Etikettarkiv: Metal Blade

Aeon- Path Of Fire


ARTIST
: Aeon
TITEL: Path Of Fire
RELEASE: 2010
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Grabbarna i AEON gillar inte att ligga på latsidan: förutom AEON återfinns medlemmarna i band som DARK FUNERAL, SANCTIFICATION, SOULDRAINER och DEFACED CREATION för att nämna några.

Finkänslighet får ni leta efter någon annanstans än på AEONs plattor – med låttitlar som Forgiveness Denied, I Will Burn, Abomination To God förstår man rätt snabbt varthän det barkar.

Vi pratar om riktigt skitigt brutal death metal och det är plattan i mattan från första stund – jag är både utmattad och upprymd redan efter tre låtar. Gosse vad det manglas! Om bandet har gett sig den på att göra en brutal samling låtar kan jag bara säga – grabbar ni har lyckats med råge!

Det är bitvis rent påfrestande att ta in denna brutalitet – det finns i sann brutalistisk anda inga lugna stunder på ”Path Of Fire”. Trummisen Nils Fjellström (vars superkrafter bakom trummora torde vara välkända vid det här laget efter senaste DARK FUNERAL-plattan) bombarderar sin virveltrumma med en sådan mängd blastbeats att det nästan är fog för att starta en förening för stukade trumskinn med Fjellströms dito som ordförande. Att vi har att göra med riktiga knäckare på att lira metal råder det inte någon tvekan om. Solot i Liar In The Name Of God som tar sin början 2:42 in i låten är det bästa jag hört under 2010. Utan att överdriva har jag lyssnat enbart på det solot runt 40 gånger. AEON är ju såklart så mycket mer än ett mycket väl exekverat solo – att vara traditionell behöver inte innebära en nackdel när man lirar som detta gäng gör. Det som i mina öron skiljer bandet från mängden är den väldiga råhet bandets musik bjuder på – det är ondskefullt och stenhårt till max, och gillar man sin death metal riktigt mörk, rå och brutal med old school-mentalitet kommer man verkligen gå igång på ”Path Of Fire”. Gillar man inte detta gör man klokt i att hålla sig borta – väldigt långt borta.

 

Brain Drill – Quantum Catastrophe

ARTIST: Brain Drill
TITEL: Quantum Catastrophe
RELEASE: 2010
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Det här är en platta som gjord för oss som gillar teknisk dödsmetall med avsevärda inslag av grind. Om man varit bekymrad över att BRAIN DRILL skulle ha mesat till sig sedan debuten ”Apocalyptic Feasting” kan jag bara säga att de fortfarande har aggressiviteten uppskruvad till max.

Musiken väller ut som en flod av lava redan från starten och tar, precis som med debuten, en god stund att komma in i och smälta. Precis som med föregångaren är spelet en ren uppvisning i teknik och bländar i alla fall mig storligen. Ron Casey är mannen bakom en av de absolut värsta uppvisningarna i tekniskt trumspel helt i paritet med exempelvis Brad Fickeisen (ex-THE RED CHORD), som jag hört detta år. Vilket naturligtvis är helt i sin ordning då BRAIN DRILLs musik verkligen står och faller med trummisen. Strängbändarna i form av gitarristen Dylan Ruskin och bassisten Ivan Munguia visar också på en våldsam skicklighet med helt sinnesjuka övningar som får mig att tappa hakan. Steve Rathjenskriker/growlar också han med en inlevelse som matchar både hans medmusikers lir och låtmaterialet mycket bra.

Det som BRAIN DRILL har förbättrat sedan debuten är produktionen. Speciellt trumljudet på ”Apocalyptic Feasting” var supertriggat, och visserligen är fortfarande bastrummorna så även på ”Quantum Catastrophe” men övriga trummor låter så mycket naturligare än på debuten. Produktionen är som helhet mycket matigare och fetare – gitarren låter verkligen brutalt bra, men jag hade gärna sett att basen kommit fram ytterligare något mer än vad den gör.

Låtmässigt känner jag igen mig från ”Apocalyptic Feasting” men låtarna på ”Quantum Catastrophe” är mer genomtänkta än till att bara vara rena uppvisningar i tekniskt spel. Monumental Failure har redan seglat upp som en favorit ända sedan jag hittade låten på YouTube, men här finns såklart så mycket mer godis att hämta – titellåten exempelvis som är en för döds/grindband rejält lång njutningslyssning som klockar in på 16 minuter!

Det är riktigt kul att höra ett BRAIN DRILL som har höjt sig flera snäpp, framför allt låtskrivarmässigt, och som bjuder på en makalös audiell nedsänkning i ett ljudinferno som inte gör mig besviken. Gillar man verkligt extrem döds/grind bör man kolla in ”Quantum Catastrophe”.

Aeternam – Disciplines of the Unseen

Aeternam - “Disciples of the Unseen”ARTIST: Aeternam
TITEL: Disciplines of the Unseen
RELEASE: 2010
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 5/10
SKRIBENT: Shadows

AETERNAM är ett kanadensiskt metalband som nu släpper debuten ”Disciples of the Unseen”. Bandet ligger på Metal Blade och skivbolaget skriver i promoutskicken att bandets musik passar fans av bland annat BEHEMOTH och NILE. Det är alltså death metal vi pratar om, och om det är något som i någon mån skiljer AETERNAM från andra band inom genren är det bandets influenser från mellanöstern. Det kan låta lite konstigt att ett kanadensiskt band spelar döds med inslag från mellanöstern men det är väl egentligen inte konstigare än amerikanska NILEs fascination för Egypten. Dessutom har AETERNAMs sångare Ash rötter i Marocko.

”Disciples of the Unseen” är bandets debut och även om man inte har läst skivbolagets information tar det inte många sekunders lyssning för att höra likheterna med ovan nämnda BEHEMOTH och NILE. Det är kanske inte lika hårt och brutalt som NILE eller lika mörkt som BEHEMOTH. Snarare är det lite mer melodiskt och atmosfäriskt. Likheten med framförallt BEHEMOTH kan dock inte nog betonas. På skivans tio låtar växlar bandet mellan å ena sidan det finstämda och andra sidan fullt ös med blast beats. Ofta växlar det dessutom flera gånger i samma låt. Influenserna från mellanöstern är genomgående men de tar inte överhanden. Ofta märks de tydligast i inledningen eller avslutningen av låtarna. Undantaget är inledande instrumetala Ars Almadel med tydliga gregorianska inslag samt lugna akustiska Iteru som mitt i skivan erbjuder en paus från manglet.

Trots att detta är bandets debut känns skivan mogen. Produktionen på skivan gör dock tyvärr att trummorna bitvis låter ganska livlösa och programmerade. Precis som Metal Blade skriver kan AETERNAM vara något för dig om gillar NILE eller kanske framförallt BEHEMOTH. Även fans av annan death metal kan nog hitta något på ”Disciplines of the Unseen” som de gillar. Problemet med skivan är den stora likheten och jämförelsen med BEHEMOTH. Tyvärr har AETERNAM ganska långt upp till de polska förebilderna, och varför lyssna på den sämre kopian när originalet släppt så många bra album? Med detta sagt är det dock inget dåligt album de släpper ifrån sig och det kommer nog att hitta sina lyssnare. Till nästa skiva kan man bara hoppas att bandet utvecklats och i större utsträckning hittar sin egen nisch.

/Shadows