Alla inlägg av Amelie Schenström

Cult Of Luna – The Raging River

ARTIST: Cult Of Luna
TITEL: The Raging River EP
RELEASE: 5/2 2021
BOLAG: Red Creek

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Amelie

Temaalbum är vi vana vid att CULT OF LUNA ofta bjuder på. Och visst finns det ett sorts tema även på ”The Raging River”, i albumtitel och låttitlar med den vilda älven, broarna och vågorna. Dock inte egentligen i lyriken som helhet som på vissa av bandets tidigare album, även om texterna rör sig någonstans inom samma mentala landskap. Starkast på albumet är de likaså tyngsta spåren, inledande Three Bridges och avslutande Wave After Wave.

Bandet envisas med att kalla det här en EP fast längden gott och väl håller albumstandard. Varje spår är en egen musikalisk enhet, en hel liten resa i CULT OF LUNAs landskap. ”The Raging River” är fint konstruerat med de längsta och tyngsta spåren omgärdande de lite – vill verkligen säga lite – luftigare låtarna. Och i mitten ett lätt och kort stycke. Men det är något galet här, eller hur?

”Alla” älskar Mark Lanegan, alla älskar hans röst och jag har förstått att Johannes Persson länge velat ha ett samarbete för att få Lanegans sång på en CULT OF LUNA-låt. Och jodå den är fin den rösten, här i ett fint litet stycke, men jag förstår ändå inte riktigt hur det är tänkt. Vad har denna röst och detta spår på en CULT OF LUNA-skiva att göra? En kan tycka att både råkost och gräddbakelse är gott men det betyder inte att de ska blandas. Inget fel med experiment och kontraster ibland, tänker på bandets oerhört lyckade samarbetet med Julie Christie för några år sedan, men här känns det bara malplacerat.

Våg efter våg med CoLs tunga driv böljar in innanför bröstbenet, inte bara i låten med namnet Wave After Wave, och det är ibland nästan svårt att säga var den ena vågen börjar och den andra slutar. På ett bra sätt. Förutom då det lilla ”störande momentet” i mitten, Lanegans dröminspel. I övrigt ett nästan perfekt litet album.

Maestitium – Tale Of The Endless

ARTIST: Maestitium
TITEL: Tale Of The Endless (EP)
RELEASE: 5/2 2021
BOLAG: Black Lion

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Amelie

Ett folkhögskolearbete. Hade en inte gissat att det skulle kunna låta såhär kanske. Men det är enligt uppgift detta som gjort att melodisk death metal-akten MAESTITIUM från Sundsvall kommit till liv och att denna fyraspårs-EP blivit verklighet. Och det ska vi glädjas åt för detta är riktigt bra! Nu är projektets skapare Elias Westrin i och för sig inte ensam i båten här även om det betonas att MAESTITIUM är hans soloprojekt. Med sig på EP:n har han ett gäng kompetenta och erfarna musiker.

Mest meriterad i gruppen är trummisen Nils “Dominator” Fjellström som spelat med band som NETHERBIRD, NORDJEVEL och DARK FUNERAL. Basisten Anton Flodin spelar till vardags även i likaså Sundsvallsbaserade DEATHBREED och Westrin sköter själv gitarr och sång. Som inspiration till musiken anges bland andra de finska banden INSOMNIUM och WOLFHEART.

Som det förstlingsverk det är ser man många tecken på den traditionen detta har sitt ursprung i. Vi checkar av; Bandnamn på latin (=”denna plåga”); Omslagets motiv och färgsättning; Album- och låttitlar (Tale Of The Endless, Song Of The Frezzing Wind osv) – och samtidigt är detta på så många sätt högst älskvärt. För det är också check bland annat på; Riktigt bra melodier; Mer än godkänt framförande; Varierad sång; Bra mix i låtarna; God produktion.

Fyra spår som sagt. The Undying Travail är ett instrumentalt intro. Morning Star, senaste singeln, bjuder bland annat på Westrins snygga growl. Därpå kommande Song Of The Frezzing Wind fortsätter i liknande stil och här bjuder Westin även på fin rensång.  Avslutande titelspåret Tale Of The Endless innehåller som något av alla komponenter på EP:n och är skivans bästa spår.

Jag faller till föga, visserligen inget direkt nytt under stjärnorna här men ett mycket tilltalande exempel, och bevis för, en fortlevande tradition. Helt enkelt ruggigt bra. Jag ser fram emot att få höra mer av Elias Westrin och hans projekt i framtiden och ett planerat fullängdsalbum sägs redan vara på gång.

Bhleg – Ödhin

ARTIST: Bhleg
TITEL: Ödhin
RELEASE: 15 januari 2021
BOLAG: Nordvis

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Amelie

Charmigt, mörkt och ständigt underhållande. BHLEGs tredje album “Ödhin” visar sig ha gott musikaliskt gry med mycket variation inom och mellan de sex spåren. Var för sig är kanske inte alla spåren lika starka men helheten skopar undan allt eventuellt tidigt motstånd. Här finns råhet och desperation, mystik och andlighet, dov svärta och skönhet. Inte mindre än två av sex spår är instrumentala, Gyllen Gal och avslutande Drömmen Om Vårdträdet – och jag vill inte ens klaga på detta. Allt gjuts så fint samman att helheten blir högst intagande.

Slukad Sol är både det längsta och mest innehållsdigra spåret och en låt som väl representerar alla delar av albumet. Det grova, det mjuka, det folkloristiska och de starka stråken av traditionell svartmetall. Andra spår har sin viktpunkt i någon eller flera av dessa fållor, med intressanta detaljer som i Gyllen Gal där en tupp faktiskt gal och Vyss med sitt hotfullt framviskade ”vysss!” i inledningen. Spåret Alyr III är också den en låt som så att säga innehåller allt, utan att det är splittrande.

Nordvis Produktion som ger ut albumet är baserat i ”Norrbottens skogar” och har företrädesvis band som, på ena eller andra sättet, har knytning till nordisk – inte nödvändigtvis norrländsk dock – natur och mytologi. Det kan vara mer traditionell black metal-band men också rena folkvisetoner och allt däremellan. BHLEGs duo är således baserad i västsverige men uppges ha gemensamt ursprung i orten Ale (därav återkommande låttiteln Alyr) i sydligaste landsänden.

Medlemmarna i BHLEG är sparsmakade med sina framträdanden och håller hårt i sitt textmaterial. Inga spelningar vad jag kan utröna och inte heller hittar jag lyriken, vare sig till denna eller tidigare album, på webben. Gott så, det är såklart helt upp till bandet och får respekteras. Andlighet, mystik och integritet tycks vara honnörsorden för de två medlemmarna under beteckning L. respektive S. som föredrar att bibehålla sin anonymitet.

Sammanfattningsvis kan skivan ”Ödhin” kanske kännas lite avig och rentav splittrad vid första lyssning. Men det finns alla anledning att låta detta ta sin tid, det visar sig ge mycket god utdelning.

<