Etikettarkiv: heavy metal

Skivor

Bloodkill – Throne Of Control

Lämna en kommentar

ARTIST: BLOODKILL
TITEL: “Throne Of Control”
RELEASE: 2021
BOLAG: Självutgiven

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Mumbai Thrash Metal. Det är vad man får upp i referensbeskrivningen om man söker på BLOODKILL och deras självutgivna debut “Throne Of Control”, och det är inte fel. Detta är nämligen i alla fall initialt en platta som onekligen för tankarna till KRYPTOS, det förmodligen bästa thrash metalbandet Indien har att bjuda på, även om BLOODKILL spelar musik mer uppblandad med klassisk heavy metal. Hur som är det rakt på sak, okonstlat och med ett bra driv.

Öppningen är stark. Inledande Blindead Circus kittlar fint, och Falce Face slår hårt. Tyvärr är bandets 33 minuter på denna debutplatta ändå lite för mycket för att de ska hålla fanan lika högt hela vägen, och mittsektionen av skivan drar ner lite av helheten. Låtar som Unite And Conquer och Horrorscope har tuffare titlar än kvalitet, och det är inte förrän i slutet det lyfter igen. For I Am The Messiah har en riktigt cool sångstart (kolla den inlagda videon nedan) och ett bra thrash/heavy-driv, medan avslutande titelspåret spelar mot det episka. Mer av det nästa gång, tack. BLOODKILL är lovande ändå, och vill man ha något utanför “mainstream” och det vanliga så är det helt klart ett tips värt att kolla. En debut med mersmak, kort och gott!

Skivor

Stallion – Slaves Of Time

Lämna en kommentar

ARTIST: STALLION
TITEL: Slaves Of Time
RELEASE: 2020
BOLAG: High Roller Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Tyska STALLION besjunger under de första fyra låtarna hur det är att spela i ett heavy metal-band. Det handlar om att väcka monstret för en livespelning utan nåd, peppen att komma till en ny stad i samband med turné och att satsa allt. Låttitlarna på dessa fyra spår är således Waking The Demons, No Mercy, Time To Reload och All In. Det är, kort sagt, inte speciellt komplicerat eller avancerat vare sig det gäller lyrik eller musik och det är inte utan att man kan dra lite paralleller till vårt svenska BULLET. Heavy metal och livsstilen blir liksom ett självändamål, och ibland är det precis vad doktorn ordinerar.

STALLION består av Pauly (sång), Äxxl och Clode (gitarr), Stämpfe (bas) samt Aaron (trummor), och de ser på promobilderna ut på pricken som du kan tänka dig; en korsning mellan RUNNING WILDs Rock’n’Rolf i unga dar och halva publiken på valfri rockfestival. Jag gillar det, för ska man spela musik med lika delar nitar, V-formade gitarrer och svett så är det bäst att det är äkta och inte blir parodi. Och STALLION är äkta, från start till mål på “Slaves Of Time”.  Allra bäst är faktiskt halvballaden Die With Me, en låt som känns rätt tafflig första gången man hör den – speciellt i början – men växer till ett urstarkt epos.

Är du på humör för hårdrock som hyllar hårdrock så är STALLION ditt soundtrack!

Skivor

War Dogs – Die By My Sword

Lämna en kommentar

ARTIST: WAR DOGS
TITEL: Die By My Sword
RELEASE: 2020
BOLAG: Fighter Records

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Åhhhh… det här kunde ha blivit så jäkla bra!

Spanska WAR DOGS spelar klassisk hårdrock, NWOBHM, och de har rönt hygglig med uppmärksamhet i denna skribents sociala nätverk med sin debut “Die By My Sword”, en platta som går rakt på sak utan krusiduller. Det är en fin skiva och en lovande debut, men det bestående intrycket av den här plattan är lik förbaskat att det är bra… men kunde varit fantastiskt – och allt är sångaren Aberto Rodriguez fel.

Sjysst?

Inte mycket, men faktum kvarstår: detta är en fin platta där gitarrspelet (Eduardo Antón och Enrique Mas)  bjuder på fina melodier och tvillingspel, basspelet (Manuel Molina) stundtals galopperar som den mest ystra Steve Harris-basen medan trumspelet (José V Aldeguer) är effektivt och svängigt. Låtarna är dessutom bra, där spår som Master Of Revenge, Castle Of Pain eller Gorgon Eyes är fina saker. Prblemet är bara att efter ett par fem-sex varv med “Die By My Sword” så inser man att det hela är rätt platt, och det beror på att sången över tid är för tråkig. Ovarierad, monoton och ganska banal. Och det är verkligen synd, för med en siren av toppklass bakom mikrofonen så hade WAR DOGS varit ett av Europas mest intressanta band framöver.

Nu?

En okej debut som mest blir trevande, och som kräver ombyggnation eller enorm utveckling för att blir riktigt spetsig framöver.