Etikettarkiv: 8/10

Skivor

Cattle Decapitation- The Anthropocene Extinction

Lämna en kommentar

Cattle Decapitation - The Anthropocene ExtinctionARTIST: Cattle Decapitation
TITEL: The Anthropocene Extinction
RELEASE: 2015
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag måste säga att jag är överraskad av CATTLE DECAPITATIONs senaste alster, ”The Anthropocene Extinction”. Jag uppskattade bandet storligen när ”The Harvest Floor” kom ut 2009, och gav skivan en betygsåtta. När ”Monolith Of Inhumanity” kom tre år senare var jag inte lika imponerad, men tyckte ändå att skivan bjöd på stunder av genialitet.

Nu har bandet fått ordning på skutan och levererar en stringent högkvalitativ skiva som på ett väldigt övertygande sätt inkorporerar tyngd med hastighet och vrede.

Varenda låt, med undantag för korta – nästan pausartade stycket – The Burden of Seven Billion uppvisar ett band som fyllt av självförtroende manglar ut den bästa dödsgrindskivan sedan MISERY INDEX ”The Killing Gods” som kom förra året. Då ni kanske vet med er att just den skivan föll mig synnerligen väl på läppen, så förstår ni kanske att ”The Anthropocene Extinction” är en väldigt imponerande skiva.

Balansen mellan det extremt piskdrivna liret och den brutala tyngden med tydligt sväng är fullständigt häpnadsväckande. Kolla in förträffliga Plagueborn, som har en väldigt episk inledning för övrigt, så lovar jag er att nackmusklerna kommer få sin dagliga dos och mer därtill.

Gitarrarbetet signerat Josh Elmore är precis så skruvat som vanligt, och trumspelet från David McGraw exakt så brutalt som denna typ av musik tarvar. Kul också att basisten Derek Engemann ges tydligt utrymme i ljudbilden.

Men den som imponerar mest är sångaren Travis Ryan vars insats är av det mer häpnadsväckande slaget. Registret som Ryan besitter borde få flertalet av sångarna inom extremmetallen att rodna av avundsjuka och gör att skivan blir synnerligen varierad utan att för sakens skull avvika från den extrema foran.

”The Anthropocene Extinction” visar med kraft att CATTLE DECAPITATION är ett band att räkna med. Jag utesluter inte att skivan kan dyka upp på en framtida årsbästalista.

Skivor

The Night Flight Orchestra – Skyline Whispers

Lämna en kommentar

The Night Flight Orchestra - Skyline WhispersARTIST: The Night Flight Orchestra
TITEL:  Skyline Whispers
RELEASE: 2015
BOLAG: Coroner Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Skiva nummer 2 från THE NIGHT FLIGHT ORCHESTRA är precis lika kul och svänger lika fint som den fantastiska debuten ”Internal Affairs” från 2012.

Uppskattade ni den skivan så är sannolikheten stor för att ni gillar även denna. Om möjligt är ”Skyline Whispers” än mer lekfull än debuten, och det är en bra sak. THE NIGHT FLIGHT ORCHESTRA är, och ska vara, en ventil för medlemmarna att bara slappna av och ha roligt. Det finns tillräckligt med rutin och jävlarannama i det här gänget för att musiken ändå ska bli så bra att den inte kan uppfattas som slätstruken.

I vanlig ordning sjunger Björn Strid trasorna av de flesta, riffen från David Andersson svänger precis lika syndigt härligt som tidigare och kompet från Sharlee D’Angelo och Jonas Källsbäck är stabilt och har rätt lutning. Kryddan är Richard Larsson på keyboards.

Bäst är bandet i låtar som inledande trion Sail On, Living For The Nighttime och Stiletto samt absolut bästa låten på skivan, Lady Jade som skämmer bort trumhinnorna med ett satans sväng.

Har ni inte kollat in skivan än så har ni en fin stund framför er. Ett givet soundtrack till resten av sommaren!

Skivor

Symphony X – Underworld

2 kommentarer

SymphonyARTIST: Symphony X
TITEL: Underworld
RELEASE: 2015
BOLAG: Nuclear Blast

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Nytt album från en av de mest stringenta grupperna på planeten, SYMPHONY X. Det brukar oftast bli ett betyg i de övre graderna när det gäller bandet från New Jersey, och alltid en rad väldigt njutbara solon från Michael Romeo.

På ”Underworld” fortsätter bandet att visa upp den fina form som de skämt bort oss med sedan, ja egentligen hela karriären. Här finns några låtar som inte riktigt når upp till de rent galna nivåer som skivan ligger på i övrigt. Jag tänker då framför allt på Kiss Of Fire och Charon som trots denna radanmärkning ändå ligger på en bra verkshöjd.

Bäst är bandet i tunga och episka Underworld som bjuder på helt ljuvligt riffande och alldeles ypperligt sväng, In My Darkest Hour som har en ljuvlig refräng, pigga Run With The Devil, vackra och sorgsna Swan Song och avslutande stänkaren Legend.

Genomgående tänker jag på hur skrattretande bra allt låter. Det är helt fantastiskt att på skiva efter skiva från SYMPHONY X blir bortskämd med gediget hantverk. Samtliga musiker vet vad de sysslar med och trots att de ges tillräckligt med att få briljera på egen hand så spelas det för låtarna på ett bra sätt. Det är klart att Romeo får lite extra plats – men det gör inget så karln återigen visar att han inte bara är en gudabenådad gitarrist, utan också en begåvad låtskrivare.

”Underworld” är ett album som ni bör kolla in om ni vill ha musik med bra verkshöjd och gitarrsolon utöver det vanliga.