Etikettarkiv: Deathgaze

Kardashev – Liminal Rite

ARTIST: Kardashev
TITEL: Liminal Rite
RELEASE: 10/6 2022
BOLAG: Metal Blade 

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

För lite mer än ett år sedan så kollade jag in KARDASHEVs EP ”The Baring Of Shadows”, skivan som egentligen kom ut 2020, men som Metal Blade gav ut ett år senare. Att säga att jag var i det närmaste överväldigad av den skivan är lite av ett understatement, precis som det är ett kanske ett ännu större understatement att skriva att ”The Baring Of Shadows fick mig att längta intensivt efter mer musik från Arizonabandet. EP:n var nämligen alldeles för kort, och det kändes som att bandet bara hade visat en del av sin potential, både känslomässigt såväl som hantverksmässigt.

Som ni förstår av betyget så är detta verkligen fallet. ”Liminal Rites” ligger snubblande nära det högsta betyget vi kan dela ut här på WeRock – hade vi sysslat med decimaler så hade jag lagt till 0.5.

För er som inte var med i förra vändan så lirar KARDASHEV en otroligt intressant blandning av döds, shoegaze och post-metal som de verkligen gör till sin egen. Att det blir ganska många lager i bandets musik kanske avskräcker en del, för det krävs tid att upptäcka och ta in allt det bandet gör på ”Liminal Rite”. Är man å andra sidan redo att faktiskt ge det här albumet ett antal lyssningar så ger det tillbaka i drivor. Är det obegriplig musik som stöter ifrån? Nä, jag blev såld redan vid första lyssningen, och den satte standarden för en rent världsfrånvänd repeatlyssning – jag tror att jag lyssnade på skivan rakt igenom tre gånger – och så hade tre timmar gått. Att lyckas göra en skiva som är så lång, och ändå få den att kännas som att den skulle kunna vara lite längre är något av en bedrift.

Vill man så går det att lyssna på skivan som en sammanhållen berättelse om en man på väg ner i demens som ser tillbaka på sitt liv. Detta parat med musiken lyfter sannerligen upplevelsen av ”Liminal Rite” på ett rent känslomässigt plan, för detta är en känslomässig skiva. Mycket av det har att göra med sångaren Mark Garrett. Han är en sångare som bemästrar alla sina uttryck till perfektion. Det är black metalyl, avgrundsdjupa growl och rensången. Samtliga exekverar han med en förkrossande tydlighet, och på en nivå som får mig att utnämna hans insats här som den starkaste sånginsatsen för hela 2022.

Trodde ni att det var slut där? Nä, ni får ju lägga till resten av bandet också, för är det något som KARDASHEV visar här så är det att samtliga medlemmar drar åt samma håll. Trummisen Sean Lang, som även står för en del spoken word, växlar lika lätt som ledigt mellan blasts till oerhört finkänsligt spel. När vi ändå pratar trummor så måste jag skriva att hans virvel är rena drömmen att lyssna på. Basisten Alex Rieth och gitarristen Nico Mirolla väver sina mattor på ett rent magiskt sätt. Det är hela tiden melodiskt och med sväng de spelar.

Låtmässigt finns här bara höjdpunkter. Det sätt som bandet växlar mellan olika uttryck men ändå lyckas hålla den röda linjen är vad som gör ”Liminal Rite” så bra. Jag känner mig hela tiden både lamslagen av känsla och oerhört omhändertagen när jag lyssnar på den här skivan som kan  vara årets bästa. Kolla in den.

Kardashev – The Baring Of Shadows

ARTIST: Kardashev
TITEL: The Baring Of Shadows
RELEASE: 7/5 2021
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Om ni tycker att den här EP:n verkar bekant så är det för att bandet släppte den redan 2020 på eget förlag, men när nu KARDASHEV har blivit kontrakterat av Metal Blade så ges skivan ut på nytt, med en del som är originalversionen plus låtarna i instrumental version.

På ett sätt är det väldigt lätt att skriva om den här skivan. Ni förstår på betyget att detta är vansinnigt bra, men också svårt för inget jag skriver kan göra musiken rättvisa. ”The Baring Of Shadows” är 4 låtar, i stort sett fulländad,  musik och den enda anledningen till att jag inte drämmer i med högsta betyg är att de instrumentala låtarna inte fyller någon som helst funktion då en oerhört tung anledning till att jag gillar skivan så mycket är sångaren Mark Garretts rent straffande vokala insats.

Här har vi en sångare som klarar det mesta – det avgrundsdjupa growlet – men också har en vansinnigt imponerande brett i sitt rena register. Hans sång berör så oerhört djupt i samtliga låtar att jag har brustit ut i gråt flertalet gånger under lyssningarna.

Genremässigt har KARDASHEV, som för övrigt har tagit sitt namn från den sovjetiske astrofysikern Nikolai Kardashev, rört sig från deathcore på sin hittills enda fullängdare, ”Peripety” (2015), till att blanda in mer post-metal och shoegaze vilket fungerar som en förbryllande bra kombination. Sömlöst går bandet från blastande till skir musik och ibland till och med i kombination vilket sannerligen får de känslomässiga bråddjupen att öppna sig alltmer.

Framför allt känner jag att KARDASHEV är ett band som inte bara levererar på det vokala planet. Nico Mirolla på gitarr, Alex Rieth på bas och Sean Lang på trummor bländar både enskilt på sina instrument, men summan blir större än delarna  och utväxlingen blir i stort sett fulländad. Jag längtar redan efter mer musik från det här bandet.