Etikettarkiv: thrash metal

Vampire – Rex

ARTIST: Vampire
TITEL: Rex
RELEASE: 19/6 2020
BOLAG: Century Media

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

För 3 år sedan så hyllade jag VAMPIREs “With Primeval Force”, med orden att frågar ni mig så är den här skivan så sprängfylld av musikalisk mumma att den nästan sprängs i sömmarna. Gott folk, det förhåller sig likadant med “Rex”. Faktum är att jag gillar “Rex” mer än föregångaren, för utöver den rent sinnessjukt entusiasmerande musiken som verkligen är VAMPIREs signum, så är stämningen på “Rex” stundtals rent magisk.

Bara ett sådant faktum att jag faktiskt gillar introt Prelusion gör att jag redan här började hoppas på stordåd från göteborgarna. Och, gosse, om det kommer! Titelspåret är ren ljungeld. VAMPIREs fantastiska avvägning av thrash och death gör att den här låten blir både ett frustande fartmonster, och så sjukt stämningfull. Jag blir till mig varje gång jag lyssnar på den.

Det som gör att jag, högst sannolikt, gillar VAMPIRE så mycket är att de har järnkoll på sin musikaliska hemvist, och ändå känns så vansinnigt vitalt som band. Musiken känns fräsch och både inkluderande för oss som växte upp med thrash som den lät på 80-talet samtidigt som den inte känns alls mossig för en tonåring av idag.

“Rex” känns som en skiva där VAMPIRE har växlat upp ytterligare – hela skivan upplever jag som en enda stor present där allt klaffar: låtmaterialet, produktionen, och de enskilda medlemmarnas skicklighet på sina instrument som smälter samman till en större helhet.

Ja, jag tror ni förstår – “Rex” är en av årets hittills bästa skivor. Kolla in den.

 

Havok – V

ARTIST: Havok
TITEL: V
RELEASE: 1/5 2020
BOLAG: Century Media

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Thrash metal – genren där många var kallade, få var utvalda. Vid sidan om de verkligt stora banden inom genren som ju har ett rejält försprång hittar vi HAVOK från Denver som sannerligen inte låter sig nedslås att de kämpar i motvind.

Nya, rätt gissat, femte plattan från Coloradobandet – “V” lyckas bandet ganska bra med att fånga min uppmärksamhet. Stundtals är det riktigt bra och nackmuskulaturen har fått slita rejält i takt med att låtar som Phantom Force, Merchants Of Death och Cosmetic Surgery har ljudit i hörlurarna. Som bäst är bandet när de låter vreden över sakernas tillstånd flöda genom låtarna, och när det går undan. Den eftertänksamma delen av HAVOKs musik funkar inte, och har aldrig gjort det, för mig. Bandets försök till breddning i avslutande låten Don’t do it är trots högtflygande ambitioner en låt som jag ställer mig ambivalent till. Vissa lyssningar har jag tokdyrkat, andra har jag tyckt att nä, det här flyger inte.

Vad som däremot flyger är den rent underbara produktionen. Varenda instrument hörs tydligt och produktionen sammansmälter dessa så att helheten blir större än de enskilda delarna. David Sanchez och Reece Scruggs gitarrer har en ton som är fantastisk, och Pete Webbers trummor – framför allt pukorna – låter som om de bor inne i mina hörselgångar.

“V” visar ett band som, likt tidigare material från bandet, är helt suveränt i sina bästa stunder, men som har ett antal stegpinnar kvar till de högre nivåerna. Betyget ska tolkas som en stark 6:a.

 

Warbringer – Weapons Of Tomorrow

ARTIST: Warbringer
TITEL: Weapons Of Tomorrow
RELEASE: 24/4 2020
BOLAG: Napalm Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Få subgenrer är så konservativa som thrash metal – här finns det en formula som ska följas. Det ska – om folk ska gå igång på allvar – helst låta som om det var som om tiden stått stilla runt 1986-1991, det ska vara rikligt med gitarrer, sången ska vara rivig och det ska höras att musikerna kan spela på sina instrument bättre än genomsnittet.

WARBRINGER från Ventura i Kalifornien gör detta med sådan fanatisk stringens att de prickar in samtliga boxar ovan, och de gör det med så pass bra låtar att de faktiskt smäcker senaste plattan från TESTAMENT rejält på fingrarna.

“Weapons Of Tomorrow” är en veritabel lyssnarfest för oss som gillar thrash – det här bandet kan sitt hantverk, och det märks att de är stolta att visa upp detta.

Redan efter inledande trion Firepower Kills, The Black Hand Reaches Out och Crushed Beneath The Tracks är jag övertygad om att detta är en fantastisk platta. Inte mest för att Adam Carroll och Chase Beckers gitarrspel är fyllt med sådant löd att det är rent fantastiskt. Att det dessutom backas upp med ett trumspel från Carlos Cruz som sannerligen älskar sina accenter på cymbalerna gör ju inte saken sämre.

Letar ni efter finkänsliga texter, ja då får ni söka er till andra skivor. Det är krig, desperation och allmän vrede som dominerar WARBRINGERs tematik. Och även det är ju som det ska vara.

Gillar ni thrash så är “Weapons Of Tomorrow” en  skiva som ni bör kolla in.