar

ARTIST: Broken Hope
TITEL: Omen Of Disease
RELEASE: 2013
BOLAG: Century Media

BETYG: 4/10
SKRIBENT: Martin Bensch

När jag förra i september förra året kollade in DECREPIT BIRTH i New York var BROKEN HOPE ett av de andra banden som lirade den kvällen. Det var stor uppståndelse över att BROKEN HOPE hade startat upp igen. I alla fall tyckte de andra banden det.

BROKEN HOPE är ett av många band som efter en framgångsrik första sejour mellan 1988-2001 stötte på patrull, bland annat därför att bandets dåvarande trummis Ryan Stanek tyckte att det var en bra idé att ta pengarna för beställd merch och lägga i egen ficka och för att i likhet med så många andra death metalband ha svängdörrar för medlemmar på olika positioner.

Men nu är alltså bandet på banan igen – ”Omen Of Disease” är bandets första skiva sedan inte så framgångsrika ”Grotesque Blessings” från 1999. Har mycket förändrats? Ja, scenen ser ju väsentligt annorlunda ut – musikaliskt har dock inte mycket hänt i BROKEN HOPEs värld. Det är fortfarande plattan i mattan och brutal dödsmetall som gäller.

Jag måste dock undra – hade vi brytt oss om ”Omen Of Disease” om bandet inte hade haft sin historia att luta sig tillbaka mot? Att ha varit med så att säga i början av death metalscenen är, faktiskt, en stor del av varför detta band nu får så mycket uppmärksamhet. För musikaliskt finns det så många skivor som är synnerligen mycket bättre än denna.

Jag tycker redan efter 3 genomlyssningar att detta är, faktiskt, en ganska tråkig och stel skiva. Det räcker inte för mig att musiken är hård och brutal – har du inte låtmaterial som sticker ut så kommer jag att tappa intresset. Då hjälper det inte att sångaren Damian Leski har en synnerligen rå sångleverans. Hans sångstil blir förresten även den tjatig i längden.

Nä, jag tror ni förstår varthän det barkar? ”Omen Of Disease” är en skiva som inte skiljer sig från så många andra dussinskivor i dödsmetallträsket.