Etikettarkiv: Century Media

Skivor

Adrenaline Mob – Omertá

Lämna en kommentar

AdrenalineMob2012ARTIST: Adrenaline Mob
TITEL: Omertá
RELEASE: 2012
BOLAG: Century Media

BETYG: 5/10
SKRIBENT: Amelie

Inför debutalbumet släppte ADRENALINE MOB den spännande förstasingeln Undaunted, en låt med mängder av känsla och energi. Mike Portnoy som lämnade DREAM THEATER för något år sedan kollaborerar i ADRENALINE MOB med sångaren Russell Allen, även i SYMPHONY X och med sig har de gitarrist Mike Orlando. I livesammanhang har även basisten i DISTURBED anslutit; moderbandet har tagit en paus på obestämd tid.

Förstasingeln från konstellationen, tillika inledningsspåret, är alltså en riktig dunderkaramell med en refräng klistrigare än få. Så det är med intresse och viss spänning jag griper mig an debutalbumet “Omertá”, namngivet efter syditalienska/ sicilianska maffians hederscodex – fundera gärna lite på det valet av titel… – och mina förväntningar kommer otvetydigt på skam. Inledningsspåret Undaunted följs av Psychosane och redan här börjar ointresset hugga tag. Visst är det helt korrekt hårdrock, mycket gitarr och en ganska trevlig refrängslinga, men ack så snart jag tröttnar på formeln.

På samma sätt fortsätter det med låtar som Indifferent, Hit The Wall och Come Undone m.fl., korrekt och duktigt genomfört – men bara så trååkigt. Nej, mer hade jag förväntat mig och detta kan jag inte rekommendera någon. Kompetenta musiker som skapar under sin förmåga ger inget roligt resultat, det är bara att konstatera. Dock undviker man de allra lägsta betygen bara tack vare en enstaka hitlåt och därutöver sin samlade rutin och erfarenhet.

Bästa låt: Undaunted.

Skivor

Caliban – I Am Nemesis

Lämna en kommentar

Caliban-12ARTIST: Caliban
TITEL: I Am Nemesis
RELEASE: 2012
BOLAG: Century Media

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Amelie

CALIBAN – som bäst i sina argaste stunder

“Metalcore innan metalcore var uppfunnet” har sagts om CALIBAN, tyskarna som hållit igång i 15 år och nu re-presenterar sig med sitt åttonde studioalbum. Det får vara som det vill med detta, CALIBAN lyckas i “I Am Nemesis” övertyga mig om sin storhet på ett sätt jag inte upplevt vid tidigare, visserligen ganska sporadiska, lyssningar till bandets musik. Denna gång behövdes dock inte mer än en genomlyssning för att väcka intresset och ju mer jag hör desto fler bitar trillar på plats. I slutänden är detta en rejält hållen, av godbitar fylld och med finess spetsad skiva för alla som uppskattar duktiga musiker och en ilsken nutidsnärvaro.

Sångaren Andreas Dörner sjunger, skriker och vrålar sig igenom de tolv spåren med full känsla, och får dessutom back up av bland andra Mitch Lucker från SUICIDE SILENCE och Marcus Bischoff som vanligtvis gastar i HEAVEN SHALL BURN. Låtarna sjungs genomgående på engelska utom i den alldeles utmärkta, Dein R3Ich, där modersmålet begagnas.

Extra nämnvärda låtar på plattan är utöver Dein R3Ich också lugnare Memorial, urladdningen Deadly Dream och, kanske allra bäst, de två inledande spåren We Are The Many och The Bogeyman. Melodiska partier och grove är gott och väl, men CALIBAN är som allra bäst när de är som allra argast.

Skivor

Asphyx – Deathhammer

Lämna en kommentar

ARTISTpress_cover: Asphyx
TITEL: Deathhammer
RELEASE: 2012
BOLAG: Century Media

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Amelie

Vad finns egentligen att hämta i den holländska extreme metal-myllan i tiden mellan nu – läs HAIL OF BULLETS, och då – läs PESTILENCE? Inte seriöst mycket, förutom nu albumaktuella ASPHYX som måste sägas tillhöra både “nuet” och “dået”. Och över alltihop hittar man en viss Martin van Drunnen…

Med “Deathhammer” släpper ASPHYX sitt åttonde studioalbum, och därmed sitt andra sedan återföreningen 2007. Av ursprungsmedlemmarna från 1987 återfinns i dagens sättning endast trummisen Bob Bagchus, medan vokalisten Martin van Drunnen gjorde sin tidiga insats i bandet 1990-92 och även var den som sjöng på bandets två första albumsläpp. Innan dess hade van Drunnen gjort tjänst i PESTILENCE åren 1987-89 och lagt sång även på det bandets första två skivor, och senare i karriären hittar vi Martin van Drunnen i flera olika konstellationer, och även som sångare på ett svenskt albumsläpp, COMECONs “Converging Conspiracies” från 1993. Numera heter huvudbandet HAIL OF BULLETS, men van Drunnens insats i ASPHYX är definitivt ingenting gjort med halva hjärtat. Det den rösten bjuder oss här är guld.

“Deathhammer” inleds med Into The Timewastes där lyssnaren kastas rakt in i hetsigt tempo och vokalistens dova growl. En hetsighet som därefter i titelspåret ökar till storm. Med neddraget tempo och en pressande tyngd drivs sedan Minefield framåt av van Drunnens röst tillsammans med släpiga gitarrer – detta spår utgör en av plattans höjdpunkter. Sedan böljar dödshammaren vidare med ömsom snabb snärtighet i vissa spår, ömsom dov doomighet i andra, och somliga partier med både snabbhet och släpighet i sig samtidigt, med smattrande trummor över ödesmättat gitarrlir. Martin van Drunnens röst driver och river, dånar och sårar, ibland med en överton som får mig att tänka på Tompa Lindberg och tidiga AT THE GATES.

Detta kan knappast kallas sofistikerat, men ASPHYX har med “Deathhammer” monterat ihop ett album som inte släpper taget i första vändan. Växlingen mellan snabba, intensivt korta dödsdängor och tunga, trögflytande 6-7-minuters malande doom-bestar kulminerar i avslutande rappa Vespa Crabro samt den oss till botten dragandes åttaminuterskolossen . Efter att ha mörbultats med dryga 45 minuter hammare av döds är det svårt att resa sig upp och gå. Jag blir hos ASPHYX en vända till…