Etikettarkiv: Vertebrae

Listor

WeRock 10 år: De fem snyggaste omslagen – Amelie

1 kommentar

Under det gångna decenniet har det kommit ut en oerhörd mängd helt fantastisk musik, men hur förhåller det sig med omslagen? Är de lika snygga som under 1980- och 1990-talen? WeRocks skribenter gör ett försök att lista de fem snyggaste omslagen mellan 2006 och 2015. Här får du Amelies favoritomslag. 

Jag har för egen del inte något särskilt hett förhållande till skivomslag och har egentligen aldrig haft. Kanske beroende på att under min ungdomstid, på 70-talet i Norrköping, var LP-skivorna en lyx som varken jag eller vännerna hade råd med. Istället var det billiga kassetter och ännu ”billigare” inspelningar på dessa som gällde. Och hur icke-bildmässigt det formatet är ska vi inte fördjupa oss i här.

Nå, även om jag sällan går igång hårt på ett omslag finns det naturligtvis en del som helt enkelt är läckrare än andra. Särskilt färgglatt är det inte här på sidan, men förbaskat snyggt vill jag vidhålla!

Vertebrae - ENSLAVED 2008
Vertebrae – ENSLAVED 2008

Jag älskar ENSLAVEDs sparsmakade variant på det inom hårdrocken så vanliga benknote-temat! På ”Vertebrae” från 2008 hänger allt på en skör (nerv)tråd.

Backyard Babies - BACKYARD BABIES (2008)
Backyard Babies – BACKYARD BABIES (2008)

Men hoppsan, här något som sticker ut på sitt alldeles egna sätt. Den perfekta kompositionen fick mig att dra andan redan vid första anblicken. Lätthet och tyngd på samma gång. Och fortfarande får jag ett litet småleende på läpparna varje gång jag ser BACKYARD BABIES självbetitlade platta från 2008.

Elegance and Sin - NETHERBIRD (2013)
Elegance and Sin – NETHERBIRD (2013)

Detta omslag till NETHERBIRDs singel Elegance and Sin (2013) är verkligen just elegant. Av bandets melodiska extreme metal-musik är det kanske inte denna låt jag väljer allra först, årets album är deras bästa, men av omslagen är det definitivt det.

Come Clarity - IN FLAMES 2006
Come Clarity – IN FLAMES (2006)

Varje gång jag ser den, IN FLAMES ”Come Clarity” från 2006, får jag som ett hugg i magen. På ett bra sätt. Bedräglig enkelhet som laddas med sanslöst stark känsla. Att detta album var det första med bandet som jag tog till mig redan inför och vid utgivningen, bidrar säkert till laddningen för min del.

Enslaved2012
Riitiir – ENSLAVED (2012)

Jamen, snyggare än så här blir det inte, eller hur? Motivet, detaljerna, fonterna, nyanserna. Förbaskat bra platta dessutom detta ENSLAVEDs tolfte studioalbum ”Riitiir” från 2012. Ibland kan jag nästan (bara nästan!) bli smått irriterad på norrmännens precision och exakthet när det gäller musiken. Här blir det perfekt.

 

Skivor

Enslaved – Vertebrae

Lämna en kommentar

Enslaved2007ARTIST: Enslaved
TITEL: Vertebrae
RELEASE: 2008
BOLAG: Indie Recordings

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Amelie

Ryggrad behöver vi alla

Vad är det jag hör här? Det tar mig en god stund att komma in i och komma underfund med musiken på ”Vertebrae”, norska ENSLAVEDs tionde fullängdare. Vid genomlyssning far ett antal spridda associationer genom skallen: DREAM THEATER, PINK FLOYD och dessutom – Phil Collins? Bandets black metal-rötter finns där och tillåts bryta igenom ibland men är på intet sätt dominerande. ”Progressive metal” säger kanske åtminstone något om det musikaliska möte vi har att vänta oss på plattan. Detta välproducerade, 8-spårs album är trots olika influenser och genreutflykter ett gediget sammanhållet verk.

Albumets omslagsbild är utstuderad och sparsmakad. Det är inte svårt att plocka fram en drös album inom extreme metal-genrerna som avbildar skelettdelar, allt från dödskallar till hela skelett eller högar av skallar och benknotor. Här har man kokat ner hela konceptet till varken mer eller mindre än en enstaka ryggkota – vertebrae på latin – upphängd i de tunnaste av tunna blodröda nervtrådar. Läckert.

Sången varieras stort. Det growlas för lite i mitt tycke, den rena sången tar emellanåt över helhetsintrycket, och ibland blir growlet mer ett gurglande som i inledningsspåret Clouds. Å andra sidan består oss sångaren Grutle Kjelsson ibland med en röst så skönt raspigt att skälvningar rister längs med ryggkotorna, t ex i delar av To the Cost och avslutande The Watcher.

Så om man låter alla tankar på norsk black metal fara, låter sig svepas in i den episka atmosfären i Vertebrae och gläder sig åt variationsrikedomen i sång och tempo, ja, då blir det här riktigt, riktigt bra till slut. Bästa låt är avslutningsspåret The Watcher som i sig innehåller delar av plattans många element. Gillar du den så gillar du resten.