Etikettarkiv: 8/10

Svartkonst – Black Waves

ARTIST: Svartkonst
TITEL: Black Waves
RELEASE: 3/4 2020
BOLAG: Trust No One Recordings

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag fick tips om SVARTKONST från Sara Bergmark Elfgren, författare till bland annat ”Norra Latin” och Engelsforsserien tillsammans med Mats Strandberg. Min spontana kommentar till tipset var ”bara omslaget säger mig att jag förmodligen kommer gilla detta”. Och som ni förstår av betyget så är detta bättre än pulvermos!

Gillar man döds med svärtad ådra så kommer förmodligen ”Black Waves” att slinka ner lättare än en god öl. Det finns så mycket historia i både hur den här skivan låter, och den oerhörda stämningen som genomsyrar skivan. Jag tänker spontant på WATAIN, men också på 90-talsdödsen, och denna kombination brukar ju rendera i höga betyg från mig. Att Rickard Törnqvist – mannen som står bakom namnet SVARTKONST – verkligen älskar gitarren som instrument är sannerligen något som märks. Jösses vilka riff som kavlas ut!

Bäst är det i låtar med driv och fart – Mountains Of Flesh är det bästa exemplet på hur det låter när verkligen allt klaffar. Dundrande trummor, sång i världsklass och ett satans ös genom hela låten. Jag gillar också att SVARTKONST lyckas med konststycket att få in så mycket fina melodislingor i röjet. Bäst kommer detta fram i helt igenom episka avslutnings- tillika titellåten på skivan. Gudomligt bra och oerhört hemsökande.

SVARTKONST imponerar till stora delar på ”Black Waves”, och jag har återkommit flitigt till skivan under den gångna veckan på bekostnad av en del annan kommande musik som sannerligen inte går av för hackor. Bara det borde säga er något. Kolla in den.

Stallion – Slaves Of Time

ARTIST: STALLION
TITEL: Slaves Of Time
RELEASE: 2020
BOLAG: High Roller Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Tyska STALLION besjunger under de första fyra låtarna hur det är att spela i ett heavy metal-band. Det handlar om att väcka monstret för en livespelning utan nåd, peppen att komma till en ny stad i samband med turné och att satsa allt. Låttitlarna på dessa fyra spår är således Waking The Demons, No Mercy, Time To Reload och All In. Det är, kort sagt, inte speciellt komplicerat eller avancerat vare sig det gäller lyrik eller musik och det är inte utan att man kan dra lite paralleller till vårt svenska BULLET. Heavy metal och livsstilen blir liksom ett självändamål, och ibland är det precis vad doktorn ordinerar.

STALLION består av Pauly (sång), Äxxl och Clode (gitarr), Stämpfe (bas) samt Aaron (trummor), och de ser på promobilderna ut på pricken som du kan tänka dig; en korsning mellan RUNNING WILDs Rock’n’Rolf i unga dar och halva publiken på valfri rockfestival. Jag gillar det, för ska man spela musik med lika delar nitar, V-formade gitarrer och svett så är det bäst att det är äkta och inte blir parodi. Och STALLION är äkta, från start till mål på ”Slaves Of Time”.  Allra bäst är faktiskt halvballaden Die With Me, en låt som känns rätt tafflig första gången man hör den – speciellt i början – men växer till ett urstarkt epos.

Är du på humör för hårdrock som hyllar hårdrock så är STALLION ditt soundtrack!

Void Of Sleep – Metaphora

ARTIST: Void Of Sleep
TITEL: Metaphora
RELEASE: 27/3 2020
BOLAG: Aural Music

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Italien – ett land hårt drabbat av Covid-19 och där mängder av människor sitter i karantän. Jag gissar att medlemmarna i VOID OF SLEEP är ett av de band som kommer att få se sitt albumsläpp kringgärdas inte av massiva turnéer, utan snarare av glada tillrop från fanskaran och recensenter via internet istället, då bandet härstammar från Ravenna i norra Italien.

”Metaphora” är bandets tredje platta, och för min egen del är detta mitt första möte med bandet. Jag kunde redan vid första genomlyssningen känna att detta är ett band som jag önskar att jag upptäckt tidigare.

Bandets mustiga blandning av sludge, doom, psykedelisk rock och progressiv metal är nämligen helt fantastisk! Jag känner mig så fruktansvärt väl omhändertagen av vad VoS gör på ”Metaphora” att skivan har gått på repeat under det senaste dygnet – den har helt enkelt känts som en stöttepelare i min egen karantänsituation.

Spontant så tänker jag, stundtals i alla fall, på band som MASTODON och RUSH när jag lyssnar på ”Metaphora”. Men ta detta inte som en uppmaning att varken bjuda in till eller avskräcka ifrån att kolla in skivan. VOID OF SLEEP känns nämligen som ett helt eget band, som trots influenser från flera genrer gör något originellt av sin vilja att skapa.

Skivan börjar finstämt med The Famine Years som är en oerhört vacker inledning på skivan. Den känns inte som ett intro, utan som en färdig låt, trots sin längd på strax över 2 minuter. Vid första lyssningen kändes det som att återse en kär gammal vän – bara en sådan sak. Men, kanske vän av ordning invänder, är inte detta en metalskiva? Jo, och gosse om bandet inte drämmer i som bara attan med Iron Mouth, en fullständigt golvande och vindlande dänga på 11 minuter som låt två. Här introduceras vi till bandets enormt feta gitarrton – Gale och Burdo på gitarr spritsar ut en riffmassa lika fet som vispad grädde genom hela skivan – och dessutom sjunger Burdo som en mästare. En låtlängd på 11 minuter kanske avskräcker, men VoS är mycket skickliga på att hålla intresset uppe inte bara i långa låtar utan genom hela skivan. Mycket beroende på att de är svinduktiga på att skriva bra låtar såklart, men också med sin enorma spelskicklighet. Kompet med Paso och Allo på bas respektive trummor spelar som ett instrument, vilket jag alltid uppskattar.

Det finns några moment som drar ner upplevelsen av skivan, men med tanke på att jag har smockat dit en betygsåtta så är dessa mest att räkna som radanmärkningar. Instrumentala Waves Of Discomfort är en temposänkare, men kommer undan med detta då den ligger på plats tre och att resten av skivan är en ren triumfmarsch i stort sett. Det onödigt långa outrot i Master Abuser är den andra radanmärkningen.

”Metaphora” är en skiva som jag innerligt hoppas att många upptäcker – VOID OF SLEEPs helt magiska musikaliska brygd är av den kalibern att skivan mycket väl kan hamna på min årsbästalista – för den känns genomarbetad, fruktansvärt genuin och i stort sett oavbrutet intressant. Kolla in den.