Etikettarkiv: black metal

MURG- Gudatall

ARTIST: MURG
TITEL: Gudatall
RELEASE: 2016
BOLAG: Nordvis

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Black Metal. När jag tänker på den genren så associerar jag till mystik, smuts, starka känslor. En underström av galenskap och vansinne, och stundtals extrema åsikter och livsåskådningar. Det är med lätthet den genren inom hårdrocken som haft den “smutsigaste byken” i media, samtidigt som det antagligen är där man funnit personer och band som verkligen förändrat livet för sina lyssnare och följare. Personligen älskar jag bra black metal, men kan egentligen inte med alla dess avarter. Att dyrka djävulen, förkasta mänskligheten och hylla naturen passar mig bra, medan de spår som är suicidala eller högerpolitiska ger mig en sur smak i munnen. MURG skiter fullkomligt i alla sådana traditionella (“true”?) indelningar och lyrikteman. Man förblir anonyma som personer samtidigt som det är en helt uppdiktad verklighet som skildras, även om det inte krävs speciellt mycket fantasi för att föreställa sig vår samtida värld som kört alla resurser i botten och tillbaka till grottåldern. Och det passar så otroligt bra till bandets musik.

“Gudatall” är bandets andra skiva, och den tar vid där debuten “Varg & Björn” slutade. Musikaliskt är det en aning renare ljudbild, men utan att man gör avkall på den så välbehövliga skitigheten. Spår som Djupt Ner, Där Frosten Inte Biter eller Mästarens Resa I Mörkret är kusligt svåra att skaka av sig, och som helhet är nog “Gudatall” en starkare platta än den hyllade debuten. Jämnare. Skivan ges ut på pigga Nordvis Records, och det är förstås helt rätt – ett skivbolag som värnar om miljö och tycks fånga upp mycket av det lite oortodoxa inom black metal-världen ska förstås vara hemvist till en av – om inte den – intressantaste black metal-akterna för tillfället. MURG sparkar arsle, på ett bra sätt!

Bornholm – Primaeval Pantheons

BORNHOLM - Primaeval Pantheons (2016)ARTIST: Bornholm
TITEL: Primaeval Pantheons
RELEASE: 2016
BOLAG: Massacre Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Amelie

BORNHOLM är ett ungerskt black metal-band som jag bekantar mig med för första gången nu, i och med deras album “Primaeval Pantheons”. Bandet har sina rötter stadigt myllade i traditionell black metal med viss folkmusikinspiration. De har hållit på sedan millenniets början och årets album är gruppens fjärde, det första på Massacre Records. Bandnamnet är för övrigt taget från den danska ön Bornholm vars namn samtidigt står för den infektionssjukdom som först observerades 1933 på just denna ö.

Visst känner vi igen en hel del i BORNHOLMs rätt traditionella melodiska svartmetall men detta förhållande är helt okej när genomförandet är så bra som det är här. Låtar att minnas och återkomma till är förslagsvis de MELECHESH-minnande Runes of Power och avslutande tunga Imperium (Divus Rex), eller varför inte March of Saturn som drar mer åt “pagan”-hållet och Old som tillsammans med flera andra spår känns inspirerad av storheter som norska ENSLAVED.

Traditionellt ja, och kanske inte något särskilt unikt men jag vill absolut framhålla det goda utförandet, snygg produktion och framför allt att detta är en skiva med en rad mycket fina melodier. “Primaeval Pantheons” är ett album jag säkert kommer vilja återkomma till med viss regelbundenhet, företrädesvis när jag vill njuta till just skön melodisk black metal.

Netherbird – The Grander Voyage

netherbird2016ARTIST: Netherbird
TITEL: The Grander Voyage
RELEASE: 2016
BOLAG: Black Lodge

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Amelie

Efter ett par års paus är NETHERBIRD tillbaka, och det med ett verkligt styrkebesked, namngivet “The Grander Voyage”. Bandet startade sin levnads bana år 2004 och känslan har alltid varit att grundarna Nephente och Bizmark har lagt ner själ och hjärta i musikskapandet.  Efter tio år tog bandet således en “paus” – nåja, tre år mellan utgivningen av två fullängdsalbum skulle inte alla band kalla en regelrätt paus, men när de nu själva benämner det så…

Och nu är alltså NETHERBIRD åter i full styrka med sitt fjärde fullängdsalbum, med Bizmark på gitarr, bas och keybord, Nephente självklart som vokalist samt gästtrummande Fredrik Widigs. Live kompletteras bandet med Nord och Tobias Jakobsson på gitarr samt Micke André på bas och Fredrik Andersson (ex-AMON AMARTH) på trummor. Och NETHERBIRD av år 2016 gör mer kraftfull musik än någonsin. Musiken på “The Grander Voyage”, allt skrivet av Bizmark som brukligt, rör sig liksom tidigare obehindrat i gränslandet för olika extreme metal-genrer. Det melodiskt flödande finns kvar, medan de symfoniska inslagen har tonats ner något. Lika fångande melodier som tidigare, men i lite naknare sound. Jag gillar det.

Albumet inleds med en kortare introlåt, Pale Flames On The Horizon, som övergår nästan omärkligt i plattans näst längsta spår, åttaminuters Hinterland. Redan här sätts standard med växlande tyngre partier och vackert gitarrplock. Därpå följande Dance of the Eternals är ett mjukt tvåminuters instrumentalt spår, innan förstasingeln Windwards tar vid. Även nästkommande låt Pillars of the Sky har släppts som singel och detta är ett vackert vemodigt stycke med text om sökande och längtan. Påföljande The Silvan Shrine befinner sig i samma stämningsläge, även om känslan är att det ljusnar något så här när den stora resan närmar sig sitt slut, i alla fall musikaliskt med både pianospel (av Danny Oakhil) och akustisk gitarr. Sista spåret, Emerald Crossroads avslutar resan i samma höga stil som övriga låtar. Stämningsfullt, känslosamt och skärande vackert. Jag blir djupt berörd av musiken likasom av texterna på denna platta.

Lyriken, i allt skrivet av sångaren Nephente, är mörkt och melankoliskt smärtfylld rakt igenom. Det finns en naturlig harmoni i texterna vilket gör att det känns som om stroferna bara legat någonstans och väntat på att plockas upp och presenteras i lämplig musikalisk omgivning. Flödet i konceptalbumets lyrik bidrar till denna illusion av bedräglig enkelhet. Detta är ordkonst. Poesi. Det finns mer av vemod och naturlyrisk känsla, än av det becksvarta mörker man annars alltsomoftast finner i musik av det här slaget. Nephente använder sitt instrument, rösten, i bred variation alltifrån dödsgrowl till black metal-skrik. Ingen egentlig rensång, men med hest viskande stämma i de mer artikulerade partierna, i t.ex. Pillars of the Sky och avslutande Emerald Crossroads.

Vi som följt NETHERBIRDs musikaliska resa under ett antal år kan glädja oss åt återkomsten och hoppas just att bandet med “The Grander Voyage” också bara inlett denna den större resan och att den får fortsätta länge än. Detta är NETHERBIRDs bästa album hittills, med låtar som i stort sett allihop når upp till det allra bästa bandet gjort tidigare (tänk The Weight of Vapour eller A Shadow In the Garden of Darkness). En verklig fullträff av NETHERBIRD denna gång alltså, och det är med uppriktig respekt och glädje jag delar ut en betygsnia för “The Grander Voyage” .