Etikettarkiv: Omslag

WeRock 10 år: De fem snyggaste omslagen – Robert

Under det gångna decenniet har det kommit ut en oerhörd mängd helt fantastisk musik, men hur förhåller det sig med omslagen? Är de lika snygga som under 1980- och 1990-talen? WeRocks skribenter gör ett försök att lista de fem snyggaste omslagen mellan 2006 och 2015. Här får du Roberts favoritomslag. 

Undertecknad är förmodligen nörden av Werocks nuvarande skribenter. Den som köper skivor i fysiskt format trots att klockan passerat 2015, och eventuellt också den som därmed också lägger störst vikt på förpackningen som helhet. Omslaget ska gå i samklang med musiken, helst, och kan man bjuda på något extra lyxigt för oss nördar som köper skivan så är det förstås extra plus. Ett tag umgicks jag med tanken att ändå använda den här listan – omslagslistan – som någon sorts tröstpris för plattor som tyvärr blivit borttvingade från den ytterst spetsiga “Topp 10”-listan, men så blev nu inte fallet. Istället är det helheten som regerar!

Som sista brasklapp innan du kastar dig vidare i läsningen får jag också konstatera att jag i denna lista inte rankat omslagen inbördes. Se det som fem segrare bara…

Svenska DIABOLICAL bjuder med “Neogenesis” inte bara på fantastisk musik och ett rasande snyggt omslag – nä, men får en hel bok med ett kapitel per låt för att kunna följa med i den dystopiska historien som utspelar sig på skivan. Texter OCH ett skönlitterärt verk? Jo jag tackar jag! Från ViciSolum år 2013!

Jänkarna THROWDOWN levererade med “Deathless” en skiva som kanske inte var samma pardonlösa mangel som man väntat sig, utan snarare inriktad på ett lite mer lågmält, groovigt sound. Jag tycker skivan är fantastisk, och omslaget helt fängslande. Notera liemannen som syns svagt i ögats mitt!

2009, från E1 Music.

Det här omslaget har jag hyllat förr. Det är ju liksom en modern version av MERCYFUL FATE’s “Don’t Break The Oath” med en elak gubbe som tittar uppåt ur ett elände. Fast skitigare. Och mindre rumsrent. Och som om du råkat öppna fel kista. I riktiga livet syns detaljerna ännu bättre. Plus förstås för att musiken är like skitig!

Utgiven 2008 av skärpta Pulverized Records.

Helt ärligt – den här är inte så snygg. Samtidigt är det en av de av de läckraste plattor jag äger, för hela digipacken är fantastisk. Kartongen är så tjock att man kan balansera elefanter på den om man vill, och viker man ut den – för det är en sån där fold out som får en att tänka på gamla klassiker som TWISTED SISTER “Stay Hungry” eller DANZIG “How The Gods Kill” – så har man helt plötsligt ett helt konstverk framför sig. Själva omslagsbilden är faktiskt det mest banala med hela skivan…?!

Utgiven av The Church Within Records i nådens år 2011, till förmån för alla som saknar BLACK SABBATHs tidiga produktioner!

Oj, vad många skivor man petar till slut. Vill ha med så många underbara omslag, men jag inser att det inte går. Till slut måste min guilty pleasure för stilrena och svartvita men samtidigt dramatiska omslag få sitt, och därmed är det “Stone’s Reach” med Australiensiska BELA’KOR som kniper den sista utmärkelsen.

Utgiven 2012, av Kolony Records.

 

WeRock 10 år: De fem snyggaste omslagen – Amelie

Under det gångna decenniet har det kommit ut en oerhörd mängd helt fantastisk musik, men hur förhåller det sig med omslagen? Är de lika snygga som under 1980- och 1990-talen? WeRocks skribenter gör ett försök att lista de fem snyggaste omslagen mellan 2006 och 2015. Här får du Amelies favoritomslag. 

Jag har för egen del inte något särskilt hett förhållande till skivomslag och har egentligen aldrig haft. Kanske beroende på att under min ungdomstid, på 70-talet i Norrköping, var LP-skivorna en lyx som varken jag eller vännerna hade råd med. Istället var det billiga kassetter och ännu “billigare” inspelningar på dessa som gällde. Och hur icke-bildmässigt det formatet är ska vi inte fördjupa oss i här.

Nå, även om jag sällan går igång hårt på ett omslag finns det naturligtvis en del som helt enkelt är läckrare än andra. Särskilt färgglatt är det inte här på sidan, men förbaskat snyggt vill jag vidhålla!

Vertebrae - ENSLAVED 2008
Vertebrae – ENSLAVED 2008

Jag älskar ENSLAVEDs sparsmakade variant på det inom hårdrocken så vanliga benknote-temat! På “Vertebrae” från 2008 hänger allt på en skör (nerv)tråd.

Backyard Babies - BACKYARD BABIES (2008)
Backyard Babies – BACKYARD BABIES (2008)

Men hoppsan, här något som sticker ut på sitt alldeles egna sätt. Den perfekta kompositionen fick mig att dra andan redan vid första anblicken. Lätthet och tyngd på samma gång. Och fortfarande får jag ett litet småleende på läpparna varje gång jag ser BACKYARD BABIES självbetitlade platta från 2008.

Elegance and Sin - NETHERBIRD (2013)
Elegance and Sin – NETHERBIRD (2013)

Detta omslag till NETHERBIRDs singel Elegance and Sin (2013) är verkligen just elegant. Av bandets melodiska extreme metal-musik är det kanske inte denna låt jag väljer allra först, årets album är deras bästa, men av omslagen är det definitivt det.

Come Clarity - IN FLAMES 2006
Come Clarity – IN FLAMES (2006)

Varje gång jag ser den, IN FLAMES “Come Clarity” från 2006, får jag som ett hugg i magen. På ett bra sätt. Bedräglig enkelhet som laddas med sanslöst stark känsla. Att detta album var det första med bandet som jag tog till mig redan inför och vid utgivningen, bidrar säkert till laddningen för min del.

Enslaved2012
Riitiir – ENSLAVED (2012)

Jamen, snyggare än så här blir det inte, eller hur? Motivet, detaljerna, fonterna, nyanserna. Förbaskat bra platta dessutom detta ENSLAVEDs tolfte studioalbum “Riitiir” från 2012. Ibland kan jag nästan (bara nästan!) bli smått irriterad på norrmännens precision och exakthet när det gäller musiken. Här blir det perfekt.

 

WeRock 10 år: De fem snyggaste omslagen: Martin Bensch

Under det gångna decenniet har det kommit ut en oerhörd mängd helt fantastisk musik, men hur förhåller det sig med omslagen? Är de lika snygga som under 1980- och 1990-talen? WeRocks skribenter gör ett försök att lista de fem snyggaste omslagen mellan 2006 och 2015. Först ut är Martin Bensch. 

När jag började lyssna på hårdrock på allvar 1988 så kändes det som om vartenda omslag som fanns var snyggare än det förra. Vinylformatet härskade med järnnäve ytterligare några år och detta större format var ju extremt lyckat när det kom till att skapa verkligt starka omslag. Men, det finns ju fortfarande omslag som tar andan ur mig – här har ni fem stycken som jag verkligen tycker håller måttet!

lawless-darkness-stor
“Lawless Darkness” – WATAIN

WATAINs “Lawless Darkness” är inte bara en helt magiskt bra skiva, redan innan jag hade hört en ton av musik från detta i mitt tycke bandets starkaste skiva så visste jag att jag skulle gilla musiken då jag i det närmaste hajade till över omslaget. WATAIN  är ju ett band som tar sitt hantverk på väldigt stort allvar, och de har alltid tänkt till lite mer när det gäller motiv på merchandise och skivomslag. Omslaget till “Lawless Darkness” har en oerhörd tyngd, ja en värdighet skulle jag vilja säga. Det är kaotiskt, men ändå med en klar och imponerande linje.

ghost-meliora-stor
“Meliora” – GHOST

Med tanke på hur rejält fula omslagen var till både “Opus Eponymous” och “Infestissumam” (ja, jag kommer att förfäkta denna åsikt med en dåres envishet) så är omslaget till “Meliora” en ren triumf. Detaljrikedomen, perspektiven och det rent episka bildspråket är på en helt annan nivå än det bandet har visat på tidigare. Och det verkligt imponerande är att omslaget reflekterar musikens rent magiska kvalitet på ett väldigt fint sätt. Jag skulle tro att Papa och hans gastar är mer än nöjda med det här omslaget som är det snyggaste bandet har haft på någon skiva de gett ut.

pyramido-saga
“Saga” – PYRAMIDO

Jag har alltid gillat PYRAMIDO av ett gäng olika anledningar, men en av de direkt avgörande grejerna är att detta är ett band som tänker väldigt medvetet kring att inte profilera sig som ett metalband. Det är därför, egentligen, helt logiskt att de gör en skiva som de döper till “Saga” och som har ett gäng djur som sitter runt en lägereld i en skogsglänta. Jag tyckte direkt om det här omslaget för det har både en mörk, mystisk ton, men också ett fint ljus på horisonten som jag tycker reflekterar musiken oerhört bra. PYRAMIDOs musik är ju väldigt långsam, tung och till stora delar mörk men här finns också en nästan hoppfull ton som jag verkligen uppskattar.

the-horror-stor
“The Horror” – TRIBULATION

För att vara ett omslag till en dödsmetallskiva så är “The Horror” ganska minimalistiskt. Ändå både händer det mycket i omslaget, och det knyter fint an till den väldigt traditionella bildkonsten som dominerade omslag till dödsmetallskivor under 1990-talet. Och det gillar jag verkligen! TRIBULATION är ju ett band som är extremt medvetet när det gäller omslagskonst och merchmotiv och detta tänk har de ju verkligen fortsatt med i sin karriär efter det att “The Horror” kom ut 2009. Vampyrtematiken är stadigt där, och det hade kunnat bli hur ostigt som helst, men bandet reder ut det galant med en fin känsla för detaljer och färgkombinationer.

vektor-stor
“Outer Isolation” – VEKTOR

Jag är inte ensam om att gilla amerikanska VEKTOR för deras finfina musik. När jag såg bandets logga så visste jag att det fanns en stor chans att jag skulle gilla bandet för det osade “science fiction” och “rymd” om den. När jag såg omslaget till “Outer Isolation” från 2011 så ökade sannolikheten än mer. Tycker ni att omslaget är ostigt? Ja, och det är en stor del av charmen med det tycker jag.