Etikettarkiv: power metal

Sunburst – Fragments Of Creation

ARTIST: Sunburst
TITEL: Fragments Of Creation
RELEASE: 2016
BOLAG: Inner Wound Recordings

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag behöver inte ledas in i frestelse – jag kan gå själv som Oscar Wilde sade. Det är väldigt lätt att falla för svårt sympatiska SUNBURST från Grekland, då det här bandet lirar med en så frisläppt spelglädje att det är omöjligt att hålla emot.

SUNBURST är ett sidoprojekt för Gus Drax som annars bänder strängar i SUICIDAL ANGELS som ni kanske har hört talas om om ni gillar thrash. I vilket fall, SUNBURSTs mer än lovligt habila power metal med vissa progressiva inslag är i flera instanser helt otroligt bra. Visst, Gus Drax synnerligen drivna gitarrspel tillåts ta mycket plats vilket är mest på gott då han är en väldigt skicklig gitarrist. Men likt Romeo i SYMPHONY X har han vett att hålla igen när det behövs för att inte ta över låtarna fullständigt. I just detta fall är detta väldigt bra för “Fragments Of Creation” är sannerligen en skiva som skämmer bort lyssnaren med bra och välskrivna låtar som känns fräscha.

Kolla bara in finfina Beyond The Darkest Sun som har en väldigt bra tonträff, ett episkt anslag och, ja exakt, ett väldigt njutbart gitarrspel. Genomgående lyckas SUNBURST bygga in så mycket hooks i sin musik att det är hart när omöjligt att inte börja stampa foten och nicka uppskattande.

Vill du ha en i stort sett genomgående positiv platta är “Fragments Of Creation” en skiva som är väl värd att kolla in.

Serious Black – Mirrorworld

Serious Black MirrorworldARTIST: Serious Black
TITEL: Mirrorworld
RELEASE: 2016
BOLAG: AFM Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Märkligt nog har SERIOUS BLACKs debut “As Daylight Breaks” som släpptes förra året fått ett försvarligt antal spelningar den senaste tiden. Jag tycker att det är en riktigt trevlig skiva som jag gärna återkommer till då jag vill ha musik som är välskriven, habilt framförd och som verkligen uppfyller mitt behov av melodier.

SERIOUS BLACK gillar uppenbarligen inte att ligga på latsidan, för nu föreligger “Mirrorworld” redo att släppas.

Power metal som genre betraktat är ju inte en genre där speciellt mycket förändringar kan skönjas. Så inte heller här, men det spelar inte speciellt stor roll. Ett oeftergivligt krav på att skriva bra låtar som gärna inbjuder till allsång  och taktfast stampande existerar dock.

Spontant tycker jag att “Mirrorworld” är aningens svagare än “As Daylight Breaks”, men här finns fortfarande gott om riktigt bra låtar. Inledande As Long As I’m Alive är en klassisk power metallåt. Den har ett fint mäktigt intro innan tempot skruvas upp. Urban breed (ja, han insisterar på att stava sitt efternamn med små bokstäver) som kanske fler känner igen då han har ett förflutet i BLOODBOUND och TAD MOROSE sjunger fint. Han har det rätta klippet i stämman som jag verkligen uppskattar.

Det gäller också resten av bandet som verkligen har gedigna CV:n.

Det jag kan tycka drar ner skivan är också det som är skivans styrka. Detta är musik som känns väldigt trygg. Det görs inte någon som helst ansträngning att bryta genrens givna konventioner. Kanske är det inte heller meningen att power metal ska vara utmanande? I vilket fall så andas, äter, lever SERIOUS BLACK power metal. De vet vilka parametrarna är, och lyckas snickra ihop låtar som övertygar mig om att de är ett band som det är värt att lägga lyssnartid på. Här finns tillräckligt med teknisk mumma – framför allt i plattans senare del.

Gillar du bandet sedan innan så kommer du sannolikt att gilla även “Mirrorworld”. På min egen årsbästalista lär skivan inte hamna, men tillräckligt bra för ett betyg på den övre delen av skalan är den utan tvekan.

Battle Beast – Unholy Savior


imageARTIST: Battle Beast
TITEL: Unholy Savior
RELEASE: 2015
BOLAG: Ward Records

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Tredje skivan från finska BATTLE BEAST är en till stora delar gravt underhållande skiva. Under en vecka lyssnade jag intensivt på “Unholy Savior”, en skiva som jag i ett första skeende mest kollade in för att se hur usel den var och blev som ni kan förstå hårt straffad för mitt första antagande.

Hela vägen håller inte skivan – framför allt är skivans andra hälft från Touch in The Night inte speciellt bra. Den nämnda låten ter sig mest som ett försök till upphettning av något Lilli & Sussi skulle kunna ha gjort under 1980-talet.

Men fram till och med  Speed and Danger bjuder bandet på fartfylld och rejält bra power/heavy metal. Framför allt imponerar sångerskan Noomi Louhimo nåt otroligt med sin vokala kapacitet och det är också hon som får mig att faktiskt höja betyget ett snäpp, trots att övriga bandmedlemmar spelar nog så habilt.