Etikettarkiv: Hot or Not 2024

Listor

Hot or not? – Augusti 2024

Lämna en kommentar

Att få utbyta tips och tankar kring ny musik är alltid ett sant nöje för musiknördar. Därför kör vi på WeRock varje månad en spaningsrunda bland nysläppt material, och plockar några potentiella russin ur kakan.

Dock är det ju inte givet att alla alltid är överens om vad som är bra, så frågan som måste ställas är uppenbar: Briljant eller stenkol? Svängigt som satan eller guuud så tråkigt?  Smält stål eller ljummen folköl? Helt enkelt… HOT OR NOT?

LÅT: Shadows
ARTIST: Deliver The Galaxy
VALD AV: Amelie

Martin: Nja, helt tokigt är det inte. Men jag har aldrig varit, och kommer sannolikt aldrig att bli, ett fan av voiceovers i låtar. Så inledningen sänker helhetsbetyget för mig i alla fall. Refrängen är väl inte helt avig, men lite ljummen?  Överlag får jag känslan av att detta är ju inte direkt dåligt, men inte heller nåt som får pulsen att rusa hos mig. Ljummet.
Robert: Det här är spännande tycker jag. Bra djup, kontraster mellan det melankoliska och drivna. Möjligen kan kan tycka det blir lite …ryckigt?… ibland, men det är petitesser. DELIVER THE GALAXY är en ny bekantskap för mig, och något jag kommer kolla in mer!
Fredrik: Via den här låten, som precis likt bandet som helhet var en ny bekantskap för mig, upptäckte jag tyskarnas andra färska (och lite råare) singel Live.Die.Repeat, och för detta är jag synnerligen tacksam. Den låten är enkelt en av årets bästa så här långt! Men nu snackar vi förstås Shadows. Som, även om den inte når riktigt samma svindlande höjder, också den är glödhet. Den lugna inledningen håller på för länge, men sen är kombinationen av vacker, spröd melankoli och rå, rivig desperation kalasfin. Hoppas verkligen på fullängdare i år, det luktar årsbästalistan lång väg!

LÅT: Hostage
ARTIST: Fit For An Autopsy
VALD AV: Fredrik

Amelie: Det händer mycket under låtens 4:40 minuter. Och sånt kan ju vara positivt. Här känns det mer splittrat för mig tyvärr och jag får inget grepp om låten alls. Ganska svalt.
Martin: Fruktansvärt tungt, och bra! FIT FOR AN AUTOPSY har ju dykt upp här innan, och när de låter så här gör det alls inget. Älskar produktionen som fan! Bra atmosfär, och snyggt gitarrspel gör att jag går igång på detta, trots att låten är lite alibi-artad i refrängen. Varmt!
Robert: Älskar när FIT FOR AN AUTOPSY går på tyngd och kross, det är då de är som allra bäst. De tekniska döds-delarna och när de svävar lite i refrängerna är helt okej de med (stundtals tänker jag på KILLER BE KILLED) men tilltalar mig inte riktigt lika mycket som när jag ligger under stenkrossen. Långsamt. Tungt. Hett detta!

LÅT: §1
ARTIST: Opeth
VALD AV: Martin

Robert: Måhända är det törsten av nytt med OPETH i kombination med att Åkerfeldt growlar igen, men visst välte låten §1 allt över ända när den släpptes som från ingenstans. Och ny platta snart också – what’s not to like? Inte mycket, men… med ett knippe varv och den initiala lystern avtagande ska man ändå vara nykter: detta är INTE det bästa bandet släppt i låtväg. Det säger kanske ingenting då detta fortfarande är rykande hett. Det säger kanske mer, speciellt om verkshöjden dessa herrar besitter?
Fredrik: Det är ju svårt att inte gilla OPETH, då den högstanivå bandet besitter är monumental. Här måste en ärlig bedömning dock konstatera att det blandas och ges. Mycket av låten är riktigt, riktigt bra, men mellanpartiet med tickande klockor och ganska planlöst flum tar ner helheten ganska påtagligt. Men visst, fortfarande mer varmt är kallt.
Amelie: Jo, men visst är det OPETH och gott så. Men detta gör mig inte direkt lycklig och jag känner mig inte så super-pepp inför kommande albumsläpp som jag önskat. Varmt men inte så hett som jag kanske hoppats på.

LÅT: I Am Death
ARTIST: Bloodstain
VALD AV: Robert

Fredrik: När riffandet drar igång låter det som något taget direkt från METALLICAs ”Ride The Lightning”-platta, om än med en snäppet vassare trummis här). Charmigt, och överlag så finner jag till min förvåning att jag tycker detta är ganska tralligt. Sen är den nasala sången i verserna mer än lovligt enerverande, det kan jag inte blunda för. Ljummet.
Amelie: Thrashig heavy metal i traditionell stil. Absolut dugligt att lyssna på men jag går hellre till originalen än detta. Ljummet.
Martin: Fler som får vibbar av METALLICA och MEGADETH? Nu behöver detta inte vara nåt dåligt, men det kanske blir lite väl övertydligt att BLOODSTAIN uppskattar thrash-nestorernas musik? Bra driv dock, och fint gitarrspel. Produktionen är en dröm. Inget att skriva hem till föräldrarna om, men klart underhållande i stunden. Varmt mot kokande.

Listor

Hot or not? – Juli 2024

Lämna en kommentar

Att få utbyta tips och tankar kring ny musik är alltid ett sant nöje för musiknördar. Därför kör vi på WeRock varje månad en spaningsrunda bland nysläppt material, och plockar några potentiella russin ur kakan.

Dock är det ju inte givet att alla alltid är överens om vad som är bra, så frågan som måste ställas är uppenbar: Briljant eller stenkol? Svängigt som satan eller guuud så tråkigt?  Smält stål eller ljummen folköl? Helt enkelt… HOT OR NOT?

LÅT: Hin Helga Kvöl
ARTIST: Sólstafir
VALD AV: Amelie

Martin: Älskar produktionen! Härligt organisk och ja, jordig. Desperationen är påtaglig, men kanske lite tillbakadragen än hur det brukar låta om islänningarna? Men det är mer pang på rödbetan än vanligt. Stämningen finns här, men detta är en ruggigt effektiv låt – omgångens starkaste – som gör att jag längtar efter att höra mer. Hett!
Robert: DRA MIG BAKLÄNGES! Det här trodde jag inte, islänningarna i SÓLSTAFIR har i mitt tycke varit på nedåtgående trend sedan ”Svartir Sandar” (2011) utmärkta ”Ótta” (2014) och försvunnit ut i en meningslös gegga – och så kommer detta och väler saker över ända!? Ruskigt stark låt, komplett med SLAYER-ripp off i sticket i mitten – något man aldrig trodde man skulle skriva om detta band – så är det bara att kapitulera. Hetare än lava!
Fredrik: Bra växelverkan mellan stämningsfullt lugn och vilt svingande mangel, och sen en sånginsats ovanpå det som osar av rå desperation och trasiga själar. Som en ångvält av ångest i trehundra kilometer i timmen. Ursäkta franskan, men detta är genuint överjävligt bra! Ledigt omgångens starkaste nummer, detta.

LÅT: The Flood
ARTIST: In Hearts Wake
VALD AV: Fredrik

Amelie: På rätt humör och rätt tid på dygnet kan jag gilla det här upptäcker jag. Men efter ett antal lyssningar flyter låten ihop till en slät massa med ett rätt trist talat inslag mitt i. Svalt.
Martin: Innehåller allt som en metalcore-låt ska. Gillar man genren så kommer man äta detta med sked. För min del skaver det fel, för det blir attans så tryggt och, ja, tråkigt. Kallt.
Robert: Detta är inte dåligt. Allt du vill ha av nu-metal/metal core, och skönt ilsket. Det är bara det att… i denna omgångs sällskap står det sig lite slätt. Ljummet?

LÅT: Kerernas Törst
ARTIST: Vanhelgd
VALD AV: Martin

Robert: VANHELGD är bland det finaste vi har i svensk nutida dödsmetall, och därtill ett band med unikt anslag såväl musikaliskt som textmässigt. Inte blir man besviken av detta om man gillar bandets dystopiska ångest, men: är inte produktionen lite skral? Kanske börjar mina öron bli gammal, men nog brukar väl döden serveras med mer fläsk och tryck i ljudbilden..?
Fredrik: Rent kompositions-mässigt ganska svulstig döds med tydliga drag av black metal, och det finns nog något där egentligen. Men produktionen förstör tyvärr detta för mig. Vääääldigt lo-fi, burkigt och grötigt ljud, som till slut gör mig mer irriterad än något annat. Det känns som att det finns en bra låt där någonstans – men då hade jag ju velat få lyssna på den på riktigt, också… Tyvärr kallt, således.
Amelie: VANHELGD från Mjölby, inte totalt okänt namn för mig men jag inser att jag lyssnat alltför lite på detta finfina svenska dödsmetallgäng. Kerernas Törst är allt vad jag kan önska av en death metal-dänga och framförs dessutom på svenska vilket alltid är extra kul. Riktigt hett!

LÅT: Fire Will Reign
ARTIST: Thermality
VALD AV: Robert

Fredrik: Riktigt nice melodeath-riff á la Göteborg i inledning, som ger mig ett tämligen brett leende. Fortsättningen är alls inte oäven, men över tid tappas ändå lite av förmågan att engagera. Således stannar THERMALITYs bidrag vid att vara ett habilt men inte häpnadsväckande nummer, som vänner av västkust-soundet mer sannolikt kommer att gilla än inte gilla. Hyggligt varmt, ändå.
Amelie: Kollega Martin säger nedan på pricken det jag tänker om parallellerna med ett av de största banden i genren. Låten i sig själv är dock riktigt fin och framförandet högst njutbart. Värmer gôtt.
Martin: Ah, DARK TRANQUILLITY! Nä, nu är jag elak men tanken slår mig flera gånger att detta låter som DT, och det är ju trevligt. För stunden i alla fall, för det är lite för hemtamt för att det ska fastna. En trevlig förfestlåt, men inte så mycket mer. Ljummet.

Listor

Hot or not? – Juni 2024

Lämna en kommentar

Att få utbyta tips och tankar kring ny musik är alltid ett sant nöje för musiknördar. Därför kör vi på WeRock varje månad en spaningsrunda bland nysläppt material, och plockar några potentiella russin ur kakan.

Dock är det ju inte givet att alla alltid är överens om vad som är bra, så frågan som måste ställas är uppenbar: Briljant eller stenkol? Svängigt som satan eller guuud så tråkigt?  Smält stål eller ljummen folköl? Helt enkelt… HOT OR NOT?

LÅT: Teenage Rebel
ARTIST: Nestor
VALD AV: Robert


Martin: Mina känslor kring NESTOR är väl kända efter min grovt entusiastiska recension av ”Teenage Rebel”. Detta är helt enkelt totalt oemotståndligt bra. När retro görs på detta kärleksfulla sätt med koll på detaljer som gäller de flesta av aspekterna av dylik musik, ja då går jag upp i brygga. Hetare än lava.
Amelie: Alltså detta är inte min musik alls. Den här typen av nostalgi gör mig mest trött och jag kan alls inte instämma i hyllningskören från vissa av kollegerna. Samtidigt en ganska okej låt när sommarkänslan sätter in. Någorlunda ljummet ändå.
Fredrik: En fifty-fifty-grogg på AOR och poprock á la 80-talet, garnerad med en rejäl skiva Bruce Springsteen. Lätt och luftig, påtagligt elegant, och lite som Jorden beskrivs i ”Liftarens Guide Till Galaxen” – i stort sett menlös… Nej, men skämt åsido, det här är väl ganska trivsamt, och gitarrsolot är jättesnyggt. Men genuint engagerande blir det dock aldrig.

LÅT: Decode
ARTIST: Octohawk
VALD AV: Fredrik


Amelie: Tidigare för mig helt okänt norskt band som spelar en progressiv metal med växlande inslag. Det hinner hända mycket på låtens åtta minuter. Riktigt, riktigt bra detta men ett spår av detta slag räcker gott för mig märker jag när jag lyssnar igenom hela nya plattan. Låten i sig är dock varm mot det riktigt heta.
Martin: Finns mycket att gilla här – gitarrspelet är riktigt bra, sången också. Trumspelet är när trummisen får fria händer är helt fruktansvärt. Trumfill som känns frikopplade från resten av musiken, nja, det sänker betyget rätt rejält för mig är jag rädd. Dessutom funkar inte trummornas plats i ljudbilden. Ljummet? Ja, det får det nog bli. Jag är inte sugen på att höra mer i alla fall.
Robert: Jag gillar det här!  Det är relativt ”konstnärligt” och ”svårt”, men med precis lagom svärta och smuts för att behålla cred. Möjligen är det aaaaaningen långt, men det är petitesser i sammanhanget, denna första kontakt (för min del) med OCTOHAWK lovar gott!

LÅT: To See Death Just Once
ARTIST: Ulcerate
VALD AV: Martin


Robert: ULCERATE skojar såklart inte. Det är inte deras stil. Relativt tekniskt avancerad döds som kräver lyssnarens engagemang, men utan att bli… teknifierat till olyssningsbarhet. Bra grejer detta, och i kontrast till övriga låtar på junilistan för Hot or Not står det ut extra mycket. Hett!
Fredrik: Lite halvtam inledning, men sedan väller mörkret och desperationen in på ett fint sätt. Intensivt, men inte utan viss elegans trots ofta rätt rått blastbeat-manglande. Aningen kaosartat i överkant i vissa delar, men överlag vass och stark black metal med teknisk verkshöjd. Gillar detta!
Amelie: Detta är inget man hastar igenom. Bandets tekniska dödsmetall kräver sitt lyssnande, både mentalt och uthållighetsmässigt – låtarna på senaste albumet snittar på dryga åtta minuter – men ger också mycket tillbaka till den tålmodige. Jag kommer uppsöka ULCERATE igen så snart nya albumet ”Cutting the Throat of God” snart släpps digitalt. Omgångens hetaste!

LÅT: One
ARTIST: Apocalyptica
VALD AV: Amelie


Fredrik: Jag vill ju så gärna gilla detta! Konceptet APOCALYPTICA är ascoolt, och James Hetfield är ju… James. Jag gillar att de verkligen har fått ”One” att låta som ett klassiskt stycke i original i de instrumentala bitarna, men spoken word-grejen känns mest krystad, pretto-skitnödigid och ganska tafflig. De stråksvingande finnarna (och METALLICA med, för den delen) har gjort så oändligt mycket bättre än detta, så tyvärr, detta går bort. Svalt med dragning mot ännu kallare….
Robert: Första varvet med den hår låten var mina tankar att ”wow, det här var häftigt”. Andra varvet fann jag mig peta lite på snabbspolnings-knappen eftersom det inte var lika intressant när man hört det förrut. Tredje gången hamnade fingret på hoppa till nästa spår-knappen. Fjärde gången spellistan rullade startade jag inte låten alls. Märkligt. Detta är riktigt häftigt, men bara en gång – sen går det från hett till fullständigt iskallt?
Martin: Mycket intressant nytolkning av en väl spelad, (sönderspelad?) dunderklassiker. Jag gillar detta som fan – det känns som något av det mest intressanta APOCALYPTICA gjort faktiskt. Det är kusligt, omstörtande och känns både fräscht och hemtamt. Att man fått med Hetfield är extra episkt! Skållhett!