Etikettarkiv: 7/10

Skivor

Anachronaeon – The Ethereal Throne

Lämna en kommentar

Anachronaeon-11ARTIST: Anachronaeon
TITEL: The Ethereal Throne
RELEASE: 2012
BOLAG: Stygian Crypt

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Amelie

En konceptplatta om en seriemördare som är övertygad att han agerar som en guds hämnare och på direkt uppdrag av sin, och de kristnas, gud… Ja, det känns inte som om det konceptet i sig är så lockande egentligen, men en platta av Patrik Carlsson och Andreas Åkerlind, musikerna bakom black metal-bandet EYECULT, är alltid av givet intresse.

”The Ethereal Throne” är ANACHRONAEONs fjärde fullängdsalbum, alla utgivna på ryska bolaget Stygian Crypt, och bandet visar en stadigt uppåtgående kurva, både i melodiskapande och musikalitet.

Albumets lyrik innehåller en samlad historia om en seriemördare”i dagboksform”, i de åtta första låtarna, sista spåret är instrumentalt. Patrik Carlssons growlade sång mässar skivan igenom i ett ganska monotont tempo och röstläge, passande för det textmässiga innehållet, men emellanåt lite för enahanda – jag skulle önska han tog lite av stinget från EYECULT med sig även hit till ANACHRONAEON. Musiken är desto mer varierad med melodiska inslag omväxlande med rå metal. Extra poäng för det snygga omslaget, signerat W. Smerdulak.

Jag har svårt att förlika mig med berättelsen, det blir lite för mycket med både broders- och fadersmord, våldtäkter och stympningar, för att sedan övergå i huvudpersonens tvivel – men aldrig ånger. Dock har albumet många musikaliska förtjänster och vid sidan av det avslutande instrumentala spåret finns även ett par riktigt starka låtar i t ex The Whereabouts Of My Father och Shattering The Earthly Bond.

En bra platta signerad ANACHRONAEON, men jag väntar ännu längtande efter nytt från systerbandet EYECULT.

Skivor

Persona Non Grata – Quantum Leap

Lämna en kommentar

ARTIST: Persona Non Grata
TITEL: Quantum Leap
RELEASE: 2011
BOLAG: Massacre Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Kitty Rossander

Vissa skivor blir man inte klok på och jag måste erkänna att PERSONA NON GRATAS ”Quantum Leap” är en sån. Jag har lyssnat och lyssnat och lyssnat lite till men inget fastnar.

Bandet har funnit sedan 2003 och det här är andra albumet. Jag kände inte till dem innan och överraskas av att läsa att det är progressiv rock från Grekland! Det är inte mycket grekiskt i min playlist, det erkänner jag. Mycket spännande.

Skivan drar igång med ett par basknäpp, några slag på trummorna, en ylande gitarr och sedan kommer det som för mig är bandets allra starkaste kort; Aris Pirris röst! Han sjunger på ett sätt som känns nytt för mig. Det är varierat, högt och lågt om vartannat och ibland känns det som att han bara visar vad han kan men ibland är det riktigt effektfullt (och ibland får jag ALANIS MORISSETTE-vibbar). Musiken är pampig och när Aris tar de riktigt höga tonerna är det nästan så jag får gåshud. Evil Feelings hade jag markerat som en favoritlåt tidigt och den och Redemption Of Sins ärnog fortfarande mina favoriter. Inledningen på 9 AM News med den talande rösten (nyhetsreporter, antar jag) tilltalar mig å andra sidan inte alls. Jag gillade det inte när DISTURBED gjorde det, jag gillade det inte när SABATON gjorde det. Det är inte min grej, jag tycker det är störande.

Jag tycker någonstans synd om skivor som denna. Den är bra, det är något nytt (för mig i alla fall) och inte minst är det en magnifik röst. Ändå har jag slitit för att kunna skriva något alls, för att ha en åsikt om den. På något vis faller den, platt, magplask. Något saknas och jag vet inte vad. Kanske är det bara ett grekiskt sound som jag inte är van vid. It just doesn’t do it for me. Jag blir mer än gärna motbevisad.

 

Skivor

I Am Hunger – Odium

Lämna en kommentar

i_am_hunger_-_odium-2011ARTIST: I Am Hunger
TITEL: Namn
RELEASE: År
BOLAG: Snapping Fingers

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Amelie

Visst finns det likheter här med band som BRING ME THE HORIZON och AUGUST BURNS RED, t.ex. i titellåten Odium, och ilsken RAISED FIST-hardcore, som i A Limitation of Infinity. Med likheter men inte sammanfall med någonting annat, är I AM HUNGER sig själva i hög grad och med debuten ”Odium” ger de sig in i musikleken med största självförtroende. Och med all rätt. Detta är bättre än månget etablerat band i genren.

Den från Trollhättan kommande gruppen bildades för två år sedan och har i debuten ett eget och genuint uttryck. Sången (Fredrik Forsberg) är både kraftfull och mjuk. Snygg produktion och låtmaterial med bredd gör det hela till en stark platta. Att sedan ”Odium” har årets kanske häftigaste och definitivt mest intresseväckande omslag skadar ju inte helhetsintrycket. I AM HUNGER är ännu ett intressant band att följa framöver.