Etikettarkiv: black metal

Skivor

Enslaved – Axioma Ethica Odini

Lämna en kommentar

Enslaved2010ARTIST: Enslaved
TITEL: Axioma Ethica Odini
RELEASE: 2010
BOLAG: Indie Recordings

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Amelie

ENSLAVEDs nya album tar vid där det förra, ”Vertebrae”, slutade och det inledande spåret Ethica Odini känns musikaliskt som en logisk och ganska direkt fortsättning på den tidigare plattans låtar, inte minst den då avslutande The Watcher. Albumet fortsätter i igenkännliga banor, där t ex tredjespåret Waruun växer ut till en mäktigt rytande sång.

Efter de fyra första spåren händer något mer med musiken. Axioma delar i viss mån denna platta i två hälfter. Den sirligt slingrande musiken kring uppläsning av en viskande röst, är i sig ett fint stycke, och den bildar samtidigt en övergång till den del av plattan som visar så tydligt att ENSLAVED ännu inte på något sätt ämnar avstanna i sin utveckling. ”Progressiv” i sin egentliga och ursprungliga bemärkelse är det bästa epitetet för att beskriva bandets musik och dess fortskridande utveckling. Helt opåkallat infinner sig jämförelsen med OPETH upprepade gånger under lyssningen. Trots att banden startat i delvis olika traditioner – svensk döds respektive norsk svartmetall – finns påtagliga likheter.

Det suveräna spåret Giants är kanske, som även låtmakarna Gruttle Kjellson/Ivar Björnson påpekat, det tyngsta ENSLAVED nånsin har gjort och absolut en favorit på plattan att återkomma till gång efter gång. Singular har en bedövande vacker inledning som i mycket, inte minst sånginsatsen av rensångaren/keybordisten Herbrand Larsen, minner om DREAM THEATER.

Albumets titel ”Axioma Ethica Odini” syftar på den nordiska diktcykeln Hávamál, ’Odens sång’, som i sina tidiga latinska översättningar benämns just ’Ethica Odini’ och varifrån mycket av lyrikens tema är hämtat.

Sin musikaliskt progressiva attityd till trots är ENSLAVED ett ganska konservativt band vad gäller distributionen av sin musik. Inte ett fullt spår släpptes till allmänheten förrän strax innan utgivningen, och albumet som helhet ligger varken på bandets sajter eller på Spotify. Det blir med andra ord att gå raka vägen och inhandla plattan. Och att råda till det tvekar jag inte en sekund. ENSLAVEDs elfte fullängdare är just vad man kan både hoppas och önska av ett band, fortfarande i full utveckling på sitt 20:e verksamhetsår. Respekt!

Skivor

Melechesh – The Epigenesis

Lämna en kommentar

Melechesh-10ARTIST: Melechesh
TITEL: The Epigenesis
RELEASE: 2010
BOLAG: Nuclear Blast

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Amelie

Metal med varierande inslag av traditionella instrument finner vi inom skilda subgenrer och språkområden. I olika hög grad återfinns detta t ex hos grekiska ROTTING CHRIST, finlandsvenska FINNTROLL eller varför inte tidiga(?) IN FLAMES.  ”Mellanöstern-black metal” kallar MELECHESH sin musik, grymt tung, trots eller med hjälp av, bidrag från en hel hoper traditionella instrument. Bandets femte giv, “The Epigenesis” härbärgerar bland annat stränginstrument från persisk, indisk, turkisk och assyrisk tradition (t ex baglama, santur, saz, sitar och tanbur), utöver den vanliga sättningen med trummor, bas och gitarrer. Allt strukturerat och utfört med fingertoppskänsla för vad som fungerar väl i sammanhanget, och med snygg och smidig produktion.

Det numera Frankrikebaserade bandet startade 1993 i Jerusalem och liksom sina instrument är också bandets medlemmar bördiga från en rad olika länder. Inspelningen av den nu aktuella plattan valde man att förlägga till Istanbul, staden som historiskt sett är sinnebild för sammansmältningen av väst och öst. Lyriken kretsar kring den summerisk/mesopotamiska mytologiska sfären. Bland annat en del av de gamla berättelserna – du känner till dem – som senare i bearbetad form blivit kända världen över som bibliska historier. Influenserna sträcker sig alltså från Europa och till så långt österut som Indien. Med öron rotade i vår del av världen är det dock lätt att på sin höjd urskilja en bred ”allmänorientalisk” ådra i musiken.

Att jämföra med NILE och ORPHANED LAND ligger nära till hands och vissa likheter finns, musikaliskt och temamässigt. MELECHESHs “The Epigenesis” ger dig chans till ytterligare en mycket trevlig bekantskap med orientaliskt doftande metal.

Skivor

Abigail Williams – In The Absence Of Light

Lämna en kommentar

abigail_williams_2010ARTIST: Abigail Williams
TITEL: In The Absence Of Light
RELEASE: 2010
BOLAG: Candlelight Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Amelie

Det börjar inte alls bra… Att inleda med klock-klang och ”änglakör” skickar signaler om någonting åt det allrasom mest symfoniskt bombastiska hållet, och sätter igång mina egna klockor – varningsklockorna. Dessutom ylande vargar(?) och ett parti stämningsdödande tal mitt i låten. Till att börja med är det svårt att inse att bortom allt detta krafs är Hope The Great Betrayel, öppningsspåret på ABIGAIL WILLIAMS “In The Absence Of Light”, i grunden en riktigt bra låt.

Efter den tveksamma inledningen tar sig plattan dock snabbt och visar sig vara ett utmärkt stycke välproducerad black metal med flera uns melodiösa inslag i vissa låtar, såsom What Hells Await Me, en låt som för övrigt bör kunna fungera i vilka hårdrocksöron som helst och kan rekommenderas som introduktion för den som kanske inte lyssnat till så mycket black metal, men är nyfiken på detta band.

Nordamerikanska ABIGAIL WILLIAMS bildades 2005 och första fullängdsalbumet, ”In The Shadow Of A Thousand Suns” från 2008 var en symfonisk death core/black metal-historia, inte helt utan intresse, men inte alls i klass med nya albumet. Sedan dess har flera medlemsbyten skett och kvar är sångaren/gitarristen Ken Sorceron (numera även gitarrist i belgiska ABORTED) och med sig har han på detta album Ian Jekelis på gitarr och Ken Bedene på trummor. Keyboardisten som tidigare varit så framträdande har helt lämnats utanför. Med “In The Absence Of Light” levererar bandet mer renodlad black metal, med klara influenser från nordisk tradition, samtidigt som det till vissa delar ger associationer till CRADLE OF FILTH, framför allt då Ken Sorcerons röst och sångstil som har en hel del gemensamt med Dani Filths. Albumet är mixat av Peter Tägtgren, vilket säkert bidrar till den kyliga och samtidigt välljudande produktionen.

Det började inte bra, men fortsatte desto bättre, även om jag fortfarande inte förstår hur man tänkte med första låten, och därmed inledningen till hela albumet. En stor otjänst gjorde bandet sig själva när de valde den öppningslåten. Men bortsett från det är “In The Absence Of Light” en alldeles utmärkt platta.