Etikettarkiv: black metal

Skivor

Falls Of Rauros – Vigilance Perennial

ARTIST: Falls Of Rauros
TITEL: Vigilance Perennial
RELEASE: 2017
BOLAG: Nordvis Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

FALLS OF RAUROS är ett band som verkligen gillar att leka med kontraster. Att ställa soniska motsatser mot varandra. Å ena sidan: ljus, skir, vacker och närmast svävande musik. Å andra sidan: malande manglande svärta med dubbelkaggarna som botten för black metal-skrik. De är förstås inte ensamma om den saken, men på ”Vigilance Perennial” lyckas man med konststycket att verkligen få det att kännas äkta och i samklang med den egna identiteten. Att lyssna på skivan känns lite som att marschera genom den svenska våren; det haglar, snöar, skiner varm sol och blåser nordvindar om vartannat. Inledningen på öppningsspåret White Granite (och med inledning menar jag typ de första 2,5-3 minuterna, generellt sett är låtarna på ”Vigilance Perennial” ofta runt tio minuter långa) är inget annat än totalt hänförande. Det startar med en otroligt inbjudande och vacker lågmäld slinga för att sakta byggas upp, och det är svårt att inte dras med och vilja lyssna på det här.

Totalt sett räcker tyvärr magin inte riktigt över hela skivan kan jag tycka. Jag gillar verkligen delar av den – hela första låten White Granite är fantastisk, manglet och drivet i Labyrinth Unfolding Echoes samt Arrow & Kin är favoriter – medan delar av skivan känns som den går lite på tomgång. Tricket med kontraster funkar sämre i Warm Quiet Centuries Of Rains exempelvis, och då blir det tyvärr mest en transportsträcka. Ibland har jag också lite svårt att förlika mig med sångmixningen, men det har antagligen mer med mina förväntningar än något annat att göra.

På det hela taget är ”Vigilance Perennial” en ganska stark skiva. FALLS OF RAUROS behärska konsten att leverera såväl vacker som brutal musik, och man visar det med all önskvärd tydlighet.

 

Skivor

Harakiri For The Sky – III: Trauma

Lämna en kommentar

ARTIST: Harakiri For The Sky
TITEL: III: Trauma
RELEASE: 2016
BOLAG: Art Of Propaganda

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Österrikiska HARAKIRI FOR THE SKY har under sin levnads bana som tog sin början 2011 hunnit med att göra tre fullängdare, men det är först med senaste skivan ”III: Trauma” som bandet har seglat in på min radar.

HARAKIRI FOR THE SKY sysslar med black metal med post-metalinfluenser och gör det riktigt bra. Det här är musik att verkligen sjunka in i, och bandet ser till att det finns rikligt med möjlighet att göra detta då ingen av skivans låtar är kortare än 8 minuter. Ändå är bandet som består av instrumentalisten Matthias Sollak och sångaren Michael V. Wahntraum väldigt skickliga på att få låtarna att kännas som i det närmaste utdragna omfamningar. Det som är ”III:Trauma”s styrka är just stämningen. Jag har verkligen inget emot att det vemod som projiceras skivan igenom påminner om så många finska bands tonträff då HARAKIRI FOR THE SKY gör något verkligt eget av sin musik.

För lyssnare av mer traditionell black metal så misstänker jag att ”III: Trauma” inte är tillräckligt trve oavsett vad man nu lägger i det begreppet,  för här finns det gott om extremt smittsamma melodier och en grad av episkhet som jag verkligen uppskattar. Detta känns inte alls konstruerat eller krystat då HARAKIRI FOR THE SKYs musik känns väldigt uppriktig, ja kanske till och med ärlig!

Det finns gott om rejält bra låtar på den här skivan, men jag märker att det är snarare albumet som helhet som imponerar, trots att låtar som Thanatos, The Traces We Leave, Funeral Dreams och avslutande Bury Me verkligen får mig att tända på alla cylindrarna.

Vill du ha en skiva som känns som en enda lång vemodsfylld och känslosam kram från en gammal kär vän som du inte sett på länge, ja då bör du verkligen kolla in HARAKIRI FOR THE SKYs ”III: Trauma”.

Skivor

MURG- Gudatall

Lämna en kommentar

ARTIST: MURG
TITEL: Gudatall
RELEASE: 2016
BOLAG: Nordvis

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Black Metal. När jag tänker på den genren så associerar jag till mystik, smuts, starka känslor. En underström av galenskap och vansinne, och stundtals extrema åsikter och livsåskådningar. Det är med lätthet den genren inom hårdrocken som haft den ”smutsigaste byken” i media, samtidigt som det antagligen är där man funnit personer och band som verkligen förändrat livet för sina lyssnare och följare. Personligen älskar jag bra black metal, men kan egentligen inte med alla dess avarter. Att dyrka djävulen, förkasta mänskligheten och hylla naturen passar mig bra, medan de spår som är suicidala eller högerpolitiska ger mig en sur smak i munnen. MURG skiter fullkomligt i alla sådana traditionella (”true”?) indelningar och lyrikteman. Man förblir anonyma som personer samtidigt som det är en helt uppdiktad verklighet som skildras, även om det inte krävs speciellt mycket fantasi för att föreställa sig vår samtida värld som kört alla resurser i botten och tillbaka till grottåldern. Och det passar så otroligt bra till bandets musik.

”Gudatall” är bandets andra skiva, och den tar vid där debuten ”Varg & Björn” slutade. Musikaliskt är det en aning renare ljudbild, men utan att man gör avkall på den så välbehövliga skitigheten. Spår som Djupt Ner, Där Frosten Inte Biter eller Mästarens Resa I Mörkret är kusligt svåra att skaka av sig, och som helhet är nog ”Gudatall” en starkare platta än den hyllade debuten. Jämnare. Skivan ges ut på pigga Nordvis Records, och det är förstås helt rätt – ett skivbolag som värnar om miljö och tycks fånga upp mycket av det lite oortodoxa inom black metal-världen ska förstås vara hemvist till en av – om inte den – intressantaste black metal-akterna för tillfället. MURG sparkar arsle, på ett bra sätt!