Etikettarkiv: death metal

Aborted – Maniacult

ARTIST: Aborted
TITEL: Maniacult
RELEASE: 10/9 2021
BOLAG: Century Media

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Ett riktigt härligt återseende – exakt så känns “Maniacult”.

Om ni, liksom jag, hör till skaran musiklyssnare som i grunden har ett gott förhållande till denna europeiska dödsorkester, men som inte följer bandet slaviskt, vågar jag påstå att ni kommer känna er som hemma med den här skivan.

Det känns som ett ganska slitet påstående – man vet vad man får – men det finns flera band som detta yttrande går att använda med den äran. ABORTED kan i alla fall i min bok räknas till skaran. Det finns en tydlig idé i bandets musik – rens – och tillräckligt med skicklighet för att inte bara fånga in mig som lyssnare, utan också få mig att haja till över vart kvartetten driver sin musik. ABORTED brukar jag förknippa med ett helvetiskt rens, och tro mig detta finns här, men när bandet ser till att verkligen svänga som i A Vulgar Quagmire exempelvis då är det inte svårt att njuta å det fullaste.

“Maniacult” känns som en skiva som ABORTED har engagerat sig mycket i. Här finns en fin atmosfär genomgående, och bandet lyckas att förstärka det fartfyllda liret med att våga dra ner på tempona. Det gör att skivan går att uppleva som rimligt variationsrik. Att bandet dessutom har tagit in hela fyra gästsångare att komplettera Sven de Caluwés straffande sånginsats gör att “Maniacult” är den med råge mest varierande i bandets diskografi vad gäller sång. Extra glad är jag för att Fredrik Danielsson från lokala HUMANITY’S LAST BREATH står för en grym insats i Drag Me To Hell.

Produktionen då? Jo, den är finfin. Samtliga bandmedlemmars instrument kommer fram fint. Gitarrtonen är fullständigt mosande.

Gillar man ABORTED sedan innan så ska man absolut kolla in “Maniacult”. För alla andra är detta album en utmärkt startpunkt.

Memoriam – To The End

ARTIST: MEMORIAM
TITEL: “To The End”
RELEASE: 2021
BOLAG: Reaper Entertainment

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Ibland kan det nästan kännas lite orättvist, som när MEMORIAM manglar ut sin fjärde giv på lika många år och helt problemfritt når sina förväntade höga verkanshöjder. Manglig döds som påminner om BOLT THROWER? Visst, hur svårt kan det vara. Punkinfluerad skrammel? Absolut. Doomkänsla? Jaja, det fixar vi lite i förbifarten. Det har säkert inte varit riktigt så enkelt för herrar Karl Willets (sång), Scott Fairfax (gitarr), Fran Healy (bas) och nye Spikeyh T Smith (trummor) som jag vill påskina, men det är ändå känslan man får. MEMORIAM kan liksom inte misslyckas och har en lägstanivå som de flesta av oss drömmer om att nå som högstanivå.

“To The End” innehåller mer av den vara som tidigare skivor “For The Fallen”, “The Silent Vigil” och “Requiem For Mankind” gjorde, och med ett öppningsspår som Onwards Into Battle ger man de flesta lyssnare precs vad de vill ha: Old school benknäckardöds med krigstema. Det är däremot inte den låt som är intressantast på skivan, i alla fall inte över tid. Där placeras istället de båda lite långsammare styckena Each Step (One Closer To The Grave) och As My Heart Grows Cold, i vilka bandet närmast påminner om ett släpigt PARADISE LOST. Även industripunkiga Failure To Comply och Vacant Stare sticker ut, men är kanske mindre i min personliga smak för att benämnas som bäst på skivan.

MEMORIAM har inte tömt sina kreativa bägare trots den rappa utgivningstakten, det står alldeles klart på “To The End”!

Dubbel Pandemi-live: CANDLEMASS & PARADISE LOST

ARTIST: CANDLEMASS
TITEL: “Green Valley Live”
RELEASE: 2021
BOLAG:  Peaceville Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

ARTIST: PARADISE LOST
TITEL: “At The Mill”
RELEASE: 2021
BOLAG:  Nuclear Blast

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Covidpandemin liknar inget annat vi varit med om, och det är tydligt att musiker, skådespelare och övriga inom nöjesindustrin har drabbats extra hårt. Restriktioner och reseförbud har tvingat till inställda och uppskjutna åtaganden, en situation som gett ett antal olika effekter. Många kreativa själar har gett sig ut on-line och startat samarbeten i form av inspelade covers med en salig mix av deltagare som gör “sitt” hemifrån – och antalet EP’s som flödar ut känns större än normalt, som ett resultat av en oväntad paus i “skiva-turné”-cykeln.

Ett fenomen som är tydligt knutet till just pandemin och dess lockdown är streamade koncerter, där band abonnerar på en studio och ger en spelning utan publik på plats. Två av de stora veteranerna har under våren återutgivit sina streamingspelningar i liveformat, och eftersom såväl CANDLEMASS som PARADISE LOST är rutinerade rävar som ändå saknar erfarenhet av detta format ska vi kika på dem tillsammans. Det är nämligen tydligt att det är en speciell och ganska svår upplevelse att göra en spelning utan feedback från publiken, och båda dessa släpp kommer i framtiden att vara bra dokumenterade exempel på den speciella tid pandemin var.

Såväl “Green Valley Live” (från Gröndal alltså!) som “At The Mill” (Yorkshire, i närheten av Halifax)  saknar helt mellansnack. Det är en väldigt konstig känsla att det så tydligt är ett liveframträdande, men inte bara publikljuden saknas utan även interaktionen med åskådare från bandets sida. I konvolutet till “Green Valley Live” konstaterar CANDLEMASS starke man Leif Edling att det är märkligt och ganska torrt, men att bandet var oförberedda och oerfarna av situationen. Personligen tycker jag det skänker en unik känsla till materialet, som får en väldig särprägel (utan att jag för den sakens skull föredrar det framför en liveupptagning med publik).

Lyssnar man på dessa två alster står en sak ut: medlemmarnas musikaliska kunskap och rutin. Det är två skivor som producerats, men som ändå är relativt “råa” i sin mix, och det ger en härlig inblick i leveransen. I hur Johan Längqvist (CANDLEMASS) raspiga stämma gör att han får kämpa stundtals, eller hur Nick Holmes (PARADISE LOST) ställer om strupen för att klara såväl growl som ren sång. Eller hur Greg Mackintosh (PARADISE LOST) respektive Lasse Johansson (CANDLEMASS) verkligen får tonerna från sina gitarrer att blöda – även om det i båda fallen märks att alla slingor inte sitter helt perfekt som på originalskivan. Banden är proffs, och visar det genom att spela med känsla trots att man saknar feedback och energin från publik.

Särskiljer man sig någonstans är det i låtmaterialet. Båda dessa akter har en diskografi närmare en kilometer lång, med 12 (CANDLEMASS) respektive 16 (PARADISE LOST) fullängdsplattor i bagaget, så det finns att välja på när en setlista ska spikas. CANDLEMASS lägger ut säkra kort, och det betyder en hel del äldre material. Klassiker som Well Of Souls, Mirror Mirror, Bewitched, A Sorcerer’s Pledge och Solitude får sällskap enbart av ett nytt spår i form av Astorolus från senaste “The Door To Doom” och ett “jam” som är mysigt. PARADISE LOST plockar i sin tur brett och bjuder på ett urval som sprider sig från gamla örhängen som As I Die och Gothic och framåt (deras senaste “Obsidian” är t e x representerat med såväl Ghosts som Darker Thoughts), vilket ger en fin resa genom bandets hela karriär.

“Green Valley Live” och “At The Mill” kommer med tiden att bli två fina dokument, artefakter över en märklig tid när vi inte fick se band som CANDLEMASS och PARADISE LOST live. Ta lite tid och se över dem redan nu. Du har hela spelningen från Gröndal här om du vill börja genast!