Etikettarkiv: Progressive Rock

Skivor

Opeth – Sorceress

2 kommentarer

opeth-sorceressARTIST: Opeth
TITEL: Sorceress
RELEASE: 2016
BOLAG: Nuclear Blast

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

OPETH har fått upp ett högt arbetstempo. Det är bara två år sedan senaste skivan ”Pale Communion” kom ut till lika delar acklamation som gnölsång. För egen del så var jag djupt imponerad av den skivan. 

Nya skivan ”Sorceress” är en mer mångskiftande skiva som verkligen har en genomtänkt komposition. Många band tänker inte ett skit på låtföljd, men jag får verkligen en känsla att OPETH gör det i väldigt hög utsträckning. Både låtarnas placering och varje enskild låt har karaktären av ebb och flod som ger en väldigt angenäm upplevelse som lyssnare.

Inledande Persephone är en fin och väldigt lågmäld inledning på skivan. Jag märker att jag längtar efter att höra mer i denna riktningen. Sen matar bandet på rätt friskt med ett satans sväng i snart sett varenda låt – Sorceress, The Wilde Flowers, Will O The Wisp och Chrysalis innan det är dags för något av en paus i Sorceress 2 och The Seventh Sojourn. Först tyckte jag att just dessa två låtar hade alltför mycket bagatellartad karaktär över sig, men ju mer jag lyssnat desto mer hör jag  hur mycket arbete det är lagt på att just få musiken att låta så lätt och luftig det bara går. Imponerande.

Slutet på skivan är mer matig musik. Strange Brew, A Fleeting Glance och Era är verkligt monumentala låtar, innan pianotemat i Persephone återkommer för att runda av skivan.

OPETH är, likt flera av mina favoritförfattare,  ett band som jag sedan länge har utvecklat en sådan grad av förtroende för att jag alltid kollar in oavsett vilka recensioner senaste boken har fått. Jag litar helt enkelt på att åtminstone någon aspekt av verket kommer att få mig att nicka gillande.

Nu har Mikael Åkerfeldt sedan länge överbevisat mig om att han vet hur bra låtar skrivs, och även i fall det kanske inte kommer så mycket himlastormande nydanande så ligger ändå verkshöjden på en nästan orimligt hög nivå ändå. Och så är det med ”Sorceress”. Snart sagt alla plattans låtar är riktigt bra. Har ni följt med på bandets resa sedan ”Heritage” så vet ni hur musiken låter. Jag tycker ändå att bandet är mer lekfullt – ta solona exempelvis. De liras med verklig känsla, vilket också gäller Åkerfeldts sång. Jösses – att han ens har tvivlat på sin rensångsförmåga är egentligen lika rörande som häpnadsväckande.

Jag tycker också att det är kul att keyboardisten Joakim Svanberg tar mer plats, och han släpper verkligen på ett sånt helvetiskt sväng emellanåt!

I vilket fall – OPETH har snickrat ihop en riktigt bra skiva som är väl värd att kolla in.

Skivor

Hammers Of Misfortune – Dead Revolution

Lämna en kommentar

imageARTIST: Hammers Of Misfortune
TITEL: Dead Revolution
RELEASE: 2016
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Om du har en svaghet för progressiv musik så råder jag dig att kolla in senaste given från HAMMERS OF MISFORTUNE betitlad ”Dead Revolution”.

Inte bara faktumet att Joe Hutton i vissa stunder låter som Peter Gabriel när han frontade GENESIS i början av 70-talet gör att jag verkligen njuter av ”Dead Revolution”. Här finns ett metalliskt anslag som tilltalar, även om HAMMERS OF MISFORTUNE inte begränsar sig till att skriva renodlad metal. För detta får ni kolla in VHÖL och LUDICRA som är huvudsaklige låtskrivaren John Cobbetts hårdare outlets.

Stundtals blir det lite väl såsigt och flummigt för min smak (se Sea Of Heroes) men till stora delar så svänger det något grymt om det här bandet. Jag nästan hajade till när jag såg att det var Will Caroll som lirar trummor i bandet. Till vardags spelar han i DEATH ANGEL och ser till att attackera trummorna med betydligt större hastighet än han gör här då han verkligen imponerar med ett sväng som inte går av för hackor.

”Dead Revolution” är en rolig skiva att lyssna på om du inte är genrekonformist. Gillar du dessutom hur GENESIS lät i början av sin karriär (tänk ”Selling England By The Pound” från 1973) med metalliskt anslag, ja då vågar jag påstå att du kommer gilla den här plattan.

Skivor

Haken – Affinity

Lämna en kommentar

imageARTIST: Haken
TITEL: Affinity
RELEASE: 2016
BOLAG: Inside Out

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

2013 recenserade jag HAKENs ”The Mountain” och tyckte då att det progressiva gänget visade på stor nyfikenhet och hantverksskicklighet på ett sätt som jag uppfattade som aningens bättre än rätt mycket annan progressiv musik.

2016 är det dags igen – ”Affinity” är en både snyggare och aningens mer tillbakalutad affär än ”The Mountain” och även om det ibland är lite för strömlinjeformat så är topparna rejält bra och njutbara.

Att det såklart finns låtar som spänner bågen hårt på skivan tror jag inte att någon är förvånad över. 15-minutersmonstret The Architect är en sådan, och visst, den har sina förtjänster, även om det är andra låtar som väsentligt höjer ”Affinity”. De är de där låtarna som vi skulle kunna kalla bagatellartade, utan att mena något illa med det.  Nä, detta är låtarna då jag märker att bandet har slappnat av och ”bara” haft roligt. Vi har fina 1985 som med tydliga nickningar åt DREAM THEATER kommer undan med att vara gravt underhållande och baka in mycket By Demons Be Driven-gillande trummor i slutet, majestätiskt refrängstarka och nästan euforiska Earthrise som jag lyssnat vanvettigt många gånger på just av dessa anledningar, skönt djentiga The Endless Knot och ljuva avslutaren Bound By Gravity. Detta är låtar som jag misstänker att jag kommer att återvända till under 2016.

HAKEN visar återigen att de är ett band som är värt att lägga lite tid och uppmärksamhet på. Även om bandet inte har fått till ett album som jag genomgående kan hylla så finns det tillräckligt med bra musik på ”Affinity”, precis som det har gjort på de tidigare skivorna, för att jag ska plocka fram ett betyg på den övre delen av skalan.