Etikettarkiv: doom metal

Amorphis – Skyforger

ARTIST: Amorphis
TITEL: Skyforger
RELEASE: 2009
BOLAG: Nuclear Blast

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Finska AMORPHIS är en ny bekantskap för mig, första mötet med bandet var genom föregångaren till ”Skyforger”, 2007 års ”Silent Waters” – en skiva som med sin majestätiska, melankoliska metal gav mersmak. Och glädjande nog gör inte ”Skyforger” mig besviken. Musiken är verkligen fokuserad och ligger på en hög och jämn nivå – de två inledande låtarna Sampo och Silver Bride är klockrena hits med refränger som jag gillade från första genomlyssningen. AMORPHIS är inget supertekniskt band, men de vet vad deras starka sidor är och lyckas renodla dessa tillräckligt ofta för att jag ska rysa av välbehag av snygga harmonier eller ett ackordbyte vid exakt rätt tillfälle som gör att en låt lyfter sig från betyget ok till fantastiskt.
AMORPHIS har lyckats med att smida ett eget sound, utan att det för den sakens skull saknas influenser. Jag hör spår av den tunga melankolin med avsändare HIM, men också spår av svenska OPETH i exempelvis den tunga Majestic Beast då Tomi Joutsens growl försätter mig i extas. Bandets samspel, i den mån man nu kan bedöma detta i dagens fragmentiserade inspelningssituationer, är bra med ett väldigt solitt komp från Jan Rechberger på trummor och Niclas Etelävuori på bas. Gitarristerna Esa Holopainen och Tomi Koivusaari tuggar på och väljer sina tillfällen när de blixtrar till. Ska jag hitta något att anmärka på är det keyboardisten Santeri Kallios val av ljud emellanåt. I övrigt gör han ett mycket bra jobb att lägga in sina stämmor på ett synnerligen förhöjande sätt.
”Skyforger” har naturligtvis som de flesta skivor sina svaga stunder, som exempelvis From The Heaven Of My Heart vilken jag tycker är lite för mjuk för att passa mig, men som helhet håller ”Skyforger” en hög och framför allt jämn nivå väl i paritet med bandets andra alster.

Paradise Lost – In Requiem

ARTIST: Paradise Lost
TITEL: In Requiem
RELEASE: 2007
BOLAG: Century Media

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Holma

Som Simon & Garfunkel en gång skrev, Hello darkness my old friend… Litegrann minner känslan då man lyssnar på nya PARADISE LOST-albumet ”In Requiem”, det elfte i ordningen, om ett kärt gammalt återseende, denna gång i de mörkare kvarteren. Med tonvikt på gammalt återseende. För det senaste decenniet har PARADISE LOST inte förgyllt speciellt många spellistor. Kräftgång är ett ord som osökt dyker upp.

Nu låter det tungt, tungt och tungt. Tänk ”Draconian times” eller ”Icon” men med fräschare och mer uppdaterat sound. Nick Holmes låter på sina ställen som en James Hetfield med mer djup, och mr Mackinthoshs gitarrslingor är åter patenterat omväxlande vackra och omväxlande blytunga. Heck, det är både growl och thrash-tugg på några ställen!

Som det stora PL-fan jag varit sedan 1991, då den eminenta och stilbildande ”Gothic” släpptes, så är det här en comeback att glädjas åt. Jag har inget mot den elektroniska postmoderna Depeche Mode-liknande stil man varit inne och sladdat på, men det finns massor av band som gör just detta betydligt bättre än Paradise Lost. Nej, kalla mig konservativ men visst fan är det så här grabbarna skall låta. Comebacken är storartad, betyget blir högt. Och det är närmare en pinne upp en än ner. Prozak to the people!