For Giants – There, There

ARTIST: For Giants
TITEL: There, There
RELEASE: 8/1 2021
BOLAG: Independent Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag snubblade över amerikanska duon FOR GIANTS på bandcamp, och hittade en i det närmaste perfekt skiva att läsa till i deras “There, There” som släpptes i början av året.

Instrumentell progressiv metal brukar ofta kunna stavas ut som “djent”, och ja, det finns en del sådana influenser, men det är långt ifrån allt  vad FOR GIANTS  sysslar med. FOR GIANTS har en väl utvecklad talang för att inte bara vräka på med rytmiska figurer utan också se till att knåda in rejält med väldigt känslosamma melodier i sin musik. Fantastiskt triumfatoriska The Lucky Ones är ett bra exempel på detta. Bra, stringent riffande som sannerligen lockar till fottramp i takt, tydligt sväng och en stundtals nästan himlastormande lyrisk melodisk ådra gör låten till en av de starkaste på skivan.

Saknar jag sången? Nä, det kan jag inte säga att jag gör. Just frånvaron av denna gör att jag beundrar bandets musik än mer. De lyckas gå den vanskliga balansgången mellan att få mig att tycka att något saknas och att inte tänka på detta faktum.

Gillar man instrumentell musik så kommer man hitta flera fina stunder på “There, There”, det kan jag nästan garantera.

Intervju: Elias från ORECUS

När vi på WeRock får låna ORECUS grundare och gitarrist Elias Ryen-Rafstedt för ett samtal är det en peppad herre som ansluter till diskussionen. Föga förvånande, kanske, då hans band den 12 mars kommer att presentera fullängdar-debuten ”The Obliterationist” för världen. Vad är det då för skapelse som kommer att möta lyssnarna där i mars?

Innan vi kommer in på vad vi faktiskt kan tänkas få lyssna till, måste jag få fråga Elias vad bandnamnet ORECUS har för betydelse. Inte ens en grundlig googling har gett mig några uppslag kring ordets ursprung.
– Nej, det är kanske inte så konstigt. Det går nästan att höra Elias leende. Det betyder faktiskt ingenting särskilt, fortsätter han, utan uppkom i samband med en felskrivning av en vän i en Messenger-konversation för säkert över tio år sedan. Jag tyckte det lät unikt och bra, så jag noterade ner det i det där klassiska ”bra potentiella band- eller låtnamn att komma ihåg”-dokumentet. Passande nog såg ordet bra ut i form av en klassiskt oläsbar dödslogga också…
– Det är inte bara bandnamnet som hängt med ett tag. Bandet i sig har också fler år på nacken än vad årets debutplatta kan ge vid handen. Redan 2016 kom en EP betitlad ”Conclusion”, sedan har det varit en fyra år lång tystnad innan ORECUS nu rör på sig igen. Vad beror detta på?
– ORECUS startade från början som ett studioprojekt mellan mig och den tidigare trumslagaren Michael Dahlström (GOD MOTHER) där vi skrev och spelade in allt tillsammans, för att sedan ta in en passande sångare för att knyta ihop det hela, förklarar Elias. Efter släppet av ”Conclusion” började det minst sagt gå väldigt bra för Michaels band, vilket gjorde att han inte riktigt hade tid för ett sidoprojekt. Samtidigt kände jag att jag gärna tog ORECUS vidare, vilket skulle kräva en ”riktig” line-up. Det tog rätt länge att få alla pusselbitarna på plats, men så fort förutsättningarna fanns började vi skriva och spela in en fullängdare!

Vad har det då inneburit i fråga om konstnärligt uttryck att i princip hela bandet omformats mellan 2016 och idag, undrar jag? Gitarristen funderar en stund, innan han konstaterar att det är klart att den musikaliska inriktningen ändrats något, då samtliga nya medlemmar kommer från andra band och därmed bidrar med en egen särprägel på det instrument de trakterar.
– Den största skillnaden mot EP:n är nog att vi tagit ett definitivt steg mot mer modern döds, mycket tack vare Francis (Larsson, gitarr) låtskrivande och Philips (Grüning, sång) typ av vrålande, förklarar han.
Jag ber Elias utveckla det där med modern döds. I pressmaterialet beskriver ORECUS sin musik som ”influerad av modern, riffbaserad dödsmetall, men med brutaliteten från old school dödsmetall”. Vad innebär detta mer konkret, och finns det några specifika band – eller annat – som särskilt har inspirerat dem i deras skapande? Svaret kommer med eftertryck och utan tvekan:
– När vi satte igång och skrev på debutplattan hade vi en tydlig riktning och ett klart mål, att musiken skulle vara rakt på sak och tydlig. Riffen skulle få tala för sig själva, helt enkelt! Några band som kanske kan sägas ha influerat vår rörelse just åt det hållet jämfört med EP:n? Tja, då skulle jag nämna till exempel DECAPITATED, DYSCARNATE och RIVERS OF NIHIL.
Jag nickar instämmande för mig själv åt referensen till DECAPITATED, det finns definitivt paralleller avseende tyngd och maskinell precision i utförande mellan banden. Jag konstaterar att ORECUS onekligen har ett oerhört mörkt, tungt och hårt sound. Hur har man gått tillväga för att få till detta tämligen skoningslösa soniska angrepp?
– Men tack, vilken fin komplimang! Som standard så kör vi 7-strängade gitarrer i dropped A, men en av låtarna på plattan, Below The Threshold, är faktiskt inspelad på 8-strängat i dropped E. Så ja, då blir det ganska tungt, konstaterar strängbändaren med ett tonfall som låter antyda ett belåtet varggrin.

Vi håller oss kvar vid soundet ett tag. Jag konstaterar att det är Buster Odeholm på Impact Studios som har mixat och mastrat plattan, en herre som tidigare jobbat med bland andra HUMANITY’S LAST BREATH och VILDHJARTA, och att jag till viss del tycker mig kunna höra tecken på detta i produktionen på ”The Obliterationist”. Hur stor påverkan har Buster haft på hur slutresultatet låter?
– Buster är i allra högsta grad skyldig till hur bra slutresultatet blev produktionsmässigt! Vi valde att spela in allt på egen hand i våra hemmastudios… – här tvekar Elias ett ögonblick – …eller ja, på våra laptops i våra källare, då, innan vi skickade materialet till honom för re-amp, mix och master. Vi var ganska tidigt i inspelningsprocessen på det klara med att vi gärna ville jobba med Buster, just för att han jobbar mycket på det sättet, med att få färdiginspelat material. Men framförallt för att han levererar en så fläskig produktion, så klart!
Avseende samarbetspartners noteras även två gästframträdanden på plattan, från Chad Kapper (FRONTIERER) och Fredrik Söderberg (SOREPTION). Hur kom det sig att just dessa två gör gästspel?
– Tja, framförallt så gillar vi vad de gör och gillar deras band! Chad träffade jag när FRONTIERER spelade i Uppsala för något år sedan, och vi har haft kontakt sedan dess. Jag är personligen ett stort fan av dem, och tänkte direkt att hans röst skulle kunna addera något speciellt till vår musik då den verkligen sticker ut i jämförelse med ”standard-stuket” på dödsmetall-vrål. Fredrik kontaktades lite senare. Då var vi redan igång med inspelningen av albumet, hade spikat låtvalet och var mer på det klara över hur plattan skulle låta. Det var då en självklarhet att vända sig till ett av våra absoluta favoritband i genren, med en vokalist som skulle kunna samspela riktigt bra med Philip och hans sound.

Efter lite planlöst kallprat glider samtalet in på skivans cover art, och jag ber Elias berätta lite om bilden. Det är onekligen en rejält mörk och olycksbådande bild. Vem är konstnären, och vad var det för känslor och intryck ni ville förmedla med bilden?
– Det är Jorden Haley som står för det grafiska. Jag har jobbat med honom tidigare med andra band, och gillar verkligen gillar den unika stil han har. Därför var det givet att vi skulle vända oss till honom som förstahands-alternativ när artwork skulle tas fram. Tanken bakom bilden är mer att förmedla en känsla av musiken mer än någon speciell ”betydelse”. Vi ville ha något mörkt och aggressivt, något som symboliserade styrka och dominans. Jorden snappade upp detta direkt, och kom snabbt fram med det koncept som sedan resulterade i album-omslaget. Slutresultatet blev i min mening väldigt talande för texterna och soundet på albumet!

Det börjar bli dags att avrunda vårt samtal, men först vill jag så klart veta lite mer om bandets framtidsplaner. När ämnet kommer på tal är det så klart svårt att inte beröra COVID-situationen, som rimligen påverkat och påverkar de möjligheter ett band har att interagera med omvärlden just nu. Jag frågar Elias om hela COVID-grejen på något vis har inverkat på arbetet med skivan?
– Då vi bandmedlemmar är utspridda över landet, samt med en sångare huserande i Norge, så har själva förarbetet och inspelningen av plattan egentligen inte påverkats. När ORECUS startade om med ny line-up var tanken redan från början att till största delen vara online-baserade avseende låtskrivande och dylikt, för att sedan försöka sedan att träffas och repa inför en eventuell turné. Gitarristen tar en kort tankepaus, innan han fortsätter:
– Vi har däremot fått lägga om en del planer inför releasen av albumet på grund av COVID. Vi har till exempel inte haft möjlighet att träffas och spela in en ”riktig” musikvideo, så där har vi fått vara kreativa och hitta andra lösningar. Detsamma gäller så klart även för spelningar. Drömmen hade ju varit att kunna komma ut och spela debuten live direkt, men det kommer att få vänta, för oss precis som för alla andra just nu.
Under rådande omständigheter, vad är då bandets planer för den närmaste framtiden? Om och när världen tillåter, har ORECUS då för avsikt att försöka komma ut på vägarna och lira, eller hur ser planen ut?
– När det öppnas upp för spelningar är vår ambition helt klart att komma ut och spela plattan live! Det fanns lösa planer på detta redan innan COVID, men allt är dessvärre satt på paus tills länder börjar öppna upp för publika sammankomster igen.
Vi enas om att detta verkligen är något för oss alla att se fram emot, av alla möjliga anledningar. Med det tackar jag Elias för hans tid, och önskar ORECUS lycka till framöver från oss på WeRock.

PS. En recension av ORECUS kommande fullängdare ”The Obliterationist”, som alltså släpps på Violent Groove den 12 mars, kommer inom kort här på sajten, så håll ögonen öppna! För den som vill få sig ett smakprov från plattan till livs, finns låten Blodvite redan nu på YouTube.

Bhleg – Ödhin

ARTIST: Bhleg
TITEL: Ödhin
RELEASE: 15 januari 2021
BOLAG: Nordvis

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Amelie

Charmigt, mörkt och ständigt underhållande. BHLEGs tredje album “Ödhin” visar sig ha gott musikaliskt gry med mycket variation inom och mellan de sex spåren. Var för sig är kanske inte alla spåren lika starka men helheten skopar undan allt eventuellt tidigt motstånd. Här finns råhet och desperation, mystik och andlighet, dov svärta och skönhet. Inte mindre än två av sex spår är instrumentala, Gyllen Gal och avslutande Drömmen Om Vårdträdet – och jag vill inte ens klaga på detta. Allt gjuts så fint samman att helheten blir högst intagande.

Slukad Sol är både det längsta och mest innehållsdigra spåret och en låt som väl representerar alla delar av albumet. Det grova, det mjuka, det folkloristiska och de starka stråken av traditionell svartmetall. Andra spår har sin viktpunkt i någon eller flera av dessa fållor, med intressanta detaljer som i Gyllen Gal där en tupp faktiskt gal och Vyss med sitt hotfullt framviskade ”vysss!” i inledningen. Spåret Alyr III är också den en låt som så att säga innehåller allt, utan att det är splittrande.

Nordvis Produktion som ger ut albumet är baserat i ”Norrbottens skogar” och har företrädesvis band som, på ena eller andra sättet, har knytning till nordisk – inte nödvändigtvis norrländsk dock – natur och mytologi. Det kan vara mer traditionell black metal-band men också rena folkvisetoner och allt däremellan. BHLEGs duo är således baserad i västsverige men uppges ha gemensamt ursprung i orten Ale (därav återkommande låttiteln Alyr) i sydligaste landsänden.

Medlemmarna i BHLEG är sparsmakade med sina framträdanden och håller hårt i sitt textmaterial. Inga spelningar vad jag kan utröna och inte heller hittar jag lyriken, vare sig till denna eller tidigare album, på webben. Gott så, det är såklart helt upp till bandet och får respekteras. Andlighet, mystik och integritet tycks vara honnörsorden för de två medlemmarna under beteckning L. respektive S. som föredrar att bibehålla sin anonymitet.

Sammanfattningsvis kan skivan ”Ödhin” kanske kännas lite avig och rentav splittrad vid första lyssning. Men det finns alla anledning att låta detta ta sin tid, det visar sig ge mycket god utdelning.

<

Worship the Riff!