Etikettarkiv: death metal

Paradise Lost – Obsidian

ARTIST: Paradise Lost
TITEL: “Obsidian”
RELEASE: 2020
BOLAG: Nuclear Blast

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Dra mig baklänges vad bra den här skivan är!

I ett tidigt skede utlovade undertecknad en recension av plattan, för att sedan draaaaa uuuuuut på det, helt enkelt eftersom skivan förtjänat tid att sjunka in och få ett rättvist betyg. PARADISE LOST är inga nykomlingar och gissningsvis krävs ingen egentligen närmare presentation av Halifax egna surputtar såhär 16 fullängdsskivor in på karriären, så låt oss istället placera årets “Obsidian” i relation till bandets diskografi. Vi får till att börja med gå tillbaka till 2009 års “Faith Divides Us – Death Unites Us” för att i modern tid komma i närheten på lika bra skiva, men det räcker inte riktigt där. “Obsidian” håller som helhet en jämn och hög klass som placerar den nästan på par med ikoniska skivor som “Shades Of God”, “Icon” och “Draconian Times”. Inte riktigt där, men nära nära.

Tror du inte på detta uttalande så lyssna på inledande Darker Thoughts. Sektionen från ca 1:45 in när själva låten tar fart? Gåshud. Singeln Fall From Grace som vid första soloanlyssningen kändes lite slentrian lyfts till riktiga höjder där den som andraspår ramas in av Greg Mackintosh bölande vackra gitarrslinga som låter just Darker Thoughts klinga ut och den drivna gotiska Ghosts. Den låten såväl som fjärde spåret The Devil Embraced är såna där låtar som PARADISE LOST egentligen gjort tusen av redan, men här träffar man helt rätt. Känslan och samspelet i bandets grundläggande motor – kompgitarristen Aaron Aedy, basisten Stephen Edmundson och trummisen Walteri Väyrynen – briljerar. Lägg till det att Nick Holmes levererar såväl stenhård och blytung growl (lyssna på Ravenghast), klassisk gothmörker (Forsaken) och känsla så har du receptet för en av de absolut starkaste skivorna vi sett under första halvan av 2020.

“Obsidian” har faktiskt inte ett enda svagt spår, och bjuder på stor variation. Aftonbladet delade ut 4 av 5 i sitt betyg. WeRock ger 9 av 10.  Missa inte den här skivan!

 

Vampire – Rex

ARTIST: Vampire
TITEL: Rex
RELEASE: 19/6 2020
BOLAG: Century Media

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

För 3 år sedan så hyllade jag VAMPIREs “With Primeval Force”, med orden att frågar ni mig så är den här skivan så sprängfylld av musikalisk mumma att den nästan sprängs i sömmarna. Gott folk, det förhåller sig likadant med “Rex”. Faktum är att jag gillar “Rex” mer än föregångaren, för utöver den rent sinnessjukt entusiasmerande musiken som verkligen är VAMPIREs signum, så är stämningen på “Rex” stundtals rent magisk.

Bara ett sådant faktum att jag faktiskt gillar introt Prelusion gör att jag redan här började hoppas på stordåd från göteborgarna. Och, gosse, om det kommer! Titelspåret är ren ljungeld. VAMPIREs fantastiska avvägning av thrash och death gör att den här låten blir både ett frustande fartmonster, och så sjukt stämningfull. Jag blir till mig varje gång jag lyssnar på den.

Det som gör att jag, högst sannolikt, gillar VAMPIRE så mycket är att de har järnkoll på sin musikaliska hemvist, och ändå känns så vansinnigt vitalt som band. Musiken känns fräsch och både inkluderande för oss som växte upp med thrash som den lät på 80-talet samtidigt som den inte känns alls mossig för en tonåring av idag.

“Rex” känns som en skiva där VAMPIRE har växlat upp ytterligare – hela skivan upplever jag som en enda stor present där allt klaffar: låtmaterialet, produktionen, och de enskilda medlemmarnas skicklighet på sina instrument som smälter samman till en större helhet.

Ja, jag tror ni förstår – “Rex” är en av årets hittills bästa skivor. Kolla in den.

 

Sodomisery – The Great Demise

ARTIST: Sodomisery
TITEL: The Great Demise
RELEASE: 22/5 2020
BOLAG: Testimony Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Ibland är det skönt att komma hem till mammas gata. Det känns hemtamt, om än kanske inte speciellt nydanande. Ibland räcker detta fint, och kanske mer därtill.

Det är så jag tänker när jag lyssnar på SODOMISERYs fullängdsdebut “The Great Demise”. Bandets av black influerade dödsmetall är inte på några sätt originell eller framåtblickande, men det gör ingenting när varenda riff och trumfill känns så totalt hantverks- och genremässigt fulländat. Går man in med denna inställning så kommer låtar som Arise med sin skönt hetsande tvåtakt och stämningsfulla gitarrarbete, In The Void med hemsökande melodislingor och fint gungande Until They Burn att passa som hand i handske.

Produktionen är som gjord för SODOMISERYs musik. Den är så ruggigt fyllig, och gitarrtonen är härligt smörtjock.

“The Great Demise” är en skiva som visserligen kanske bara erbjuder en stunds förströelse, men det ska man sannerligen inte förakta, speciellt inte i dessa dagar som tarvar lite extra inom detta område. Inte ens det helt lökiga bandnamnet till det oerhört fula omslaget ska avskräcka er från att kolla in den här skivan.