Etikettarkiv: 2021

Sanguisugabogg – Tortured Whole

ARTIST: Sanguisugabogg
TITEL: Tortured Whole
RELEASE: 26/3 2021
BOLAG: Century Media

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Martin Bensch

En av de minst förlåtande genrerna som finns, den tekniskt brutala dödsmetallen brukar inte göra sig känd för att anstränga sig att vara inkluderande. Antingen så gillar man det, eller så springer man fort som fan åt andra hållet. Därför blev jag lite glad när jag läste en intervju med Cameron Boggs, gitarrist i bandet, där han slog fast att i och med att han själv definierar sig själv som en queer ickebinär person så vet han vad det innebär att känna sig konstig i en scen full med maskulinitet och att han vill att queera kids, POC (People Of Color), transpersoner, kvinnor och egentligen vem som helst ska känna att hans band har deras ryggar. Hela intervjun är mycket roande läsning, och är väl värd att kolla in. 

“Tortured Whole” är bandets debut, och det märks. Kanske inte så mycket i hur bandet spelar, för just hantverksdelen är i stort sett oantastlig. Sången från Devin Swank är precis så murken som genren kräver och jag måste säga att jag är imponerad av vad den mannen klarar av att göra med sina stämband. Nä, snarare är det så att den här skivan hade behövt aningen mindre intag av syra och några genomarbetningar för att jag skulle känna att “Tortured Whole” verkligen är en skiva att ta på blodigt allvar. Det, och nu får ni ursäkta, flamsas aningens för mycket för att jag ska tända på alla cylindrar.

När jag lyssnar på brutal death metal vill jag känna mig överkörd och, ja, nästan rådbråkad efter lyssningen. “Tortured Whole” har dessa element också men inte hela tiden. Dragged By A Truck har ibland en nästa polkaartad taktart som jag inte gillar, och de totalt onödiga mellanlåtarna Pornographic  och Interlube sänker helhetsbetyget för mig.

SANGUISUGABOGG lyckas med mycket på sin debut, men till nästa skiva så förväntar jag mig mer. Det känns som att det här bandet har kapacitet till det.

Cryptosis – Bionic Swarm

ARTIST: Cryptosis
TITEL: Bionic Swarm
RELEASE: 26/3 2021
BOLAG: Century Media

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Nederländska CRYPTOSIS har en lång förhistoria som bandmedlemmar – bandet uppstod med samma medlemmar från askan som lämnades kvar av DISTILLATOR – och så lade bandet till ett “progressive” innan genrebenämningen thrash metal.

Det märks att bandmedlemmarna Frank te Riet på bas, Marco Prij på trummor och Laurens Houvast på gitarr och sång har lirat länge ihop, för den musik som CRYPTOSIS levererar på “Bionic Swarm” är så fruktansvärt tajt att man inte får in ett frimärke ens. All bra thrash metal står och faller med att riffen måste sitta som en keps från helvetet, och det gör sannerligen riffen på den här skivan. Faktum är att gitarrspelet är så vansinnigt bra att jag har brutit ut i ystra glädjerop  så ofta under lyssningarna att min familj har tröttnat lite på mig.

Inledaren, och egentligen den första riktiga låten, Decypher, om ni inte väljer att se introt Overture 2149 som visserligen har sina poänger som första låten det vill säga, är en riff- och solonäve som på ett ypperligt sätt sätter tonen  för skivan. Exakt så här ska bra thrash låta. Det är ett fantastiskt driv, bra tryck i trumspelet med finfina accenter på cymbalerna och ett oerhört fint sväng och om ni inte blir glada av detta och gillar thrash i vanliga fall, ja då är det fel på er.

CRYPTOSIS är duktiga på fart, och här finns det tillräckligt med denna vara för att jag ska vara nöjd. Kolla in Transcendence som har ett intro som får mig att salivera, eller avslutande Flux Divergence där Houvast dessutom får in ett fint Tom Araya-tjut innan tvåtakten drar igång. Men bandet är minst lika skickligt på att väva in melodier och sväng, något som gör att “Bionic Swarm” känns väldigt varierande att lyssna på.

Det som sticker ut på den här plattan är just att samtliga 10 låtar är väldigt genomarbetade och som lyfter fram ett band som briserar i yster emfas av kärlek till sin genre och till sin egen kapacitet. CRYPTOSIS lirar som ett band som vet vad de är kapabla till, och det resulterar i en ren uppvisning i musikalitet. Ni behöver kolla in “Bionic Swarm” om ni gillar thrash.

Stortregn – Impermanence

ARTIST: STORTREGN
TITEL: “Impermanence”
RELEASE: 2021
BOLAG:  The Artisan Era

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Du vet den där känslan när man liksom verkligen vill gilla något, men innerst ine vet att det liksom inte är sant?

Precis så är det med STORTREGN och deras femte platta “Impermanence”. Det är stundtals så där vansinnigt episkt och allomfattande att man vill vara en del av detta allt, samtidigt som sanningen är att man inte klarar av att vara intresserad på riktigt och egentligen går och funderar på om man ska äta havregrynsgröt eller mackor till frukost. Typ. Hjärnan vill alltså att man ska tycka att det här är ruggigt bra, medan hjärtat mest säger “baha, lyssna på NE OBLIVISCARIS istället” – och som vi alla vet kan man inte vinna en kamp mot sitt eget hjärta i långa loppet.

Alla låtar har tuffa namn och sitter mer eller mindre ihop i en enda lång progressiv dödsleverans.  Spår som Ghost Of The Past, Cosmos Eater, Impermanence, Multilayered Chaos med flera har egentligen inga brister. De är i sig perfekta och vävs samman. Felfritt framförda, fläckfritt komponerade, fantastiskt levererade. Och tråkiga, tyvärr.

Jag vill gilla STORTREGN, inte bara för att de har ett ruggigt coolt bandnamn utan för att de stundtals träffar så där löjligt rätt att det får en att spontant utbrista i glädjerop medan man viftar med armarna i glädje. Tyvärr varvas det med långa perioder när man totalt zonar ut och inte ens  håller reda på vad bandet pysslar med eller vet vilken låt det är, och det är försås inte underlag för att högt betyg.