Etikettarkiv: 6/10

Pray For Locust – Swarm


ARTIST
: Pray For Locust
TITEL: Swarm
RELEASE: 2010
BOLAG: Supernova Records

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Henrik Nygren

PRAY FOR LOCUSTs debut är en thrashsaga som imponerar stort då bandet bara existerat lite mer än ett år. Bandet har onekligen legat i då de både har hunnit vara ute och turnera samt sätta debuten ”Swarm” på pränt. Denna stockholmska kvintett består av Tintin Andersens, vars growlande stundtals får mig att tänka på Dez Fafara i DEVILDRIVER, Jerry Engström samt Stefan Schyberg på gitarr, Kvasi på bas och slutligen Simon Corner på trummor. Med en stor mix av musikaliska influenser både från hardcore samt metalscenen, låter de som ett MACHINE HEAD om Robb Flynn hade growlat istället. ”SWARM” har en fet och distinkt produktion vilket passar musiken klockrent.

Swarm bjuder på tio skapelser av blandad kvalité. Kolossen A Mothers Love är ett energiknippe som heter duga, med furiöst driv i verserna och en blytung refräng, vilket gör den till en perfekt låt att ha i lurarna på gymmet. Andra låtar värda att nämna är ettrigt, precist gitarrljudande Let Them Bleed, Parasites vars smittande refräng påminner mycket om PANTERA samt den släpigt tunga Jane Doe med sin taktiska uppbyggnad.

Med en stor variation på tunga och snabba partier kryddat med den viktiga ingrediensen minnesvärda låtar har PRAY FOR LOCUST släppt ett av årets mer intressanta album. Kritiken riktas åt att debuten plågas något av ett ojämnt låtmaterial, dessutom hade mer variation i sången gynnat låtarnas framtoning. De har en bit kvar tills de når upp till Göteborgs stoltheter THE HAUNTEDs kaliber, men potentialen är uppenbar och det är med spänning jag kommer följa bandets framtida utveckling.

Antigama – The Warning

ARTIST: Antigama
TITEL: The Warning
RELEASE: 2009
BOLAG: Relapse Records

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Extra allt – ett uttryck som skulle kunna sammanfatta ANTIGAMAs rent belamrade metal. Intrycken staplas i drivor ovanpå varandra i en sonisk attack som i längden blir rent påfrestande att lyssna på. Till stora delar är det i grindcore/death-rensar träsket bandet väljer att höra hemma – en meckighetsgrad som närmar sig larmet från ett band som DILLINGER ESCAPE PLAN – men ofta också ett tungt sväng, Lost Skull bjuder på en tyngd och ett groove som verkligen faller mig på läppen. Ibland väljer dock bandet att vara lite för avantgardistiska för min smak – den pretentiösa fragmentiserade ljudupplevelse som Paganini meets Barbapapex är i mina öron en låt som bandet med fördel skulle kunnat ha plocka bort – den är provocerande i sin uselhet och väldigt skitnödig.
Till stora delar gillar jag dock ”The Warning” med sin extrema tekniskhet, meckighet och aggressiva attack bör tilltala lyssnare som verkligen gillar ickelinjär musik som ställer krav på lyssnarens uthållighet.

Despite – In Your Despite

despite2009ARTIST: Despite
TITEL: In Your Despite
RELEASE: 2009
BOLAG: Tractor

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Amelie

Godkänd Göteborgsdöds
Melodisk death metal tilltalar mig alltid, och inledande spåret Mindplague på DESPITEs första fullängdsalbum talar till mig just i termer av melodeath i välkänd göteborgsanda. Förväntningarna stiger med det sköna andraspåret Rein, men tyvärr kommer de delvis på skam vartefter resterande spår på ”In Your Despite” presenterar sig.

I tider då det känns som det går tretton på dussinet av svensk melodisk döds, krävs något eget för att musiken ska fastna, något utöver det som bjuds på annat håll. ”In Your Despite” innehåller en samling bra metallåtar, varken mer eller mindre. Inget sticker ut och inget faller ur ramen. Ja, det korta instrumentala mittenspåret Mechantical är annorlunda, men tar å andra sidan inte någon självklar plats i sammanhanget. Över huvud taget saknar jag en känsla av sammanhang. Plattan består av ett antal bra låtar där de främsta är ovan nämnda Rein, med myckent skönt gitarrlir samt avslutande explosiva 2-minuterskaskaden No Fucking Way. Sju bra låtar ger dock inte automatiskt ett bara album. Då hjälper det inte heller att Knut Agnred (från Galenskaparna/After Shave) oförmodat gör ett galant inhopp med rensång i inledningslåten Mindplague.

DESPITE bildades 1998 och om bandet hade släppt denna skiva då, för tio år sedan, skulle den antagligen fått, och varit värd, större uppmärksamhet. Nu försvinner, tyvärr, ett gediget dödsmetallhantverk i floden av liknande musik av likaledes god kvalitet. Att ett album tidsmässigt är kortare än gängse, har väl ingen betydelse i sig men det innebär i det här fallet att hoppet om att något ska sticka ut och tända till, ändas efter knappa 25 minuter. Så en inledande nyfikenhet på och entusiasm över DESPITEs debut resulterar slutligen i en viss besvikelse. Ändå, ingen som suktar efter god melodisk döds behöver känna sig bedragen efter ett införskaffande av detta album.

/BiblioteKarin