Etikettarkiv: progressive folk/viking metal

Borknagar – True North

ARTIST: Borknagar
TITEL: True North
RELEASE: 2019
BOLAG: Century Media

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Det pirrar alltid till lite extra när det dimper ner en ny promo från Century Media med nytt material från BORKNAGAR. Och hittills kan jag konstatera att mina förväntningar alltid har uppfyllts.

Så är det även med ”True North”, en skiva som visserligen ger oss ett BORKAGAR som inte är hemvist för vare sig Vintersorg eller Baard Kolstad. Gör detta något? Det beror väl på vem du frågar – jag gillade både Vintersorgs sång och Kolstads trumspel, men det är inget som påverkar mig när jag lyssnar på ”True North”.

För den här skivan är så magiskt majestätisk att det bara är att kapitulera. BORKNAGAR lyckas frammana just den känsla av episka vidder och total närvaro som omslaget till skivan. Inledande Thunderous är just vad den heter. Det kan tyckas dumdristigt att ha en öppningslåt som är över 8 minuter lång, men jag tänker knappt på att låten varar så länge, då den sveper in mig i ett lyckodis av stora mått.

Är allt bara allvar? Nä, Up North är i det närmaste yster med ett så diaboliskt sväng att jag börjar dansa. Lägg till en ljuvligt inslag av Hammondorgel och ni fattar att det här är extatiskt bra.

Jag känner att BORKNAGAR lyckas hålla en känslomässig röd tråd genom hela plattan. Just känslopendlandet har bandet alltid varit mästare på – som lyssnare känner jag mig varmt omhändertagen, och, faktiskt, trygg när jag lyssnar på ”True North”.

Jag misstänker att det har att göra med två saker – dels att låtarna ligger på en hög och jämn nivå i stort sett genomgående – dels att sånginsatserna från ICS VORTEX och Lars Nedland är så häpnadsväckande bra. Precis som på ”Winter Thrice” så är sången det element som lyfter låtarna till fantastiska nivåer.

”True North” är en skiva som känns stark, även ett år som detta där bra skivor har stått som spön i backen. Kolla in den.

Vintersorg – Till Fjälls, del II

ARTIST: Vintersorg
TITEL: Till Fjälls, del II
RELEASE: 2017
BOLAG: Napalm Records

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Amelie

Jag hade en ganska kort men intensiv relation till VINTERSORGs musik för omkring tio år sedan. Det var något i vemodet och naturlyriken som passade mig perfekt den perioden i livet. Detta var i samma veva som bandet återgick till svenska texter på ”Solens rötter” efter några album med blandad eller helt engelsk lyrik, men allra mest snurrade nog debutalbumet ”Till Fjälls” från 1998. Sedan svalnade känslorna för bandet ganska snabbt och jag har därefter endast sporadiskt lyssnat på något från de senaste plattorna.

När nu bandet söker sig till sina rötter och det tionde albumet stoltserar med det förpliktigande namnet ”Till Fjälls II” blir jag nyfiken på om det med någon behållning går att återknyta kontakten med bandets musik. Min första tanke är ”lät det verkligen så här om sången”? Kollar bakåt i katalogen och konstaterar att jaa, så här har Andreas ”Vintersorg” Hedlunds rensång nog alltid låtit. Sångstilen är så speciell att vad man tycker om den kan avgöra om musiken tål att lyssnas till över huvud taget. För mig funkar det inte alls numera, rösten står i vägen och jag har svårt att ta till mig musiken på andra plan. De growlade partierna är helt ok men det nästan kryper i mig när jag hör rensången. Den kvinnliga sången i Vårflod tillför just ingenting.

När  jag ändå förmår mig att bortse från sången kan jag konstatera att det finns en hel del bra låtar på dubbelalbumet. Inledande Jökelväktaren river igång med ett härligt stuns. Introt till Fjällets mäktiga mur är slående och det finns vackra melodier och partier både här och var. Liksom sin föregångare och namne har denna platta mer av folkmusikanknytning än kanske det mesta av produktionen däremellan.

Lyriken blir dock något tradig, det är som om en berättande text har musiksatts i efterhand. För mycket ord som egentligen inte säger särskilt mycket annat än det den beskriver, som i En väldig isvidds karga dräkt där titeln inleder beskrivningen av – just det – en väldig isvidds karga dräkt… Inget att så att säga själv upptäcka eller avtäcka vid femte eller tionde lyssningen. Refrängerna är stundom på gränsen till irriterande trallvänliga, som i Tillbaka till källorna.

Ingen återuppstånden kärlek från min sida alltså, men det är väl genomfört och troligtvis exakt så som VINTERSORG vill ha sitt jubileumsalbum. Och säkert precis så som månget troget fan vill ha sitt VINTERSORG.

 

Borknagar – Winter Thrice

Winter ThriceARTIST: Borknagar
TITEL: Winter Thrice
RELEASE: 2016
BOLAG: Century Media

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

BORKNAGAR släppte ”Urd” 2012, och den skivan – trots dess stora förtjänster – föll mig inte lika klockren som jag upplever ”Winter Thrice”. Att det dröjt så pass länge från just ”Urd” till föreliggande alster beror på att Andreas ”Vintersorg” Hedlund drabbades av en fruktansvärd fallolycka med huvudfrakturer av svårartad natur. Att han ens är kapabel att sjunga är ett mindre mirakel.

BORKNAGAR har ofta kunnat skryta med en vokal räckvidd utöver den vanliga. Förutom Vintersorgs mer än kapabla sång har man i bandet den reslige ICS Vortex på bas, Lazare på keys och har också Garm med i grytan denna gång. Och det märks att dessa herrar är vad som får mig att tända till lite extra då sången genomgående är en ren njutning skivan igenom.

Musikaliskt då? Jag upplever själva musiken som mer lättillgänglig och rakt på än exempelvis den på ”Urd”. Jag tycker inte detta är till skivans nackdel, då Öystein Garnes Brun har fått till en väldigt episk känsla genomgående. Som bäst är det i inledande The Rhymes Of The Mountain, Winter Thrice, When Chaos Calls och avslutande Terminus vars smattrande intro har fått mig att njuta varenda gång.

”Winter Thrice” är en väldigt stark skiva. Om du uppskattar BORKNAGAR sedan innan är den väl värd att kolla in. Har du inte hört bandet innan är detta en bra startpunkt.