Kategoriarkiv: Skivor

Skivor

Overcast – Reborn To Kill Again

Lämna en kommentar


ARTIST: Overcast
TITEL: Reborn To Kill Again
RELEASE: 2008
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 2/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Kan en platta med återinspelade låtar från ett band vars medlemmar numera befolkar KILLSWITCH ENGAGE och SHADOWS FALL vara något? Personligen har jag inget emot band som gör nyinspelningar av gammalt material, TESTAMENTs platta ”First Strike Still Deadly” är ett exempel på en platta som trivs alldeles utmärkt i stereon hemmavid. OVERCASTs viktiga insats för den numera ganska uttjatade metalcore-genren ska jag inte yttra mig om, och huruvida gruppen verkligen behövde göra dessa nyinspelningar verkar till och med bandet självt ställa sig undrande till i Close-Up Magazine senaste nummer. Man kan välja att se detta faktum som antingen aningen för oseriöst, för hur många band är det inte som kämpar för att få ut sin musik, utan att behöva kämpa mot tidigare utgivet material. Eller så kan man göra tummen upp. För mig blir det varken eller.

Bitvis låter ”Reborn To Kill Again” riktigt bra, som i titellåten och Going History, men OVERCAST må vara hur förbannade, eller hur ärliga som helst, detta höjer sig inte över mängden och jag finner inte tillräckligt i låtmaterialet för att justifiera återinspelningarna av dessa låtar. Vill man ha en någorlunda hård platta i bakgrunden under en fika, då kan möjligen ”Reborn To Kill Again” duga, annars tycker jag att man gör bättre i att lägga sina pengar på annat.

 

Skivor

Black Flame – Imperium

Lämna en kommentar

BlackFlame2008ARTIST: Black Flame
TITEL: Imperium
RELEASE: 2008
BOLAG: Roadrunner

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Amelie

Helvetets portar öppnas och sluts

Kraftfull black metal med inslag av death, där ockulta teman med reminiscenser till den gamla romerska gudavärlden gör sig starkt hörda, detta är “Imperium”, italienska BLACK FLAMEs tredje album.

Å ena sidan finns en sydeuropeisk black metal-tråd med musikaliskt och tematiskt släktskap med alster av band som grekiska ROTTING CHRIST och NECROMANTICA, å andra sidan genereras tydliga BEHEMOTH-associationer, särskilt påtagligt i spår som The Other Face Ov Hell och Ludus Dianae. Beteckningen ”blackened death metal”, som använts bland annat om just BEHEMOTHs musik, kan även passande beskriva “Imperium”.

BLACK FLAMEs album innehåller sju starka spår som föregås av ett två minuters Requiem, ett tyvärr alltför långdraget instrumentalt intro. Över ett fält av smattrande trummor laddas sedan en stark kryddblandning av tungt growlad sång och framvällande gitarrer. Särskilt bör uppmärksammas ovan nämnda spår Ludus Dianae, samt Black Sun Theory där andra halvan med sitt nerdragna tempo, den maniskt viskande stämman och den depressiva tonbädden hotar att dra dig med sig ner mot avgrunden. Efter detta avslutas också låtsamlingen passande med ett spår tillägnat hemligheterna kring Lapis Manalis, porten till helvetet.

Utan att komma upp till de polska storheternas klass, är “Imperium” ett album vilket den som uppskattar BEHEMOTH bör kunna ta till sitt hjärta. Och alla andra som också värderar välproducerad svärtad dödsmetall bör, om man inte gjort det tidigare, ge BLACK FLAME en gedigen chans i spelaren.

Skivor

Opeth – Watershed

Lämna en kommentar

ARTIST: Opeth
TITEL: Watershed
RELEASE: 2008
BOLAG: Roadrunner Records

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Björn Thornell

Sedan OPETH bildades har formkurvan stadigt pekat uppåt. På de tidiga alsterna “Orchid” och “Morningrise” fanns en potential som mynnade ut att man släppte både “Still Life” och “Blackwater Park” som är bandets populäraste album. Mikael Åkerfeldt har fått se medlemmar komma och gå med åren och är nu den enda originalmedlemmen kvar. Gitarristen Peter Lindgren valde att lämna bandet i maj 2007. Samtidigt blev Fredrik Åkesson entledigad från sina tjänster i ARCH ENEMY då Christopher Amott åter var tillbaka bandet. Michael frågade då Fredrik om han var intresserad av att spela med OPETH och han tackade ja. För de flesta band är det mer regel än undantag att medlemmar byts ut. Detta kan vara känsligt för somliga trogna fans som får svårt att ta till sig nya medlemmar och därmed även eventuella förändringar i sound m.m.

I mitt tycke har dock bandet, just tack vare medlemsskiften, haft en ständig utvecklingskurva och kreativiteten har aldrig varit en bristvara. Albumet inleds med vackert akustiskt gitarrspel och kvinnosång i låten “Coil”. En låt som gör att man känner sig trygg och ger mig mersmak. Den trygga värld som byggs upp rivs emellertid genast ner i nästkommande “Heir Apparent” där pianostycket får nackhåren att resa sig. Ett av de mest utmärkande dragen som OPETH besitter är den vilande 70-tals känsla som kommit att bli signifikant för bandet. På detta album har känslan tagit mer plats men är samtidigt noga avvägd och detta bringar en starkare karaktär till låtarna.

Med “Watershed” släpper OPETH anno 2008 ett starkt album med musik som balsamerar själen ordentligt. Om detta är den första skivan man hört med OPETH och man gillar det man hör, ja, då har man en hel del kvar att upptäcka. Det allmänna intrycket av OPETH är att det krävs ett tränat öra för att tillgodose sig deras musik, men jag är av en annan mening. I den oändliga hårdrocksdjungeln kan känslan av att marknaden nästan är lite mättad infinna sig. Det är då OPETH utmärker sig och bidrar med nyskapande. Med detta album visar Stockholmsbandet än en gång att de står i en klass för sig själv.