Etikettarkiv: 2020

Skivor

War Dogs – Die By My Sword

Lämna en kommentar

ARTIST: WAR DOGS
TITEL: Die By My Sword
RELEASE: 2020
BOLAG: Fighter Records

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Åhhhh… det här kunde ha blivit så jäkla bra!

Spanska WAR DOGS spelar klassisk hårdrock, NWOBHM, och de har rönt hygglig med uppmärksamhet i denna skribents sociala nätverk med sin debut “Die By My Sword”, en platta som går rakt på sak utan krusiduller. Det är en fin skiva och en lovande debut, men det bestående intrycket av den här plattan är lik förbaskat att det är bra… men kunde varit fantastiskt – och allt är sångaren Aberto Rodriguez fel.

Sjysst?

Inte mycket, men faktum kvarstår: detta är en fin platta där gitarrspelet (Eduardo Antón och Enrique Mas)  bjuder på fina melodier och tvillingspel, basspelet (Manuel Molina) stundtals galopperar som den mest ystra Steve Harris-basen medan trumspelet (José V Aldeguer) är effektivt och svängigt. Låtarna är dessutom bra, där spår som Master Of Revenge, Castle Of Pain eller Gorgon Eyes är fina saker. Prblemet är bara att efter ett par fem-sex varv med “Die By My Sword” så inser man att det hela är rätt platt, och det beror på att sången över tid är för tråkig. Ovarierad, monoton och ganska banal. Och det är verkligen synd, för med en siren av toppklass bakom mikrofonen så hade WAR DOGS varit ett av Europas mest intressanta band framöver.

Nu?

En okej debut som mest blir trevande, och som kräver ombyggnation eller enorm utveckling för att blir riktigt spetsig framöver.

Skivor

God Dethroned – Illuminati

Lämna en kommentar

ARTIST: God Dethroned
TITEL: Illuminati
RELEASE: 2020
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag fick sådan sjuka associationer till Dan Browns bok “Änglar och Demoner” när jag såg titeln till holländska GOD DETHRONEDs senaste album. Och det väckte en ganska obehaglig känsla, då Dan Brown är en högst medelmåttig författare med vurm för konspirationsteorier av religiös karaktär.

Och i ärlighetens namn tyckte jag att holländarna inleder den här skivan ganska lamt – versen i titellåten gillar jag fortfarande inte – men resten är tack och lov så oerhört mycket bättre.

Efter det minst sagt episka arbetet med hela tre skivor på temat Första Världskriget är det kanske inte så konstigt att GOD DETHRONED återvänder till mer välbekanta och traditionella ämnen för dödsmetall. Det gastas om förstörda glorior, Beelzebubs ande, Satans avkomma, Horus – ja ni fattar. Och även om textmaterialet är traditionellt så funkar det utan att störa. Jag begär liksom inte episk poesi av ett dödsmetallband.

Även musiken är traditionell, men satan vilket ställ det är allt som oftast. Satan Spawn ger mig både vibbar av MORBID ANGEL och hemtam death metal av skandinaviskt snitt.

Att hantverket sköts skickligt rakt igenom och med övertygelse är det som höjer “Illuminati” över rätt många death metalskivor. Det finns aspekter av skivan som känns lite skavande, men som helhet så är detta riktigt nöjsam och bra dödsmetall. Att produktionen är fint organisk – jag gillar hur Michiel van der Plichts trummor låter, och gitarrljudet är fint köttigt – gör att lyssningen blir njutbar.

“Illuminati” släpps fredagen den 7/2, och gillar man GOD DETHRONED sedan innan så kommer man gilla denna skivan också. Alla andra bör kolla in den för dess fina hantverk och fina ställ.

 

Skivor

Moloken – Unveilance Of Dark Matter

Lämna en kommentar

ARTIST: Moloken
TITEL: Unveilance Of Dark Matter
RELEASE: 2020
BOLAG: The Sign Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Hela fem år har gått sedan första delen i MOLOKENs trilogi om en persons känslomässiga malström och hur denna påverkar omgivningen. “All Is Left To See” var en känslomässigt påfrestande skiva och gav sannerligen mersmak inför fortsättningen.

“Unveilance Of Dark Matter” är en minst lika frustande skapelse som föregångaren, om inte ännu brutalare och drabbande. De första lyssningarna fick jag pausa frekvent för alla intryck som hudlöst kravlade sig in i hörselgångarna. Den här plattan tar tid att smälta, gott folk, men likt de flesta av dylika alster så belönas den ihärdige lyssnaren frikostigt när väl intrycken sorterats.

Mest är det bröderna Bäckströms råa och rent av desperata sång som löper som den röda tråden genom “Unveilance Of Dark  Matter”. Jag gillar den växelvisa insatsen från dem något så enormt. Kolla bara in Shadowcastle (Pt. I) där intensiteten ligger på max i stort sett hela tiden när det gäller sången – desperationen sliter och drar och får mig alltsomoftast att kippa efter andan. Ovanstående låt är förresten ett bra exempel på hur fint MOLOKEN jobbar med dynamik, både på ett låtskrivarmässigt plan som produktionsmässigt dito. Det fantastiskt fina svänget från trummisen Jakob Burstedt i inledningen paras fint med luftigt gitarrspel  från Bäckström och Ylmefors och desperat skriksång. Burstedts trummor låter också otroligt naturliga och precis som på “All Is Left To See” så hörs basen riktigt bra.

“Unveilance Of Dark Matter” känns faktiskt ännu mer innerlig och hemsökande än “All Is Left To See” – jag märker hur makalöst sökande den här skivan är då jag har gått omkring och kommit på mig själv att tänka på den när jag inte lyssnade på den.

Kolla in den.