Etikettarkiv: 2020

Haken – Virus

ARTIST: Haken
TITEL: Virus
RELEASE: 24/7 2020
BOLAG: InsideOut

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Engelska HAKEN hör till gruppen band som jag oftast tycker är intressanta att lyssna på, men som kanske inte alltid når upp till de där riktigt höga nivåerna genomgående. Senaste plattan jag recenserade av bandet, “Affinity” från 2016,  gav jag en betygssjua vilket ju får ses som ett bra betyg. “The Mountain” från 2013, en skiva som hos flera lyssnare och tyckare har framstått som en av bandets kreativa peakar, tyckte jag också om även ifall jag tyckte att produktionen lämnade en del att önska.

Med kommande plattan “Virus” som ska ses som ett tvillingverk tillsammans med “Vector” som kom 2018 känner jag dock att bandet lyckas med bedriften att bjuda på en skiva som både har så fruktansvärt starka låtar och en produktion som jag verkligen gillar.

“Virus” öppnar också den, precis som “Vector” starkt med Prosthetic som har ett mycket episkt anslag, men som inte nöjer sig med det. Här samsas sväng, tvåtakt, högtflygande refränger och, såklart, vissa inslag av DREAM THEATER. Men till skillnad från bandets tidigare skivor, så känner jag att HAKEN inte hänfaller till oreflekterad idoldyrkan. Det gäller även de inslag av BETWEEN THE BURIED AND ME, CALIGULA’S HORSE och TESSERACT som återfinns ganska regelmässigt på HAKENs palett – de blir mer blinkningar som förhöjer “Virus” till mycket njutbara höjder. Att bandet är tekniskt skickligt visas såklart upp, men detta kommer inte i vägen för att HAKEN har snickrat ihop en skiva till brädden fylld med högklassiga låtar. Den enda låten som jag känner ligger lite under de övriga är The Strain som ligger direkt efter det mäktiga 10-minuterseposet Carousel och inte direkt klarar av att mäta sig mot denna. Men dippen är tillfällig för efter Canary Yellow drämmer bandet i med sviten Messiah Complex som sannerligen tar andan ur mig varenda gång jag lyssnar på den. Det är också här jag inser att “Virus” kan vara det bästa som HAKEN har släppt ifrån sig. Sviten är så oerhört mäktig att avslutande Only Stars känns direkt nödvändig och som känns som ett ömt avsked.

Har ni lyssnat på HAKEN innan så tror jag att jag kan lova er att ni kommer att gilla “Virus”. Kolla in den.

Riket – Ofärder

ARTIST: Riket
TITEL: Ofärder
RELEASE: 17 juli 2020
BOLAG: ViciSolum

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Amelie

När sångaren i ett av mina svenska favoritband, Nephente i NETHERBIRD, släpper nytt med sitt sidoprojekt vore det en orimlighet att inte lyssna uppmärksamt. Båda bandens musik är av det mer melodiska slaget men där NETHERBIRD spelar en extreme metal med svartmetall i grunden är basen för RIKETs musik death metal. Dessutom, vilket inte hör till vanligheten i genren, är lyriken på svenska.

“Ofärder” är en EP bestående av tre låtar och självklart, när det gäller Nephente, görs texterna tillgängliga tillsammans med musiken så jag ger lika mycket uppmärksamhet åt lyriken som musiken när jag lyssnar. Åtminstone två av spåren kan sägas ingå i ett litet koncept vilket skulle kunna betecknas som “svenska historiska tillkortakommanden”. En viss becksvart humor kan anas i valet av hjältar och motiv i de båda skeendena.

Dödsdansen i månskensnatten inleder med ett vemodigt vackert intro som sätter stämningen för både låt och EP, även om musiken här strax växlar upp och blir både tung och brutal. Händelsen, som Nephente kallat “historiens första mosh pit”, utspelar sig utanför Grand Hotel år 1885, där operasångerskan Kristina Nilssons framträdande lockade en tiotusenhövdad publik. När kaos utbröt blev 19 personer ihjältrampade. “To date the most deadly gig performed on Swedish soil” som bandet själva påpekar.

Mot polen, berättar en annan historisk händelse med likaså dödlig utgång. Det underlättar nog även här att ha lite bakgrund för att till fullo uppskatta denna låt som inleds med tjutande vindar och plågade ångestskrik. Temat är den totalt misslyckade ballongfärd till Nordpolen som tre svenska pionjärer ämnade företa i slutet av 1800-talet, läs gärna mer om Andrées polarexpedition. Inget gick som det var tänkt och det hela slutade med samtliga tre expeditionsmedlemmars död.

Den tredje låten, placerad mellan de båda andra, har en mer personlig text, ett stycke otidsbunden livsplåga betitlad Livsgnistor för dödens fyrbåk. Här känner jag mer igen lyricisten Nephente såsom vi vanligtvis möter honom i NETHERBIRD.

Går det då an med dödsmetall på svenska? Ja, alldeles utmärkt an går det i detta fall och även om jag inte hade gissat det innan fungerar det utomordentligt bra att bygga både rim och reson på ord som “pinaler” och plurala verbformer. Både soundet och Nephentes sång påminner emellanåt om avsomnade TORTURE DIVISION med vokalisten Jörgen Sandström, ett band som också emellanåt bjöd på texter på svenska. RIKET är en väl värdig och ganska ensam efterföljare i liknande anda.

Det är lite otillfredsställande med enbart en trespårs EP, bandets andra, när resultatet är så här bra. Jag hoppas att vi får höra mycket mer från RIKET vartefter och gärna då en fullängdare så en får tillbringa lite längre tid med bandet och musiken – gitarrist/låtskrivare Tobias Jakobsson säger också att tiotalet låtar redan finns under arbete – även om “Ofärder” duger gott att belyssna ytterligare ett varv när Mot polens märkligt dysterkäcka stämning klingat ut.

RIKET – Dödsdansen i månskensnatten

Gathering Of Kings – Discovery

ARTIST: Gathering Of Kings
TITEL: Discovery
RELEASE: 15/5 2020
BOLAG: RN Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Med projekt som involverar ett helt sjok med sångare så kan det gå lite hur som helst – GATHERING OF KINGS listar inte mindre än 5 sångare på “Discovery” som kom ut i mitten av maj – men med tanke på hur mycket jag har svängt angående AVANTASIA så var jag inte alltför avskräckt.

Det finns mycket att säga om GOK, och den vision som Ron och Nina Dahlgren har med projektet. Att paret älskar PHENOMENAs första tre plattor torde de flesta känna till vid det här laget. Och de lyckas verkligen förvalta sin besatthet till att skriva riktigt bra låtar, som är tydligt inspirerade av PHENOMENA, men ändå inte dikeskör i blind fandyrkan.

Letar ni efter rejäl dos death metal, ja, då ska ni inte ge “Discovery” en enda lyssning. Det här är extremt melodiös hårdrock med enbart rensång. Visserligen har Rick Altzi en något raspigare stämma än de andra sångarna, men extremt är detta knappast. Extremt är däremot GOKs helt magiska besatthet vid catchiga melodier. Oftast funkar detta helt förträffligt. Jag minns fortfarande hur i det närmaste salig jag blev när jag hörde From A Whisper To A Scream första gången, och den låten är fortfarande en favorit med sina rent fantastiska körstämmor och sköna sväng.

“Discovery” kan inte sägas utgöra zenit i mänskligt skapande, men hantverket är så grymt bra och genremässigt att det blir betydligt mycket mer än bara en stunds trevlig underhållning. Låtarna och leveransen är helt enkelt alldeles för bra för att de inte ska fastna i skallen. Med den förträffliga produktionen så blir skivan dessutom en ren present för öronen.