Alla inlägg av Amelie Schenström

Hot or not? – november 2021

Att få utbyta tips och tankar kring ny musik är alltid ett sant nöje för musiknördar. Därför kör vi på WeRock varje månad en spaningsrunda bland nysläppt material, och plockar några potentiella russin ur kakan.

Dock är det ju inte givet att alla alltid är överens om vad som är bra, så frågan som måste ställas är uppenbar: Briljant eller stenkol? Svängigt som satan eller guuud så tråkigt?  Smält stål eller ljummen folköl? Helt enkelt… HOT OR NOT?


LÅT: When Stars Collide
ARTIST: Obscura
VALD AV: Martin
Amelie: Fart och fläkt och härligt intensivt och tekniskt musicerande. Lite orimligt med de plötsliga rensångspartierna som bryter av för mycket. Aha, det är Speed Strid som gör ett inhopp här, tyckte väl det lät slikt bekant. Och sen – uttoningen… snälla! Känns som inspelningen är halvfärdig. Annars kunde detta varit riktigt, riktigt hett.
Fredrik: Energiskt driv, feta tvåtakter och blastbeats, köttiga gitarrer. En hel del på pluslistan, således. Sen har jag extremt svårt för den plongiga basen, vilket tyvärr drar ner intrycket märkbart. De sockersliskiga rensångs-partierna känns också aningen malplacerade. Jag känner mig således kluven inför höjdskillnaderna mellan hyggligt höga toppar och dito djupa dalar här.
Robert: Läckert överlag, jag gillar produktionen – till och med den lite “ploppiga” basen faller mig faktiskt lite i smaken. Egentligen brukar jag inte gilla när låtar fladdrar såhär mycket mellan olika stilar, men jag kommer märkligt väl överens med OBSCURA-låten. Det enda jag vänder mig mot är att de gör en fade i slutet, det känns lit som om de inte riktigt kom på hur det ska sluta och det här blev kompromissen!

LÅT: Into Embers
ARTIST: Allegaeon
VALD AV: Fredrik
Robert: Det svåraste med ALLEGAEON är stavningen och månne uttalet av bandets namn – allt annat är enkelt och bra. Detta är mer av den vara som bandet levererat rätt länge nu, och man fortsätter hålla en hög lägstanivå. Kruxet är väl bara att man inte har något som är så pass unikt eller starkt så att man kan bryta igenom till nästa nivå i karriären?
Martin: Total dyrkan, som vanligt när det gäller ALLEGAEON som återigen träffar en sweet spot vad gäller det mesta. Coola riff, bra sång och texter som inte handlar om genretypiska grejer. Gitarrspelet som vanligt helt magiskt! Jag tänder på alla cylindrar, haha!
Amelie: Bästa låten denna omgång, genretypiskt amerikanskt – men aldrig får en vara helt glad. Jag har så svårt för när growlet närmar sig pig squeel, det gör mig alltid lite illamående. Men jag försäkrar, det är inte ni ALLEGAEON, det är jag…


LÅT: When Metal Meets The Beast
ARTIST: Knights Of The Realm
VALD AV: Robert
Fredrik: Det är snudd på att man gör satir på sig själv med en låttitel som denna, men riddarnas skamlösa flirt med allt vad 80-talet hade att erbjuda i form av tonårsmetal, uppsprayade luggar, spandex-brallor och frenetiskt höftjuckande är nu trots allt rätt charmig. Om man inte tar varken låten eller sig själv på för stort allvar, då…
Amelie: Jag vill ju så gärna älska det här bandet med bland andra nuvarande och tidigare TIAMAT-medlemmarna Lars Sköld och Magnus Henriksson men detta är bara alltför lättviktigt. Kallar sig medlemmarna dessutom Megalomagnus, The Hammer och Mean Machine är det svårt att alls ta detta på allvar. Svalt på gränsen till kalldusch.
Martin: Kluven till detta. Jag blev hårdrockare under 1980-talet och har en särskild plats för den typen av musik i hjärtat. Men det var då, och detta har såklart beröringspunkter med hur musiken lät då. Bara sämre. Jag har svårt att motivera varför jag ska lyssna på detta när jag kan bläddra fram bättre plattor från 80-talet. Solot är dock riktigt bra!

LÅT: Draugr
ARTIST: In Aphelion
VALD AV: Amelie
Martin: Satan så bra detta är! Bra stämning, mycket bra riff, snygga trummor och det känns så fruktansvärt fräscht trots att det är ganska beprövade grepp sedan innan. Jag har inte hört IN APHELION innan, men håller resten av bandet material denna standard så är jag oerhört nyfiken på att höra mer! Hetare än lava!
Robert: Spännande, och omgångens bästa spår. det är för min del första kontakten med IN APHELION, och jag gillar att det finns ett djup låten. Lagom skitig produktion också. Hett!
Fredrik: Bitvis melankoliskt elegant, bitvis rått och skitigt, men hela tiden stämningsfullt på ett eller annat sätt. Jag har svårt för det viskade introt, det blir pretentiöst i överkant. Men resten av låten är riktigt stark, kanske årets hittills snyggaste black metal. Isande hett!

Hot or not? – oktober 2021

Att få utbyta tips och tankar kring ny musik är alltid ett sant nöje för musiknördar. Därför kör vi på WeRock varje månad en spaningsrunda bland nysläppt material, och plockar några potentiella russin ur kakan.

Dock är det ju inte givet att alla alltid är överens om vad som är bra, så frågan som måste ställas är uppenbar: Briljant eller stenkol? Svängigt som satan eller guuud så tråkigt?  Smält stål eller ljummen folköl? Helt enkelt… HOT OR NOT?


LÅT: At The Behest Of Night
ARTIST: In Mourning
VALD AV: Robert

Martin: IN MOURNING fortsätter sin fina trend. Det här bandet har gått från klarhet till klarhet under hela karriären. Det jag hör här får mig att salivera kring hur magiskt bra fullängdaren kan bli. Stekhett!
Amelie: Finfin låt med väl avvägda tempoväxlingar och likaså växling mellan growl och skönsång. När bandet var aktuellt i Hot or Not för ett par år sedan påpekade jag att rensången då var ”något oskön”. Den är klart bättre här. Detta hettar till.
Fredrik: Jag blev lite full i skratt när jag insåg att Robert hade hunnit först med att tinga den låt jag själv först hade tänkt välja som bidrag denna månad. Anledningen till att jag hade tänkt välja just At The Behest Of Night är förstås att det är en sjuhelsickes bra låt! Köttig, melankolisk, varierad, elegant och desperat. Håller resten av den kommande plattan (“The Bleeding Veil”, 26 november planerat släppdatum) samma klass som helhet, är det nog en rätt given plats på årsbästalistan som gäller.


LÅT: Legion
ARTIST: Carchosa
VALD AV: Martin

Amelie: Sympatiska CARCHOSA är Henrik Nygrens soloprojekt där han hanterar det mesta av sång och musik själv även om han på aktuella andraplattan också har flera gästsångare/-musiker såsom Andy Gillion som gästar på gitarr i just Legion. Emellanåt låter growlet som Anders Fridén i hans glans dagar. Hett även detta.
Fredrik: Hyggligt charmig och i grunden ganska thrashig döds, trots en och annan tremolo-plockad melodislinga á la black metal. Låten är bra utan att briljera, det finns inget att anmärka på, men kanske heller inte någon unik hook att falla pladask för. (Även om solot förvisso är riktigt snyggt!) Ljummet plus.
Robert: Detta river skönt. Det är kanske inget nytt under solen, men så behövs inte det heller då CARCHOSA håller sig till välbeprövade och poplära vandringsleder: dödsig thrash. Eller thrashig döds, vilket du nu föredrar. Jag gillar’t, samtidigt som det finns en överhängande risk att detta faller in i anonymitet över tid. Hyggligt varmt ändå!


LÅT: Dead World
ARTIST: Hypocrisy
VALD AV: Amelie

Robert: HYPOCRISY levererar som vanligt. Oklanderligt musikaliskt, och man får hoppas att texten är ett försök att provocera snarare än ett uttryck för bandets egentliga åsikter. Bra låt!
Fredrik: Ursäkta franskan, men fanken också! Det börjar ju så bra, intro-riffet är stenhårt och påtagligt energiskt, och även resten av låten är skönt aggressiv och mörk. Refrängen är stark. Rent musikaliskt alltså ett värdigt HYPOCRISY-verk. Men, precis som min kollega Martin också har noterat, så gör man (som vän av rationalitet och vetenskaplighet) klokt i att inte lyssna på texten om man vill kunna fortsätta uppskatta låten… To each his own, så klart, men åtminstone för mig så blir en “anti-vaxxer theme song” lite svårsmält.
Martin: Denna låt lämnar en bitter eftersmak i munnen. Musikaliskt är detta oantastligt – HYPOCRISY kan sitt hantverk. Textmässigt osar detta av konspirationsteorier och faktaresistens. Det känns inte bra.


LÅT: Far From Heaven
ARTIST: Fit For An Autopsy
VALD AV: Fredrik

Robert: Låtstöld! Rakt av! Jag har försökt och försökt att lyssna på den här låten i sig självt, men det går ju inte. Hallå?!? GOJIRA ringde och vill ha tillbaka sina riff! Iskallt. Eller, rätt bra låt men det är ju nästan en cover stundtals…!
Amelie: Jag gillar det här mycket även om jag är lite bekymrad över inledningen som nästan rakt av är snodd från GOJIRAs Another World på deras album ”Fortitude” från i våras. Som helhet är dock både låt och framförande här riktigt jäkla hett!
Martin: Tungt sväng! Detta är riktigt bra. Att det låter som GOJIRA stundtals kan jag leva med när det görs så här bra. Vill höra mer!

Enslaved – Caravans To The Outer Worlds

ARTIST: Enslaved
TITEL: Caravans To The Outer Worlds
RELEASE: 1/10 2021
BOLAG: Nuclear Blast

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Amelie

Veteraner, genreledande, genreinovatörer, Spellemannmästare (har vunnit norska Grammis fem gånger), ja många epitet kan fästas på norska ENSLAVED, bandet som med Grutle Kjellson och Ivar Bjørnson vid rodret seglat över de norska metalhaven i jämnt 30 år.

EP:n ”Caravans To The Outer Worlds” är en nätt sak på dryga 18 minuter bestående av två egentliga spår och två instrumentala ”intermezzon”. Kortare låtar är i och för sig en trend hos ENSLAVED sedan förra albumet där låtlängden hölls nere kring 5-6 minuter vilket får anses kort i bandets diskografi där snittlängden på spåren annars konstant ökat de senaste 20 åren. Lyriken är tematiskt en sorts utlöpare från förra årets fullängdare ”Utgard”. Starkast är titelspåret som bjuder allt du förväntar från bandet av progressiv metal med rötter i svartmyllan, och även Ruun II – The Epitaph är tät, spännande och knyter an till bandets historia (titellåten på albumet ”Ruun” 2006).

Således en liten fin munsbit från ett alltid beundransvärt varierat och musikaliskt exakt band som ändå har kvar känslan från sina rötter. Otillfredställande kort ja men en EP som fortsätter ta bandet vidare på sin till synes oändeliga utvecklingsstig.