Etikettarkiv: 8/10

Skivor

Opeth – Sorceress

2 kommentarer

opeth-sorceressARTIST: Opeth
TITEL: Sorceress
RELEASE: 2016
BOLAG: Nuclear Blast

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

OPETH har fått upp ett högt arbetstempo. Det är bara två år sedan senaste skivan ”Pale Communion” kom ut till lika delar acklamation som gnölsång. För egen del så var jag djupt imponerad av den skivan. 

Nya skivan ”Sorceress” är en mer mångskiftande skiva som verkligen har en genomtänkt komposition. Många band tänker inte ett skit på låtföljd, men jag får verkligen en känsla att OPETH gör det i väldigt hög utsträckning. Både låtarnas placering och varje enskild låt har karaktären av ebb och flod som ger en väldigt angenäm upplevelse som lyssnare.

Inledande Persephone är en fin och väldigt lågmäld inledning på skivan. Jag märker att jag längtar efter att höra mer i denna riktningen. Sen matar bandet på rätt friskt med ett satans sväng i snart sett varenda låt – Sorceress, The Wilde Flowers, Will O The Wisp och Chrysalis innan det är dags för något av en paus i Sorceress 2 och The Seventh Sojourn. Först tyckte jag att just dessa två låtar hade alltför mycket bagatellartad karaktär över sig, men ju mer jag lyssnat desto mer hör jag  hur mycket arbete det är lagt på att just få musiken att låta så lätt och luftig det bara går. Imponerande.

Slutet på skivan är mer matig musik. Strange Brew, A Fleeting Glance och Era är verkligt monumentala låtar, innan pianotemat i Persephone återkommer för att runda av skivan.

OPETH är, likt flera av mina favoritförfattare,  ett band som jag sedan länge har utvecklat en sådan grad av förtroende för att jag alltid kollar in oavsett vilka recensioner senaste boken har fått. Jag litar helt enkelt på att åtminstone någon aspekt av verket kommer att få mig att nicka gillande.

Nu har Mikael Åkerfeldt sedan länge överbevisat mig om att han vet hur bra låtar skrivs, och även i fall det kanske inte kommer så mycket himlastormande nydanande så ligger ändå verkshöjden på en nästan orimligt hög nivå ändå. Och så är det med ”Sorceress”. Snart sagt alla plattans låtar är riktigt bra. Har ni följt med på bandets resa sedan ”Heritage” så vet ni hur musiken låter. Jag tycker ändå att bandet är mer lekfullt – ta solona exempelvis. De liras med verklig känsla, vilket också gäller Åkerfeldts sång. Jösses – att han ens har tvivlat på sin rensångsförmåga är egentligen lika rörande som häpnadsväckande.

Jag tycker också att det är kul att keyboardisten Joakim Svanberg tar mer plats, och han släpper verkligen på ett sånt helvetiskt sväng emellanåt!

I vilket fall – OPETH har snickrat ihop en riktigt bra skiva som är väl värd att kolla in.

Skivor

Oceans Of Slumber – Winter

Lämna en kommentar

imageARTIST: Oceans Of Slumber
TITEL: Winter
RELEASE: 2016
BOLAG: Century Media

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Dovt progressiva OCEANS OF SLUMBER från Houston var en intressant upptäckt  när jag väl tog tag i att faktiskt lyssna på ”Winter”.

Förvänta er inte full out metal från det här gänget. Det finns gott om rejält hårda inslag i bandets musik, men den handlar också om skira melodier och stora känslor.

Ofta börjar låtar nästan trevande. Inledande Winter har ett lätt och oerhört vackert anslag i början för att sedan byggas på efter hand. Likadant är det med Nights In White Satin som är en av skivans bästa och mest episka låtar.

Men, det kan lika gärna bjudas på rejält svärtade låtar. Apologue har ett nästan sinistert och väldigt mörkt driv som jag tycker är mycket tilltalande.

Just blandningen är det som jag tycker funkar riktigt bra. Detta parat med en väldigt väl utvecklad känsla för hur låtar kan vinna på dynamik – vågdalar och rejäla svallvågor – gör att ”Winter” är en extremt belönande skiva att lyssna på.

OCEANS OF SLUMBER fokuserar på att lira som ett band, och det är såklart bra. Jag vill ändå lyfta fram trummisen Dobber Beverly (även i WAR MASTER och INSECT WARFARE) som lekande lätt levererar både ypperligt spel med vispar som blästrande blastbeats samt sångerskan Cammie Gilbert som har en svårt intressant röst jag just nu har svårt att få nog av.

”Winter” är – som ni förstår – en skiva som är väldigt bra, intressant och utforskande. Kolla in den.

Skivor

Fleshgod Apocalypse – King

Lämna en kommentar

KingARTIST: Fleshgod Apocalypse
TITEL: King
RELEASE: 2016
BOLAG: Nuclear Blast

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

I en tid som präglas av hög osäkerhet, där ramarna är ständigt i förändring och där Wales går till semifinal i ett EM då är det skönt att veta att vissa saker består. Som att italienska symfoniska dödsmetallarna FLESHGOD APOCALYPSE alltid kommer att brutalkötta med ytterligare en överlastad platta.

Nu kanske ni tror att jag hånar bandet? Nja, snarare är det så att jag sedan jag upptäckte italienarna vid tiden för ”Agony” som släpptes 2011 så har jag varje gång bandet varit på gång med nytt album börjat längta efter att få lyssna på det.

Det som alltid har varit bandets grej är att kombinera det symfoniska med rejäl dödsmetall. Här lyckas de bättre än någonsin. Tidigare har jag fått intrycket att bandet alltid först har skrivit de rena dödslåtarna för att sedan sätta sig ner och lägga till det symfoniska ovanpå. På ”King” har dessa två element sammanfogats på ett sätt som är vida bättre än det bandet har gjort sedan tidigare.

Jag misstänker att har du hört bandet innan så kommer du tycka att det är business as usual och du har en poäng i detta. Men genomförandet är så väsentligt mycket starkare än på bra länge. Att bandet dessutom ser till att spela upp det stora känsloregistret gör ju sannerligen inte sakernas tillstånd sämre.

Kolla bara in mästerliga Syphilis som ligger näst sist på plattan. Slutet är ju så späckat med vemod och känsla att jag har fått ta fram näsduken upprepade gånger när jag lyssnat på låten.

Har du tröttnat på bandets gravt pompösa stil så kanske det är svårt att uppmana energi och vilja att kolla in ”King”. Gör det ändå – detta är svinbra.