Dethrone – Incinerate All

Dethrone2016ARTIST: Dethrone
TITEL: Incinerate All
RELEASE: 2016
BOLAG: Massacre Records

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Amelie

Börjar bra. Bra låtar. Bra fart. Bra tryck. Mycket melodisk “old school”-döds av gott svenskt snitt, men också med en hel del thrash-känsla. Ändå  saknar jag något. Det blir aldrig riktigt engagerande. Inte oävet, men heller inget som fastnar. Väldigt lite variation i melodier och vokalinsats; Mattias Vestlund gastar på i ett jämnt growl och i (nästan) samma tonläge hela skivan igenom.

DETHRONE grundades 2011 och uppmärksammades tidigt, då de bland annat spelade på Metaltown 2012. Detta innan de ännu släppt sitt första album,  “Humanity” vilket kom året därpå. Bandet säger sig inspireras av bland andra tidiga THE HAUNTED och AT THE GATES,  jag kan också höra släktskap med likaså tidiga DARK TRANQUILLITY och även AVATAR. Och så långt är det gott. Men sen är det detta med att också ha något eget, något som gör att jag emellanåt ska välja denna skiva framför skivor av de nämnda svenska storheterna, eller andra. Och det hittar jag tyvärr inte på “Incinerate All”. Ett gott hantverk, men inte något där utöver.

El Caco – 7

ElCaco2016ARTIST: EL CACO
TITEL: 7
RELEASE: 2016
BOLAG: Indie Recordings

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Amelie

Groove, sväng, rock’n’roll. Låter inte alls som något jag i första hand skulle låna varken mitt öra eller min penna till. Men ibland så bara måste man. Med EL CACO så bara måste man. Visst, jag hade hört något om, och något av, bandet tidigare men aldrig lockats att fördjupa mig i musiken. Slumpen, utmattning eller vad det nu än var som gjorde det, så började jag lyssna på bandets nya album, “7”, och kan bara inte sluta!

Det är precis här det känns läge att prata om “krispig” produktion. Kristallklart, och där gunget kommer inifrån, ut av och ut ur melodierna.  Vokalisten, tillika basisten, Øyvind Osa låter stundom världsvis och med tyngd, stundom naivt barnslig, som en yngre upplaga av sig själv. Det låter sjuttiotalsrock när den är som allra bäst. Och det är så vackert… antingen låten heter Sickness, Ambivalent eller The Silver Light. Trots det lätt flyktiga soundet finner jag även likheter med tyngdmästare som självaste CULT OF LUNA.

Endast 30 minuter totalt är vad skivan härbärgerar. Kan det verkligen kallas en fullängdare ? Nja, inte mindre än åtta låtar får vi ändå inom den ramen, ingen längre än dryga fyra minuter. Det känns ovant, men omväxling förnöjer faktiskt i det här fallet.

Detta kan knappast kallas metal, fast det bjuds ett litet growl  någon minut in i Reach Out :- ) Hård rock? Knappast så heller. Men som sagt, det är förföriskt vackert, det svänger och det gör mig glad. Det kan inte bli mycket bättre i sin genre. Jag är tacksam att slumpen förde mig till EL CACOs musik.

Venomous Concept – Kick Me Silly -VC III

imageARTIST: Venomous Concept
TITEL: Kick Me Silly – VC III
RELEASE: 2016
BOLAG: Season Of Mist

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Tredje skivan från VENOMOUS CONCEPT har dröjt ett tag, men det är inte så konstigt med tanke på att bandets medlemmar ser till att hålla sig hårt sysselsatta i en mängd olika band. På gitarr: Shane Embury  (NAPALM DEATH och en miljard andra band) och John Cooke (CORRUPT MORTAL ALTAR), på sång Kevin Sharp (BRUTAL TRUTH, på bas Dan Lilker (NUCLEAR ASSAULT och en miljard andra band) och på trummor Danny Herrera (NAPALM DEATH).

Bitvis är det riktigt bra musik där medlemmarnas kärlek till punkig grind och hardcore lyser igenom fint – bitvis blir det alltför flamsigt för att jag ska tända på alla cylindrar. Samtidigt som låtar som Rise, Potters Ground, Leper Dog, Pretty On The Inside, Farm Boy och Holiday In Switzerland funkar alldeles utmärkt och går att ta på allvar hamnar VENOMOUS CONCEPT ofta i en känsla av att köra på autopilot, alternativt hafsa sig igenom låtar som gott och väl hade kunnat strykas, bara för att detta mest är en kul grej för medlemmarna där de kan ha roligt. Inget fel i det, men förvänta er ingen banbrytande skiva.

Worship the Riff!