Kategoriarkiv: Skivor

Skivor

Ageless Oblivion – Temples Of Trancendent Evolution

Lämna en kommentar

ARTIST: Ageless Oblivion
TITEL: Temples Of Transcendent Evolution

RELEASE: 2011
BOLAG: Siege Of Amida

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Progressiva death metalbandet AGELESS OBLIVIONs debut är en glad överraskning. Generellt sett dras jag till band som bolag, i detta fall Siege Of Amida, torgför som just progressiv teknisk dödsmetall, likt en geting till en honungsburk. Ibland blir man besviken, ibland inte, på vad man får indängt i öronen. I fallet ”Temples Of Trancendent Evolution” blir det lite blandad kompott. Spelmässigt är det, som ni säkert förstår, inga duvungar vi har att göra med, och alla instrumentinsatser och sånginsatser ligger på en hög och bra nivå – men något annat hade jag inte förväntat mig.

Låtskrivarmässigt känner jag att AGELESS OBLIVION har ett eget uttryck, vilket såklart är mycket glädjande – de är inte främmande att drämma i med rejält tekniskt lir i sann NILE-anda, men ser också till att inkorporera tillräckligt med andningspauser för lyssnaren, utan för att för den skull tappa i intensitet. Drone Of The Nychomist är ett bra exempel på detta faktum. Mest imponerad är jag annars över låtar som Reclamation och Unhallowed Domain som dånar på likt bulldozers i intensitet, med en hel del demonstrerande av förståelse att bygga in dynamik i musiken där bandet stundtals lugnar ner musiken för att bygga upp till rejäla soniska smockor i nästa sekund – ett grepp som jag är svag för.

Ser jag några blottor är det introt Monument och det för väl tilltagna outrot på Temples. Jag tycker inte att långa intron hör hemma på plattor där jag hellre ser att band skriver ytterligare en, så att säga, riktig låt istället för att öda tid på intetsägande stycken musik som intron tenderar att bli. Likadant är det med outrot av regn och blåst i avslutande för övrigt utmärkta Temples som håller på i närmre fyra minuter.

Bortsett från dessa marginalanteckningar har AGELESS OBLIVION producerat ett starkt debutalbum, och det ska bli mycket intressant att följa gruppen i framtiden.

 

Skivor

Dillinger Escape Plan- Option Paralysis

Lämna en kommentar

dep2010ARTIST: Dillinger Escape Plan
TITEL: Option Paralysis
RELEASE: 2010
BOLAG: Season of mist

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Amelie

Det startar i kaos och landar i kaos och däremellan är det – kaos, kaos och lite lite ordning.

DILLINGER ESCAPE PLANs fjärde studioalbum, ”Option Paralysis”, är besvärlig lyssning, ingenting för trötta öron som vill njuta skön avkoppling. Nej, aktivt lyssnande krävs mer eller mindre konstant för att kunna ta till sig denna kaotiska komposition. Så belönas man också rikligt. Om du inte hört bandet tidigare, öppna sinnena och bered dig på en givande musikalisk vansinnesresa. Varje spår på ”Option Paralysis” bär på nya överraskningar och utmaningar, men albumet innebär ändå ingen direkt överraskning för trogna DEP-lyssnare.

Vid intensiv lyssning är det risk att ens eget hjärta börjar slå i otakt emellanåt, men mjukt pianostödda Widower kommer som en överraskande vilopunkt mitt i galenskapen. Annars är Room Full of Eyes och Good Neighbor de två kanske mest intensivt ösiga och även de bästa spåren.

/BiblioteKarin

Skivor

Engel – Threnody

Lämna en kommentar

engel2010ARTIST: Engel
TITEL: Threnody
RELEASE: 2010
BOLAG: Season of Mist

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Amelie

Det här är en glädjeplatta! Detta trots sju sorger och åtta bedrövelser (skivbolagskonkurs mm) innan ENGEL äntligen fick se sitt andra album utgivet också i Europa, efter att ”Threnody” släppts i Japan redan i början av året. Och även om jag helst hade sluppit väntan är det mödan värt. Göteborgsbandet ENGEL spelar metal med djupt melodiska inslag och smittande energi. Det är musik lätt att ta till sig utan att det på något sätt kännas banalt.

Redan när jag pratade med Niclas Engelin, gitarrist och låtskrivare i bandet, i samband med debutalbumet ”Absolute Design” 2007, uttalade han i intervjun att trots att grunden i musiken är metal, med stråk av industri, förekommer också ”inslag av pop”, en lättfångade refräng osv. ”Det ska vara musik som många kan lyssna på.” Om detta var helt sant gällande debuten, är det en ännu mer träffande beskrivning av uppföljaren ”Threnody”.

Plattan är bräddfylld med sköna spår men förstasingeln Sense the Fire, som släpptes med video redan för mer än ett år sedan, är ändå suveränen i samlingen. Vokalisten Magnus Klavborn sjunger i ett brett register av growl, skrik och, till ganska stora delar, rensång. Texterna har både djup och finstämdhet, det kan handla om förlusten av en närstående eller relationer till vänner och fans.

Tre år tog det alltså mellan debuten och tvåan. Under tiden har ENGEL först bytt basist och nu senast trummis. Jag gissar ett bandmotorn och låtskrivaren Niclas Engelin, och de övriga, inte kommer låta det gå tre år till innan nästa album. Tvärtom tror och hoppas jag att vi ganska snart får höra mer nytt från ENGEL igen. Med ytterligare mer av till lika delar lustfylld, hjärtevärmande och tung musik.

/BiblioteKarin